Vi har ju glömt att dela med oss av hur det såg ut när vi på nyårsafton berättade nyheten att vi äntligen blivit med barn. Att vi försökt under en tid är något som vi hållit för oss själva och chockade därför våra familjer.
Jons föräldrar hälsade på under nyår och det var ett passande tillfälle att berätta ansikte mot ansikte. Och med tanke på att jag mådde som jag gjorde då skulle det ändå blivit svårt att hålla det hemligt för de bodde hos oss. "Jo, det är vinterkräksjuka, men det smittar inte. Lovar..." Kanske var det i tidigaste laget men så blev det. Och vi kunde inte hålla oss längre än till förrätten...
Våra föräldrar och lillebror Johan blev alla ganska förvånade och mammas kommentar säger kanske en del: "Nu blev jag helt chockad. För det trodde jag aldrig. Jag trodde bara att det blev en hund". /Jenny

Annika
20 februari 2012 16:11
Visst är det mysigt men pirrigt att berätta.
Men vilken lycka det blir sedan när bebisen kommer, har era föräldrar många barnbarn innan??
Men varje barn och barnbarn är unikt..
Massor av Kramar & all lycka till er.
http://imittenavmittliv.bloggplatsen.se
Jenny och Jon Sjöberg
20 februari 2012 17:53
Vi tvekade länge och väl om vi skulle berätta men alla har bara varit glada så det känns bra! :)
Det är dåligt med föryngringen här i släkten. Det är bara min storebror som har ett par barn, den yngsta fyllde just åtta, så de börjar blir stora. Så förhoppningsvis blir vår baby otroligt bortskämd från alla håll. Hahahaha! :)
Kramar tillbaka! /Jenny
Lotta
20 februari 2012 17:34
Naaaw! Jag blev alldeles tårögd! Va fint! =)
Här var det inte riktigt lika glada miner hos alla kan jag säga. Tyvärr ;) Men å andra sidan så har vi många i vår närhet som verkligen gläds med oss =)
kram!
http://www.esmeralda71.blogg.se
Jenny och Jon Sjöberg
20 februari 2012 17:49
Ja, det var ett ögonblick som vi kände att vi ville föreviga. För babyns och vår skull i framtiden men också för att se våra föräldrars reaktioner för som du märkte av klippet: De såg ju bara "en hund" i vår väg.
Men samtidigt ville vi ju inte berätta om att vi försökt bli med barn, och att det tog längre tid än vi trodde. Det är ju lite privat ändå.
Ta inte åt dig av sura miner, Lotta! Ni vet vad ni ger er in i, ni har ju en massa erfarenhet (som jag är såååå avundsjuk på) och det är inte deras liv. Men folk har en dålig förmåga att lägga näsan i blöt och ha åsikter om sånt som de ska skita i. Inte värt att bry sig om.
Jag är då fruktansvärt glad för er skull men jag hoppas att du släpper in oss läsare mer. Jag är jättenyfiken på massor! Hur det känns, hur du mår/mått, vet ni könet/får ni reda på det, hur länge har ni vetat, bm-besök... osv.
Kramar! /Jenny
Kristina
20 februari 2012 17:45
Men vad är det ni har lagt ut på bloggen?
Den godbiten har ni sparat på länge. hade jag vetat att ni filmade det hela, då hade jag varit tyst.
Men det finns en bättre komentar än min. När min äldste son och han tjej berättade att de skulle ha barn, så svarade Mamman: Hur gick det till?
Ja får väl ha överseende, jag håller med om att det lät ganska kul.
Go kram!
http://kristinakicki.bloggplatsen.se
Jenny och Jon Sjöberg
20 februari 2012 20:33
Klippet låg ju i filmkameran och den har vi knappt använt... Men givetvis ville vi dela med oss av detta också.
Din kommentar i klippet är ju inte så dum den heller. För alla runt bordet har nog ganska bra koll på hur barn blir till. För... Du har väl pratat blommor och bin med Johan...? ;)
Trevlig kväll! /Jenny
skrivmoster
21 februari 2012 08:45
Det var ju kul att få se alla "fågelholkar" och överraskade miner! Kickis kommentar var "ärlig"... och härlig!!
Det är inte lätt att värja sig ibland från de närståendes och för all del andras "välvilliga" små antydningar och frågor om det inte blir några barn. Eftersom det är mycket privat och ett känsligt ämne, så tycker jag inte att man ska fråga som en del gör. Det kan såra så mycket.
Kul att du börjar må bättre! I min närhet finns tre små på väg under tre vår/sommarmånader! Det känns väldigt roligt att få glädjas med de allra närmaste!
Kram!
http://skrivmoster.bloggplatsen.se
Jenny och Jon Sjöberg
21 februari 2012 09:08
Vi har lyckligtvis varit besparade påtryckningar om barn, kanske mycket för att min storebror redan bidragit med två. Och Jons föräldrar var 34 och 47 år när han föddes så där hade vi ännu några år till godo. ;)
Men när vi väl bestämt oss räckte det gott och väl med pressen från oss själva. Mycket väntan, hopp och besvikelse innan det glada beskedet. Barnfrågan kan vara lika positiv som känslig...
Och visst är det roligt att må bättre - trodde aldrig att jag skulle göra det! :) Nu vill jag bara få ordning på smaksinnet också...
Ha det så gott, med eller utan semlor.... /Jenny
Lina
21 februari 2012 09:13
Men det var ju lätt dagens skratt. Tack för det för jag behövde dra på smilbanden lite innan jag ska vidare på tråkigare aktiviteter.
Jenny och Jon Sjöberg
21 februari 2012 09:42
Roligt att kunna bidra med lite glädje. Ja, sådana tankar hade de om oss... :)
Hoppas att dina tråkigare aktiviteter blir överkomligt tråkiga. Kram! /Jenny