Strax efter lunch hade vi hembesök från BVC inbokat och inte långt efter att kvinnan gått satt det en napp i munnen på Ian. Ha!
Hon föreslog faktiskt själv att vi skulle använda napp för tydligen har lille prinsen utnyttjat mig som napp. Hon tyckte inte alls att han behövde äta så ofta och så länge.
Och det tyckte inte vågen heller...
Nu väger store prinsen 4080 gram. Han har ökat med 438 gram sedan återbesöket på BB för en vecka sedan. Rekommendationen var visst minst 150 gram i veckan...
Så jag har väl blivit lite utnyttjad som en tröstnapp.Viktuppgången var inte farlig, men inte heller nödvändig. Jag tycker att det känns jättebra att veta att han går upp i vikt och att nu kunna börja med napp. För det har känts som om jag knappt kunnat visa mig utan att han verkat hungrig. Nu kan jag sitta och mysa med honom och en napp, istället för som bara en mjölkkartong.
Ian klarade besiktningen bra - och vi också vad det verkade - och han imponerade med sin starka nacke och blick som han redan är duktig på att fästa.
Tips för att få honom att sova lite bättre var att han ska somna och vakna på samma ställe. För annars kan han vakna upp på en plats som han inte vet hur han hamnat på och det kunde skapa förvirring och oro. Verkar ju lite märkligt, men med napp bli det kanske lättare för annars har han mest somnat hos mig efter amning och sedan har vi lyft i honom i babynestet alldeles bredvid eller i spjälsängen. Men som sagt märkligt låter det... /Jenny

Napp-time it is! ;)
Jenny och Jon Sjöberg
26 september 2012 20:47
Jag vet inte om det är mycket mjölk men är det det så beror det väl på att Ian fått äta så frikostigt.
Blir vi lite striktare med det kommer förhoppningsvis mjölken att minska för det är inte så roligt med allt det här kladdet, sprutandet, läckandet osv. /Jenny
Lina
26 september 2012 22:28
Skönt att han går upp i vikt och skönt att du kan få lite lugn nu när han har nappen. För lite mys ska man väl också ha tid för, och att hinna göra annat än att bara mata och mata.
Det där med att somna och vakna på samma ställe förstår jag logiken i men lättare sagt än gjort. Jag har läst på otaliga sidor: "Lägg barnet i sängen sömningt men vaket". Vilket skämt säger jag bara. Vi har provat och provat igen och det har sannerligen aldrig fungerat för oss tyvärr. Självklart ska man försöka men jag fick nästan värsta ångesten över att vi ALLTID burit Ru för att få henne att somna eller fortsätta sova. Man känner sig lätt som en dålig förälder när man inte kan göra så som man blir tillsagd men jag har insett med tiden att alla barn är olika och alla familjer också. Så hitta ni sätt som fungerar för er och som ger er alla chans till så mycket sömn som möjligt.
Jenny och Jon Sjöberg
27 september 2012 09:15
Jag har ju oroat mig lite för hans viktuppgång i och med starten vi fick men nu är det alltså ingen fara med det. Nu ska vi hitta lite bättre rutiner och var tredje timme kanske räcker gott om han inte verkar jättehungrig förstås.
Oftast somnar Ian som bäst i händerna på oss och inte kan vi knalla runt med honom i flera timmar... Det vore ju lätt om han somnade i barnvagnen för då kan man ju låta honom bara ligga kvar. Men somna själv i spjälsängen gör han inte även om vi är i närheten. Jag är lite inne på att skaffa sådana där grejer och sätta på benen så man kan gunga spjälsängen. Men jag har inte hunnit kolla upp det än... Tror de heter sängtassar???
Vi får helt enkelt hitta det som fungerar bäst för oss och imorse somnade både jag och Ian till lite extra i sängen - han med napp i munnen. :) Mysigt! /Jenny
maddie
27 september 2012 09:25
Åh det är så mysigt att läsa er blogg med bebisar och allt. Man skulle ha en lite gos att mysa med. Min gos börjar bli stor och tycker att hon klarar sig själv ;) Isa gick också upp i början, på återkollen (?) på BB hade hon gått upp 100g över natten. Sköterskan frågade om jag inte gjort annat än ammat :D
http://maddiesliv.blogspot.se
Jenny och Jon Sjöberg
27 september 2012 10:10
Men det känns lite enkelspårigt nu - mycket bebis blir det...
Och hej vad tiden går! Ian är redan över två veckor och ändå känns det som han kom idag. :)
Och det är klart man vill att de små ska må bra så man matar. Bra att de äter men samtidigt skönt att få bekräftat att de får i sig vad som behövs... och lite till. :-) /Jenny