Halsont, förkylning, förkylning igen, fruktansvärd ryggvärk, illamående, deppighet, kräkningar, trötthet, sömnlöshet, förvrängda smaklökar, uppsvällda tarmar, ungar som är jobbigare än vanligt, humörsvängningar, förstärkt luktsinne, gravidmage som ser ut att vara i tionde månaden, negativitet, livmodersväxtvärk... - som "vanligt" alltså, men allt på grund av en positiv anledning som vi ser fram emot att träffa nästa år!

Ja, det kommer kanske inte som någon större överraskning att vi väntar barn igen. Det som överraskade oss var att det återigen tog sig på första försöket. Vi räknade ut när första ägglossningen för bebis under kommande år skulle bli, försökte och plussade därefter.

Efter det väntade den där oerhört nervösa tiden och som med Loe hade jag blödningar i flera veckor. Men trots kontakt med sjukhus fick jag aldrig komma på något ultraljud. Bara att vänta...
Nu känns det i alla fall mycket bättre. Vi är förbi de där tolv veckorna sedan länge, jag är inskriven på MVC och allt var okej med blodtryck, 120/80 och järnet i blodet som nu mäts på ett nytt sätt för mig låg på 24 i en skala på 9-34. Så det var ju bra då järntabletter är döden. Men värre med B-vitamin (kobalamin) som var för lågt, så jag har fått recept på det. GBS är också hittat men om inte vattnet går innan det planerade snittet så behöver jag inte stanna i 48 h för övervakning på grund av det.
Och efter att den här gången varit på ett KUB-test så vet vi att risken för de två ovanligare kromosomavvikelserna var under 1/20000 och risken för downs låg på 1/8751. Allt annat som gick att se på ett så tidigt ultraljud såg också bra ut. Ett väldigt lugnande besök i det stora hela och att barnmorskan då öppnade med "här har vi fostret och här slår hjärta" gav mig tårar i ögonen direkt. 

Ultraljudsbild från KUB-testet.

Att få se bebisen gör allt så mycket verkligare och längtan större förstås. Nu hoppas vi att graviditeten fortsätter lite lugnare innan den jobbiga sista delen börjar. Den här graviditeten kommer att avslutas med ett planerat kejsarsnitt så jag vet redan nu att jag inte kommer att gå över tiden. Att det blir snitt igen har jag lite svårt att komma överens med men det är så det måste bli med mitt bagage. Och kanske att det kan bli en annan upplevelse när det inte är akut. I januari vet vi vilket.

Och vi har också varit på rutinultraljudet och även där såg allt som gick att se bra ut. Dessutom vet vi nu att det är en flicka som vi väntar som kommer att få namnet Lin. /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lin och Sia var med på Afternoon Church i söndags. Eftermiddagen började med gudstjänst och avslutades med en massa roligheter utanför kyrkan. Barnen deltog i vinst varje gång-tävlingar med godisvinster, hoppade i hoppborgen, jagade såpbubblor och åk...

Ja, jag tar det personligt... och dissar tillbaka! Eller...? /Jenny     ...

I förra veckan hade Ian prao under ett par dagar. Han praktiserade tillsammans med sin fritidsledare i kyrkan och Ian tyckte mycket om det han gjorde på praktiken och trivdes väldigt bra med sin handledare. Som tack för dessa dagar överlämnade Ian en...

  Eftersom det blev som det blev i förra veckan så var Jon hemma och han fick sköta mer än vad han brukar av det som har med barnen att göra. Jag orkade eller kunde till exempel inte lämna och hämta Sia på förskolan så det gjorde han. I torsdags...

Vi trodde väl att det var Loe som var den som stod på tur att opereras, men nu blev det oplanerat som det blev... Nästa gång är det dock Loes tur. Loe kommer att behöva sövas en tredje gång i sitt liv då han står i kö för operation. Han ska operera i...