Runtom på museerna i Skaraborg finns olösta mysterier och i Tibro finns mysteriet Lindormens klubba. Den busiga ormen har tagit bildhuggarens klubba och gömt den från bildhuggaren som behöver den.

Vi köpte en mysteriebox på museet här i Tibro och barnen löste gåtorna och tog sig an uppgifterna i boxen för att återfinna träklubban.

Det första uppdraget fanns på museet och sedan följde de kartan ut i Tibros centrum för att avsluta på museet. Tidigare fanns avslutningen utomhus, men på grund av skadegörelse hade arrangören tvingats ändra det.

Det gick fortare att lösa boxen än vi trodde och barnen var kanske inte helt tagna av detta äventyr inspirerat av Tibros bakgrund som möbelcentrum, men att de belönades med varsin liten träklubba när de fixat uppdraget blev i alla fall ett roligt och oväntat avslut på detta tidsfördriv!

Vi har ett ganska stort trädäck, det byggdes till och med ut lite grann till denna säsong för att få plats bättre med poolen, alla sju solstolarna, parasollet och annat som står där. Under i stort sett alla år har vi också haft ett långbord med en massa stolar, men denna matplats har väldigt sällan kommit till användning. Så vi tänkte om och investerade i en begagnad riktigt stor loungesoffa (och sa hej då till en del av semesterkassan) för att underlätta för sittningar.

Bordet (egentligen två stycken som vi ställt bredvid varandra) behöll vi dock, men benen kapades för att få en lämpligare höjd. Ett enkelt solsegel införskaffades också och nu har vi en väldigt mysig uteplats och vi har snart suttit fler gånger i soffan än vad vi någonsin gjorde vid bordet med stolar. Det har bland annat blivit flera utefrukostar och häromdagen lyxade vi till det med en extra god frulle bestående av mumspannkakakor, croissanter, churros och annat smaskigt.

I Tibro finns en jättefin biograf, Vintergatan, och till den hade vi bokat biljetter för att se Insidan ut 2, men så krånglade deras projektor och i semestertider var det svårt att få hjälp med lagning så filmföreställningen fick ställas in. Ian, Isa, Loe och Lin hade sett fram emot att se filmen då de är väldigt förtjusta i ettan. Så vi fick bli lite av lokala svikare och bokade in oss på bion i Skövde.

För Loe och Lin blev det första gången på Biostaden Saga och filmen visades dessutom i salong 1, den största. Vi hade den nästan för oss själva, en så varm dag som denna var väl många på stranden eller iväg på resa. Och extra lyxigt blev det eftersom vi bokade platserna näst högst upp, i dubbelsofforna - eller "love seats" som det stod på biljetterna. Svalt och skönt var det också och alla gillade filmen, till och med bättre än ettan! /Jon

Varje sommar kör Allsångsföreningen i Karlsborg allsång utmed Göta Kanal och det brukar ske vid fyra sommarkvällar med en känd artist som dragplåster. För oss var det ändå flera år sedan vi tog oss dit, så det var verkligen på tiden.

Och det var Niklas Strömstedt som fick hela familjen att åka till Karlsborg. Barnen hade ju väldigt dålig koll på vem det här var men på Sias dop hade vi med hans fina låt "Vart du än går" så helt okänd var han ändå inte.

Under kvällens allsång gjorde han några inhopp och spelade sina låtar och deltog också i allsång. Vi fick bland annat höra Om och Oslagbara och det var knökfullt med publik på detta kostnadsfria arrangemang, som tyvärr hade förbud mot väskor och medhavd mat och dryck. De hade visst sålt slut på samtliga 1000 allsångshäften! Och varför inte - en massa semesterlediga sångsugna en varm sommarkväll!

Ja, det var faktiskt så varmt att vi innan allsången stannade till vid bad- och lekplatsen på Strandvägen och barnen hoppade mer än gärna i Vättern. Sedan åt vi lite gott på picknickfilten för att inte allsångssjunga på tomma magar.

I augusti ska Sia skolas in på förskolan Karusellen, en för oss ny förskola då Sia inte kommer att gå på samma som syskonen gjort. Vi behövde ju lite av en omstart där...

Vi har besökt förskolans gård nu under semestern för att ge henne en chans att bekanta sig lite med utemiljön. Vi var ju där på besök tidigare men det var i februari så det kommer hon nog inte ihåg något ifrån.

Vi håller självklart tummarna för att inskolningen går så smidigt som möjligt, fast den har sett olika ut med alla barnen så svårt att veta. Men det får ta den tid som behövs. 

Vi fick lite blodad - eller i alla fall blånad - tand efter milavandringen i Rankås, där vi hittade både kantareller och blåbär, så vi begav oss ut i skog och mark ett par gånger till. Svamparna är fortfarande små och inte så många, men desto mer blåbär fanns det. Tillräckligt i alla fall för både en rejäl portion smörstekta kantareller till middagen och till efterrätt en god blåbärssmulpaj och även en del över till bärtokiga lilla Sia.

Ja, jag kämpar på och idag blev det ytterligare en invägning med minusresultat. Under den senaste veckan har jag gått ner 0,8 kg, men det är fortfarande lite för att nå målet som är två invägningar bort.

För att klara målet måste jag nu gå ner 1,6 kg på två veckor för att nå -30,4 kg och en vikt jag tänkt försöka hålla sen. Den 5 augusti vet vi.

Det har nu gått 50 veckor, 350 dagar, jag har tränat varje dag (säger i alla fall en del om hur sällan jag är sjuk) och jag har gått ner 28,8 kg. /Jenny

Det är alltid roligt när barnen själva kommer med förslag på saker att göra, och ännu roligare när det är sånt som vi hyfsat enkelt kan ordna med. Så efter Isas idé slängde vi ihop en drickachallenge i all enkelhet. Då det var risk för regn (som vanligt denna sommar...) flyttade vi in eventet på altanen och barnen fick sedan sätta smaklökarna på prov.

Denna gång valde vi några lite mer udda drickor, som bananmjölk och iste med persikosmak, men alla hittade i alla fall något som de tyckte om. Tonic-drickan Fjäll med äkta renlav (!) var det dock bara familjens norrlänning som gillade...