
Vad har vi inte testat för att få Ian att sova en hel natt? För bebisar i hans ålder "brukar vanligtvis sova mellan midnatt och fem på morgonen" och "vanligtvis brukar de klara sig utan att äta på natten". Det senaste i raden av experiment är att vi låter Ian sova i spjälsängen som vi nu ställt in på hans rum. Han sover så lätt och på BVC frågade de om någon av oss till exempel snarkar (svar: JON!!!) för det kunde störa sömnen. Första natten gick så där och det kändes jättekonstigt att inte ha honom i samma rum. Babyvakten var ju på så vi kunde höra honom. I natt nådde vi ett litet framsteg. Vid niotiden igår kväll somnade han i sin säng och vid ett vaknade han. Han sover ju inte så långa pass. Jag gick upp, men fick honom att somna om i sin säng - utan att äta. Sedan sov han till klockan fyra och åt då istället. Efter det sov han i vår säng till klockan sju. Tänk om han kunde sova så länge sammanhängande! Att försöka få honom att sluta äta på natten är något som vi ska jobba på, men ibland när han är ledsen är det svårt att trösta honom på annat sätt i och med att han inte tar napp, Jon kan inte få honom lugn och jag blir förknippad med mat. /Jenny
Jenny och Jon Sjöberg
26 mars 2013 19:15
Så roligt att du tar en kvällssväng förbi oss.
Jo, Ian rum är det absolut mysigaste och roligaste här! :) Kram. /Jenny
Lina
27 mars 2013 10:40
Ja, det är inte lätt det där med nattsömn och nattätande. Man får testa sig fram vad som fungerar. Hela nätter är det nog rätt ovanligt att man får sova om barnet är under året i alla fall. Men ibland lyckas man ju få till det.
Jenny och Jon Sjöberg
27 mars 2013 20:07
Fast "alla" som vi pratar med har ju barn som sover tolv timmar i sträck. ;) Det kändes i alla fall bra att höra från doktorn på BVC att Ian sover så mycket som han behöver. Jag får väl nöja mig med det som blir. Är han bara vaken gör det inget, men ibland blir han så ledsen om kvällarna lille stackarn... /Jenny
Lina
28 mars 2013 08:41
Jo, jag förstår vad du menar. När Ru var liten och vi gick i föräldragrupp så var det samma sak. Allas barn sov själva och nätterna igenom. Åt på dagarna och utvecklades i ljusets hastighet. Det kändes som vad jag än gjorde så var det fel. Tills jag en dag insåg att mitt barn är mitt barn och oavsett hur alla andra utvecklas och gör så kommer det inte ändra vad som sker med mitt barn. Efter det blev det plötsligt lättare att ta det med en nypa salt och så länge barnen växer och mår bra är det nummer ett. Och det är lätt att bli blind också. Ett barn som pratar tidigt kanske går sent. Och ett barn som vill sova länge hos föräldrarna kanske helt enkelt anknyter bättre vilket på sikt gör relationerna mer mogna? Blir det fler barn här ska jag försöka undvika att jämföra så mycket med andra för i mitt fall blev jag bara stressad av allt vi inte uppnått och hade svårt för att glädjas för det som faktiskt skedde.
Jenny och Jon Sjöberg
28 mars 2013 15:17
Mycket kloka ord. Alla är vi ju unika. Ian sover helt enkelt inte lika mycket eller ofta som flera andra barn i hans ålder. Tur att han har så unga föräldrar som orkar med ändå. Hahahaha!
För vi har testat så mycket nu och det blir inte fler sovtimmar. /Jenny