Efter lämningen av Ian på förskolan tog jag och Isa vägen förbi lekplatsen hem. Lite bus med Nalle blev det också. /Jenny

De flesta utom Försäkringskassan verkar tycka att Loe firar 1 månad idag... ;)

Vi bor nästan två mil från Skövde och det blir sålunda närmsta stora stad för oss. Och under de senaste åren har verkligen Skövde tagit fart och växer och växer. Väldigt många affärer har slagit upp portarna och ett område som heter Stallsiken verkar inte ha några gränser. Tyvärr har en och annan affär fått stänga också och för att ersätta Chilli kommer nu Toys "R" Us att öppna istället och det sker nu i slutet av april. Det är ju roligt med variation i utbudet men hoppas att det finns plats för alla.

Det skulle ju bli en lugnare vecka, men att få punktering på barnvagnen passade inte in på det. Och verkligen inte att det skulle bli punka på BÅDA däcken. Det krånglade till Ians hämtning för jag är ju lite beroende av vagnen i och med att både Loe och Isa är med. Men det fick bli en vända upp på vinden och hitta en av vagnarna vi ställt upp där och ha den till Isa och ha Loe i bärselen för att få hem Ian. Det blev lite omständigare förstås. I bilen har vi en till syskonvagn, men bilen hade ju Jon till Karlsborg och dit är det ju en bit.

Isa har dessutom tänder på gång som aldrig verkar vilja igenom och har humör därefter. Många sura miner nu och att sitta i vagnen gillar hon verkligen inte, men idag när hon väl fick gå själv hem från förskolan så ville hon inte det... Mycket vilja på henne nu och det är nästan så jag skulle vilja lämna henne på förskolan och ha den betydligt lugnare Ian hemma. ;)

Eftersom vi hoppades på att Jon skulle hinna hem i tid för att vi skulle hinna till Rankås, han går en kurs på jobbet och har helt andra arbetstider nu, så skickade jag barnen i säng. Det har inte känts som att de orkat med kvällsaktiviteterna annars. De fick sova en stund, äta lite osv. och Jon fick nästan bara vända om i dörren igen för att vi skulle åka mot springet. Till den här gången var det sagt att starten skulle gå vid utsatt tid klockan sex oavsett om det fortfarande stod folk i anmälningskön eller ej. Men så blev det inte och vi hade ju varit där i god tid och fick försöka roa barnen så gott som det gick.

Förra gången hann Ian springa så mycket innan att själva springet inte gick så bra. Den här gången försökte vi få honom att hålla igen innan, och när starten gick en halvtimme försent, så var han mer med och det höll i sig under loppet. Men det tog runt 1,5 timme att vara på plats för att han skulle springa i en kvart, typ. Det lämnade inte så mycket kväll kvar och det ska verkligen bli skönt att sova för det är ju trots allt mycket vecka kvar.

Nu går det dessutom vattkoppor på Ians förskola och det är tyvärr något som inget utav våra barn har haft och skulle komma väldigt olägligt nu. Men är han smittad så är han redan det och imorgon blir det förskola igen om inget händer under natten och i väntan på nya innerslangar till syskonvagnen får jag använda bil-syskonvagnen. Allt går, mer eller mindre enkelt just nu. /Jenny

Ikväll gympades det för sista gången den här vårterminen för denna familj,

men det blir säkert att vi återkommer till hösten för att aktivera oss då.

... blev stundom onödigt krånglig flera gånger och helgen gav inte alls så mycket återhämtning. Det var Jons första vecka på jobbet och på torsdagen blev det en heldag med nattning osv. för mig med barnen då Jon kom hem sent. Det var en utmaning i sig. Och under de kommande fyra veckorna väntar det annorlunda arbetstider för honom också, en del med bestämda tider, en del utan. Men jag hoppas verkligen att det mesta kommer att fungera bättre framöver, för under veckan förekom det en del stress, sura miner, trots, kommunikationsmissar, saker som inte fungerade, tråkigt väder som inte underlättade på något sätt, det var sånt som inte gick smidigt, flera snoriga näsor och humör därefter, tandsprickning med gråt och sömnlösa nätter, gnäll för småsaker, irritation - ja, sådant som man helst vill slippa, eller i alla fall inte råka ut för på samma gång. Det känns hursomhelst som att en betydligt lättare vecka väntar. Solen skiner ju! /Jenny

"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?"

Ja, hittills har det blivit bebis för oss under de tre senaste jämna åren och vartannat kön dessutom. Vi får väl se hur länge vi kan hålla det, här stänger vi inga dörrar... ;)

Så den här fina bodyn kommer det bara att bli Loe hos oss som kommer att ha på sig för att texten ska passa. Men vi vet åtminstone tre småttingar till som är på gång under året som skulle kunna ärva den... Spännande och grattis, grattis, grattis. 
Vi tackar Karin med familj så jättemycket för bodyn och gulliga skallran! Som Loe växer så kommer 2016-bodyn snart att passa...

Så här låg jag på kvällen för fyra veckor sedan. Jag väntade på att få tillbaka känseln i kroppen så jag skulle våga hålla i mitt nyförlösta barn. En bebis som fick komma till världen genom ett oplanerat kejsarsnitt. Inte på sättet som det var tänkt och verkligen inte när det var tänkt. Jag hade ju innan ställt in mig på en vaginal förlossning kring det beräknade datumet. Så blev det inte. Men det blev en bebiskille och på så sätt slutade det ändå lyckligt.

Först trodde jag att snittet skulle medföra att jag skulle behöva stanna kvar länge på BB. Men skönt nog blev det inte så. 23 timmar efter att Loe blivit utplockad var jag hemma. I och med att det blev snitt fick jag i alla fall ett eget rum på BB med en underbar utsikt... inte. Fast när jag på natten kommit upp på rummet på BB fick mina drogade sinnen mig att tro att det var Billingesluttningen jag såg konturerna av. 

Det var det ju verkligen inte, men att graviditeten äntligen var slut och att Loe nu var hos oss var ingen inbillning. Älskar dig så mycket, Loe. /Jenny

Fyra veckor tillsammans. ♥