I eftermiddag tog hela familjen en promenad i det vackra höstvädret. När solen skiner som idag får naturen väldigt vackra färger och gör hösten till en riktigt fin årstid. /Jenny

Vi fick en jättemysig kväll och arrangemanget Ljusvandring i Tibro var mycket uppskattat från vår sida. Det fanns så mycket fint att titta på, det var liv och rörelse lite varstans och det märktes att flera gått samman för att få till en lyckad kväll. Nästan så att man önskar att det skulle vara så här jämt, fast då skulle man säkert inte uppskatta det på samma sätt.
Vi satte barnen i syskonvagnen, påpälsade med pyjamas under, och knallade iväg. Ian somnade dock ganska omgående och även Isa sov en kort stund men eftersom vi var ute hela kvällen så var båda vakna när vi knallade hemåt. Vi tog hemvägen över barnens glödande park så att Ian skulle få se alla ljuslyktorna som han och alla andra barn gjort. När vi var vid den platsen första gången så sov han så det var roligt att han fick se detta.

Och denna kväll är väl lättast att beskriva i bilder och vi fick inte med allt av det fina som fanns att titta på, och det mesta gjorde sig bäst i verkligheten, men här kommer ändå några bilder. (Sedan vi uppdaterade till Windows 10 kan vi tyvärr inte förminska bilderna längre.)

Att se hur lekplatsen förvandlats till ett ännu mer lekfullt tillhåll får nog bli vår favorit från kvällen. Det såg jättefint ut där, väldigt färgglatt och roligt!

Vi fick en supermysig kväll och det var vi förhoppningsvis inte ensamma om. Stort tack till samtliga som varit med och anordnat detta evenemang. Vi är både stolta och imponerade! Att barnens nattsömn blev rubbad av denna kväll är sånt man får ta... och förresten så är ju Jon ledig imorgon... och i natt. ;) /Jenny

#viärtibro

... som mötte oss idag och än har kylan inte riktigt givit med sig trots att solen kämpar på. Det fick bli vinterjacka på Ian när vi skulle till förskolan, Isa har redan haft tjockare jacka och åkpåse ett tag nu.

I början av veckan gick det inte alls bra att lämna Ian för samlingen på förskolan och han hade varit ledsen, men igår och idag har det gått mycket bättre. Igår visade han mig dessutom tecknen för gaffel, kniv och sked som han lärt sig där. På hans skola arbetar de med teckentolkning som stöd.

Vi får hoppas att upptiningen är avklarad nu och att vi inte måste börja om igen på måndag. Höstlovetes uppehåll får bli en utmaning för senare tillfälle.

Igår och förrgår har Jon jobbat över och tröttheten börjar kännas när det blir lite extra tid med barnen. Och idag verkar det bli övertid för honom också, men jag hoppas att det inte ska bli för sent för ikväll är det Ljusvandring här i Tibro.

Ian har fått en ny ficklampa som han ser fram emot att använda och självklart ska vi hålla utkik efter lyktan han gjort till vandringen. Fast just hans lär vi nog inte se då det kommer att brinna flera hundra.

Vi tror att det här kommer att bli en riktigt mysig kväll och imorgon är Jon ledig så vår helg börjar idag kan man säga. Fast Jon måste ju komma hem först och jag ska hålla ut i några timmar till med de här två huliganerna. Jorå, bokhyllan är förankrad i väggen... /Jenny

På höst och vår brukar det vara flera klädbytardagar och idag var det Mölltorps tur. Det är en av mina favoriter och att man idag dessutom fick hjälp med packningen i kassan var ju bara en bonus. Jag hittade lite av varje och allt medan Jon underhöll både sig och barnen på den närliggande lekplatsen. Där mötte jag upp dem när jag var klar och alla var nöjda och glada.

På eftermiddagen verkade vädret fortfarande okej så det blev en tur ut till "vår" skolskog. Nalles favoritplats också. Den som hade mest emot denna resa var Isa, men hon hade det inte så lätt att ta sig fram över stock och sten... Mest glada miner dock och skönt med frisk luft! /Jenny

Eftersom Ian går måndag till torsdag så är hans andra vecka som förskolebarn nu avklarad. Det här blev den första "riktiga" och den började väl så där. Det första som står på programmet när han börjar vid halv nio är samlingen och det har verkligen inte varit någon favorit. Han har inte blivit ledsen - bara helt ovillig att vara med... Så de första dagarna stannade jag kvar med Isa under samlingen, men så fort den var över så kunde jag bara lämna honom och det ska ha fungerat. Igår kunde jag sitta på en stol strax utanför samlingsrummet och idag gjorde jag helt enkelt så att jag lämnade honom. För igår märkte jag av att det mer kändes som att han drev med mig, att han fick "makt" över mig och kunde hålla mig kvar tills det var dags för lek då jag inte var intressant längre.

Men även om jag inte var där så länge idag för att lämna Ian så hann jag även uppfatta något som en fröken sa utan att kanske tänka sig för eller att tänka på att jag var i rummet. Och under resten av förmiddagen grubblade jag fram och tillbaka på det här och när jag hämtade Ian tvekade jag om ifall jag skulle ta upp det eller ej. Det slutade med att jag gjorde det och nu får de ta itu med det. För min del känns det bra att ha sagt något.

Nästa torsdag är det dags för Ljusvandring i Tibro och förskolan hade uppmanat till att ta med en barnmatsburk för att barnen skulle göra en ljuslykta till arrangemanget. I Barnens glödande park ska förskolebarnens hundratals lyktor skapa magi. Jag lämnade in en burk, men att pyssla har inte varit Ians grej och igår hade han vägrat. Så jag hade väl inte så stora förväntningar men idag så! En fröken visade upp en lykta som Ian ska ha gjort, så det var kul.

Något annat som var överraskande roligt var att igår kom äntligen sms:et som berättade att skolfotografierna fanns att titta på på nätet. Det tog nästan fyra veckor från själva fotograferingen, en fotografering som inte alls var den lättaste, för Ian var inte det minsta intresserad av att hamna på bild. Då hade han inte börjat på förskolan och allt var nytt och det underlättade inte. Jag hade dessutom med mig Isa med mera, med mera. Jag hade inte alls några större förhoppningar på att bilderna skulle blivit okej. Jag hade fel. Det fanns tre bilder på Ian och en bild på hans grupp Ankorna - och vi gillade allesammans! Det gick inte att välja så det fick bli en (dyr...) beställning av allesammans. Undrar vilket fantastiskt fotoredigeringsprogram de egentligen använde...? /Jenny

Igår fick vi reda på att Ian inte behövde gå till förskolan för en extra inskolningsdag idag och Jon hade tagit hela veckan ledigt - alltså fick vi en helledig fredag tillsammans. Den ville vi självklart ta tillvara på och på morgonen bestämde vi oss för att ta med barnen till Stellas Lekland. Ian visste ju vad det skulle innebära, så han var lätt att få med och väl där hade Isa roligt också. Första besöket sedan hon börjat gå dessutom. /Jenny

En vecka var beräknad till inskolning och nu är den över, för enligt personalen så var det inte nödvändigt att Ian kom in imorgon. De tyckte inte att det behövdes, även om vi innan varit inställda på fem dagar. När det blir "på riktigt" ska han gå måndag till torsdag 8.30-12.15, så några fredagsrutiner missar han ju ändå inte. Och det är ju bra att de tycker att han verkar fixa det hela ändå.

Och för att lite kort sammanfatta inskolningen så är väl både jag och Jon förvånade över att det gått så pass bra. Nästan så man anar ett bakslag i nästa vecka istället... I måndags var det utedag och då var jag med honom och redan då fungerade det att lämna honom vissa stunder och på tisdagen var Jon med men då sa Jon att Ian varit lite oroligare. Då var det även dags för första lunchen på förskolan och Jon var med och åt. Det är många nya rutiner att hålla reda på, men de får Ian nog snart kläm på.

På onsdagen hade jag räknat med att göra som på måndagen: att vara där fast gå undan då och då. Men efter samlingen, när leken kommit igång runt nio, så sa fröknarna att jag skulle gå iväg en sväng. Jag gick hem för de skulle ringa om det var något. Men de ringde aldrig, så när det närmade sig ordinare sluttid gick jag tillbaka. Då satt Ian och åt och allt hade gått bra. Här hemma gick tiden lite långsamt, men för att inte bara sitta och vänta på eventuellt telefonsamtal så passade vi på att städa, tvätta och annat.

Idag lämnade jag Ian efter morgonsamlingen och gick hem igen. Även idag blev det att jag inte behövde komma tillbaka förrän han skulle hämtas. Personalen berättade dock att han vid något tillfälle hade blivit ledsen när det var dags för någon gruppaktivitet. De sa inget om ifall han hade frågade efter mig och Jon eller om han hade velat hem och de hade lyckats trösta honom. Att han blivit ledsen var lite jobbigt att höra, men det känns väldigt bra att veta att de kan trösta honom då. Vi kan ju inte komma springandes för allt.

När jag kom idag satt han vid matbordet och såg väldigt nöjd ut och när han skulle slänga tvättlappen fick jag följa med för "jag ska visa dig hur man gör, mamma". Men som sagt väldigt många nya rutiner och när de väl sitter kommer det kanske en trygghetskänsla. I det stora hela tycker vi att den första veckan gått bra och viktigast är att Ian vill tillbaka till förskolan, för även om han inte trivs med vissa moment som morgonsamlingen, så verkar han tycka att det är jättekul med all lek. Skönt för oss, skönt för honom. /Jenny