Snacka om att falla för förpackningen. Men de kan ju vara goda också! Nån som testat?

Vad är det som definerar ett beroende egentligen...? Är det när man köper för många? Äter för många? Eller är det när man oroar sig för när man ska kunna få tag i fler? Vi passar i alla fall in på allt det där. Och oron finns där, för nu har vi köpt allt vad de hade på Resecentrums Pressbyrå och det kanske var de sista vi kommer att få tag i på länge.

Snälla Marabou - skynda på med att få fram sommarvarianten!!!

Jon till Ian: "Loe är väldigt lik dig när du var liten."

Ian fortsätter liknelserna.

Ian: "Pappa. Du är mer lik Isa. Mamma. Du är mer lik Nalle."

Leksaker, lite kläder och även ett par juniorstolar blev fyndade på dagens, och kanske vår sista klädbytardag för denna vår. Stolarna var väldigt smidiga och 50 kr styck mot 349 kr styck på Ikea var en mycket bra prissättning. Och kläder går ju alltid åt. Sedan en tid har Isa dumpat Lille Skutt för Hello Kitty så det blev några plagg med det motivet till henne.

Bilisten, Coop, Mediamarkt, Elgiganten, Preem - deras gemensamma nämnare är att de inte sålde Mello-skivan. Men på Ica Maxi fanns den. Det är ju roligt att kunna variera barnmusik och soundtracket från Bilar 1 med lite annat.

Gammal barnstol från IKEA, färgburk, använda lysrör, stor kruka, spalje med tillhörande murgröna, påse med hårtorkar och andra elartiklar, matavfall, kaffekanna, fåtölj (!), med mera, med mera... Vad är detta? Nej, det är inte loppis på Ågatan 31, utan saker man kan finna på en återvinningsstation.

Jag blir både beklämd och fundersam varje gång jag åker för att slänga förpackningar från hushållet. Vilka är dessa människor som tar sig tid att ta med sig dessa saker, och vet de fortfarande inte - det är ju ändå 2016 - var man kan göra sig av med dem (BEMANNAD ÅTERVINNINGSCENTRAL!)? Det är ju inte så att de ligger slängda i de olika containrarna (tackochlov, jag menar lysrör bland tidningar är ju big no-no...), utan de står oftast förhållandevis prydligt uppställda eller lagda bredvid (fast mestadels bakom behållarna, så liiite medvetna om att de gör fel är de nog).

Varje gång jag kommer hem från en sådan tur, beklagar jag mig för Jenny. För jag tycker att det är bedrövligt hur människor kan skräpa ned helt i onödan så där. Hon har funderat på saken, och kommit fram till en ganska förvånansvärd slutsats, nämligen att jag har en närmast sadomasochistiskt förhållande till återvinningsstationer! Jag (enligt henne) förväntar mig denna oordning, behöver den nästan för att driva mitt eget miljöengagemang framåt och skulle säkert sakna oredan om det någon gång skulle vara snyggt och prydligt där.

Jag vet inte riktigt om jag håller med min kära fru på just denna punkt, för det finns så mycket skit och oreda ute i världen att jag inte behöver se den på ett av de få ställen som är tänkta att råda lite bot på människans (över-)konsumtion och nonchalans. Fast samtidigt... undrar vad jag kommer att hitta bakom containern nästa gång...? /Jon

Det här är ett väldigt bra avstånd för dem att hålla sig på från varandra, särskilt när det som nu är att Jon jobbar lite knepiga tider. Då blir det i alla fall en stunds lugn och ro, även om Loe gärna ville ha vagnen i rullning.

Anledningen till att jag inte skriver ut deras namn och istället använder mig av barn och hund är för att som nu på eftermiddag/kvällen är jag så trött att jag inte kommer ihåg vad de heter... ;)

Det vore ju inte så dumt om de satt så här snällt bredvid varandra när de leker, men tyvärr är de stunderna inte alls särskilt ofta förekommande just nu. Just därför passade jag på att ta en bild för att minnas att de kan ju leka snällt.

Isas ena tand är i alla fall igenom nu och den andra är på gång närsomhelst och det lär säkert förbättra hennes humör.

Idag var ändå en betydligt mycket bättre dag än igår. Och snart helg. Bara några Jon-timmar kvar...  /Jenny

De blir tyvärr oftast bara liggande någonstans men pengarna går till en god sak.

Riktigt fina färger i år förresten!