Veterinären ringde just och meddelade provresultatet. Nalle har ingen urinvägsinfektion och det var skönt. Men han har för rikligt med kristaller i urinen för att det ska gå obehandlat. Han kommer att behöva ett specialfoder och det ska råda bota på det.

Ska tillbaka om två månader med ett nytt urinprov och då ska han även få en till hormonspruta. Om det inte var för urinskvättarna på golvet hade vi aldrig misstänkt att något inte står rätt till.

Han är precis lika pigg som vanligt och alltid redo när något ska hända. Det känns väldigt bra. För vi har varit med om sämre tider med vår lille nallebjörn... Och i sådana här stunder, när han inte är frisk, påminns vi om de gångerna.

Innan vi fick ett ordentligt svar på varför han plötsligt började halta blev det några vändor på röntgenbordet. Först var det något fel på någon kota i halsen eller vad det nu var för dumt svar vi fick. Visste ju inte att det var dumt då, men det var inte det som var fel. Det var hans höfter som spökade visade det sig senare. Mycket dåliga höfter.

Det får han medcin för dagligen nu och kommer så att få för resten av livet. Men medicineringen fungerar, för nu rör han sig obehindrat igen.

Men gången han skrämde oss mest var ändå när hans pyttelilla sår ovanför ögat blev infekterat. Då var det verkligen illa. Hela ögat blev igenmurat, han fick hög feber och vi tillbringade flera timmar på veterinärstationen.

Men Nalle är en riktig tuffing när det gäller svåra saker. Värre är det när han ska bli kammad, då är han världens mest hårömma vovve som gnäller för minsta lilla...

Vi kom hem alla tre den gången men Nalle blev sämre igen strax därefter och då var det Djursjukhuset som gällde. Då behöll de honom.

Kändes som om det var i flera månader även om det bara var några dagar. Ingen kan ju ta hand om vår baby som vi... Du skulle hört glädjesången som han framförde när han återsåg oss efter de dagarna! Men då var han knappast snyggaste hunden i stan...

Men även från det här eländet tog han sig ur, kvar är bara ett litet, litet ärr. Och vi hoppas att han inte har något minne av den där besvärliga tratten (kände inte till det uppblåsbara skyddet då) han tvingades ha medan alla sår läkte. Alla hundars mardröm!

Så, det kunde vara mycket värre. Men med nytt foder ska vi får bukt med de här kristallerna - så får vi allesammans fira jul igen!

Igår kväll for Jon iväg på filminspelningen. Han skulle vara där klockan 22 och inte trodde någon av oss att det skulle pågå så länge. Men han kom inte hem alls i natt... Det blev raka vägen, något försenad, till jobbet. 

I eftermiddag ska han ansluta inspelningen igen. Får se hur länge de håller på den här gången...? Jobbigt att vara vaken så där länge. Usch! Jag fick det här mms:et på honom i scenkläderna. Det kommer säkert fler bilder och ett inlägg om det senare. /Jenny

Helgens chips fick klara sig utan dip, så kvar i kylskåpet blev två förpackningar gräddfil. Mamma har nämnt att man kan göra färskost på gräddfil och det tyckte jag lät spännande.

I natt har gräddfilen stått i kaffefilter i kylskåpet och runnit av och nu på morgonen har jag smaksatt ostmassan.

Ur frysen plockade jag fram sommarens persilja och gräslök, och Jon hade torkad karljohanssvamp i skafferiet som passade perfekt. Kryddade med svartpeppar och vitlökspeppar. Det blev väldigt gott och det känns roligt att ha gjort egen färskost! /Jenny