... kämpar på, men det är inte så lätt att till exempel få till högläge alla gånger. Och sedan är det inte så lätt att vara så aktiv som man brukar heller.
Han vill ogärna röra armen och särskilt fingrarna och vi vill inte krångla med honom i onödan (t-shirten blev dock bytt nu ikväll). Han är en liten tuffing men det tar emot att veta att han har ont, även om det mest märks när han stöter i armen...

Faster Eva
19 juni 2014 20:45
Men lilla plutten.. Krya på dig Ian! Skönt att du kan bjuda på ett leende ändå. Hoppas du och din familj bara får en massa lycka nu framöver. Kramar från oss
Jenny och Jon Sjöberg
19 juni 2014 20:56
Ikväll har vi försökt natta honom ett tag nu, men han kommer inte till ro. Tagit till Alvedon så får vi hoppas att det lindrar något för honom. Men jag skulle inte bli förvånad om det bli en vända till sjukhuset med honom igen... Det skulle varit bättre om de mer exakt fastställt vad som är fel. Kramar! /Jenny
Eva
19 juni 2014 21:18
Charmtroll! Ser ut som det är han som tröstar mor o far. Håller tummarna för att det är något högst tillfälligt.
Sommarkramar
Eva
Jenny och Jon Sjöberg
19 juni 2014 22:05
Jo, han försöker nog att se till så att vi inte oroar oss för mycket, men det är svårt. Ikväll var det dock jobbigt för honom, och han var ledsen. Hjälpte ju inte att han snubblade på uppfarten... Nu verkar Alvedonen i alla fall ha börjat verka så han kanske får lite vila.
Det börjar på att bli lite tröttsamt med allt som händer som vi inte kan rå över. Det tar extra på energin... Kram, kram. /Jenny
Jenny och Jon Sjöberg
20 juni 2014 07:21
Det är ju ändå tur att det inte var benet som behövde vara i gips. Nu kan han ändå knalla omkring och inte bli så låst. Även om det märks att det inte är lika mycket aktivitet som innan... /Jenny