När jag var yngre hjälpte jag en släkting att flytta från sin lägenhet i Luleå. Han var bipolär, fast på den tiden kallades det manodepressiv. Så när han hade sina uppåtperioder hade han alla möjliga (och omöjliga) projekt igång. Han lagade gamla bilar, fixade TV- och radioapparater plus en massa annat. Vi kom bra överens, han lärde mig massor och hjälpte mig ofta. Men när han hade sina deppiga stunder gjorde han I-N-G-E-N-T-I-N-G produktivt. Vilket i sin tur innebar att en himla massa projekt tvärstannade och tillhörande prylar blev liggande.

Något jag snabbt insåg när jag skulle tömma lägenheten var följande: Han. Hade. Sparat. På. Allt. ALLT! Överallt stod grejer, förråden var fyllda med banankartonger från golv till tak. Vet ni hur mycket en banankartong full med bilreservdelar väger? Massor! Till råga på eländet bodde han flera trappor upp (självfallet utan hiss). Vet inte hur många vändor jag körde med fullastat hyrsläp till återvinningscentralen, men efter några om och men var lägenheten tom och slutstädad.

Jag har sedan dess själv flyttat runt en del, både med och utan Jenny, och det här har jag erfarit: Jag. Har. Sparat. På. Allt...

Jamen, när man hittar tre närapå identiska blåa glasskålar utan att minnas en enda, det är då (om inte förr) som man börjar inse att ens saker börjar äga en själv. Och livet, trots vad reklamen vill få oss att tro, går inte ut på att ha så många saker som möjligt i sin ägo. Ett av förra årets nyord var "döstäda", något jag först trodde betydde att det är dödens tråkigt att städa (vilket det ju också är), men det handlar mer om att ordna undan merparten av sina saker medan man fortfarande är "alive 'n' kickin'" så att ens efterlevande slipper så mycket av det omaket som möjligt. Vi knogar och gör då och då våra små rensningar av diverse saker som läggs på hög och samlar damm, en nödvändighet när man bor i ett litet hus om man vill ha lite svängrum. Men skulle vi någon gång ändå besluta oss för att flytta till något större (hej Drömvinsten!), skulle vi kanske också överväga att leja bort flyttstädningen - om inte barnen då är gamla nog för att göra det åt oss, vill säga... /Jon

I samarbete med DS Facility Management

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lin och Sia var med på Afternoon Church i söndags. Eftermiddagen började med gudstjänst och avslutades med en massa roligheter utanför kyrkan. Barnen deltog i vinst varje gång-tävlingar med godisvinster, hoppade i hoppborgen, jagade såpbubblor och åk...

Ja, jag tar det personligt... och dissar tillbaka! Eller...? /Jenny     ...

I förra veckan hade Ian prao under ett par dagar. Han praktiserade tillsammans med sin fritidsledare i kyrkan och Ian tyckte mycket om det han gjorde på praktiken och trivdes väldigt bra med sin handledare. Som tack för dessa dagar överlämnade Ian en...

  Eftersom det blev som det blev i förra veckan så var Jon hemma och han fick sköta mer än vad han brukar av det som har med barnen att göra. Jag orkade eller kunde till exempel inte lämna och hämta Sia på förskolan så det gjorde han. I torsdags...

Vi trodde väl att det var Loe som var den som stod på tur att opereras, men nu blev det oplanerat som det blev... Nästa gång är det dock Loes tur. Loe kommer att behöva sövas en tredje gång i sitt liv då han står i kö för operation. Han ska operera i...