Ja, så verkar det bli. Förlossningen behöver starthjälp och det känns både skönt och skrämmande. Skönt för att det till slut kommer att komma igång och jag blir befriad från detta. För nu är det inte mycket som är roligt med att vara gravid längre. Jag var redo att föda barn för flera veckor sedan men allt eftersom tiden gått så har orken försvunnit och trötthet, krämpor och annat har frestat på. Nu förlitar jag mig på att kroppen ska hitta de där magiska resurserna som födande kvinnor får fram, för jag är ganska slutkörd...

Men det känns också skrämmande. Ians förlossning startade med igångsättning. I våra ögon försent för han blev så utmattad att han inte orkade och det blev snitt. Jag vill väldigt gärna slippa den utgången igen. Under hans förlossning fick jag bland annat värkstimulerande och det var en mardröm. Värkarna var omöjliga att tajma med lustgasen då det aldrig var någon paus. Och sedan var CTG inkopplad, Ian hade en skalpelektrod och dessutom ville de då och då ta blodprov från hans huvud och det ibland mitt i intensiva värkar. Det blev alldeles för mycket runt omkring som jag som förstföderska inte kunnat föreställa mig... eller hört talas om för den delen. Jag hade öppnats 10 cm och allt var liksom klart, efter några otroligt påfrestande timmar, men Ian var för trött och beslut om snitt togs.

Isas förlossning var raka motsatsen. Värkarna kom igång naturligt här hemma, och det på BF-dagen, och enda hjälpen på traven för att öka på händelseförloppet mot slutet var att det togs hål på hinnorna och inte långt efter det var hon ute. Fruktansvärt ont gjorde det att föda fram henne, men inte på samma sätt som med Ian som var tusen gånger värre, och dessutom kändes det bättre att kunna delta på ett helt annat sätt. Att i alla fall få lite kontroll över vad som skedde. Med betoning på lite då för smärtan var ju stundtals sanslös.

Om snittet hade varit planerat hade jag kanske sett annorlunda på det hela.

Den här gången lutar det åt att håltagning av hinnorna ska bli det som får igång det hela. Och jag hoppas att jag har mycket tillgodo som omföderska så att det inte blir för utdraget för både mig och bebisen. Tidsmässigt är det förstås omöjligt att säga och även hur kroppen kommer att reagera. Och även hur detta kommer sluta.

Men har ni en tumme över att hålla, eller en positiv tanke att skicka, så gör det gärna. Vi vill ju självklart komma hem både jag och bebisen i bästa möjliga skick - och det gärna så snart som möjligt efter. Jag tycker att vi har väntat mer än nog på att få lära känna lillebror. /Jenny

Vräkningen är nära.

 

Skrivmoster

13 mars 2016 08:54

Mina tankar är hos dig Jenny och jag hoppas att det ska bli som du önskar. Snabb leverans! Lycka till - väntar med spänning!

Kramar till er!

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Jenny och Jon Sjöberg

13 mars 2016 15:08

Tack för omtanken. /Jon

 

Lina

13 mars 2016 10:48

Skönt i alla fall att de ska försöka få igång det. Men jag känner igen nervositeten och när du beskriver dina förlossningar är det ju stor igenkänning från min sida. Enda skillnaden att nr 1 orkade hela vägen trots att snitt diskuterades ett par gånger under våra nästan två dygn på förlossningen.
Men jag tror som du säger att du har mycket igen av att Loe är nr 3 så kör på bara och snart är han hos er!

Jenny och Jon Sjöberg

13 mars 2016 15:09

Vi hoppas självklart på det bästa och gärna snabbt. :) /Jon

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lin och Sia var med på Afternoon Church i söndags. Eftermiddagen började med gudstjänst och avslutades med en massa roligheter utanför kyrkan. Barnen deltog i vinst varje gång-tävlingar med godisvinster, hoppade i hoppborgen, jagade såpbubblor och åk...

Ja, jag tar det personligt... och dissar tillbaka! Eller...? /Jenny     ...

I förra veckan hade Ian prao under ett par dagar. Han praktiserade tillsammans med sin fritidsledare i kyrkan och Ian tyckte mycket om det han gjorde på praktiken och trivdes väldigt bra med sin handledare. Som tack för dessa dagar överlämnade Ian en...

  Eftersom det blev som det blev i förra veckan så var Jon hemma och han fick sköta mer än vad han brukar av det som har med barnen att göra. Jag orkade eller kunde till exempel inte lämna och hämta Sia på förskolan så det gjorde han. I torsdags...

Vi trodde väl att det var Loe som var den som stod på tur att opereras, men nu blev det oplanerat som det blev... Nästa gång är det dock Loes tur. Loe kommer att behöva sövas en tredje gång i sitt liv då han står i kö för operation. Han ska operera i...