Ian är inte så värst förtjust i glass, men bilar tycker han desto bättre om. Nu säljer Glassbilen en sparbössa som ser ut som en glassbil. När pengar sparas spelas den klassiska trudelutten. Om man är medlem, Glasskompis, blir sparbössan några kronor billigare. Barnen fick varsin och under bevakad lek kanske sparbössebilarna går att lekas med också, även om det inte är rekommendationen.

Jag älskar film och film ska helst ses på bio. Alfons leker Einstein är kanske inte den film som lockade mest bland de som går på Saga-biografen i Skövde. Men nu var det Ians tur att häpnas över hur stort det kan vara med en biosalong, en gigantisk filmduk och så en massa popcorn förstås.

Ian kände till viss del till Alfons sedan tidigare och innan besöket passade vi på att mata på med lite extra Alfons. Det kanske inte hade varit nödvändigt för när lamporna slocknade satt Ian som ett tänt ljus och åt på ren automatik popcorn samtidigt som han med stora ögon såg på filmen.

Vi hade strategiskt bokat platser ut mot korridoren ifall han inte skulle vilja vara kvar under filmens gång, behöva gå och kissa eller liknande men när filmen var slut och salongen tändes upp frågade Ian varför det var slut redan. Bra betyg, för popcornen var så gott som slut ändå... Filmen var 40 minuter lång, lagom småbarnslängd, och uppdelad på tre kortare filmer: ”Hur långt når Alfons?”, ”Alfons och soldatpappan” och ”Alfons leker Einstein”. Jonas Karlsson gjorde alla rollernas röster och det fungerade väldigt bra. Alfonsberättelserna är väldigt charmiga och lämnar gott om utrymme för fantasin. För både stor och liten väcks kanske en och annan fundering: kan jag bidra till att den där äppelpajen bakas av de där människorna jag inte känner...? Den här premiären blev en riktigt fin filmupplevelse för far och son. /Jon

Vagnen kostar 229 kr på Biltema. 

Den är lämplig för löv, äpplen, barn eller nästan vad man vill. ;)

Vi hade inga större planer för dagen men medan det var uppehåll kom vi på idén att ta tillvara på några bär. Krusbär och svarta vinbär som skulle bli till marmelad och saft.

Utfallet blev väl inte helt lyckat då saften knappt blev rinnig och marmeladen stelnade väldigt bra. Smakerna blev i alla fall helt okej (enligt Jon som är den som smakat av). Men det känns lättare att köpa färdig saft för det var mycket bär som gick åt till inte många deciliter.

Nu har vi i alla fall testat på det och det finns fler bär. Barnen var inte så intresserade av att delta i plockandet lika länge som vi, så nytt försök framöver. Vi har röda vinbär och klarbär att försöka få till något med också.

Och annat ska mogna. Men det verkar ju aldrig bli sol i det här landet...

Ian gick omkring och tjatade om att han ville se på Youtube.

Vi föräldrar hade andra planer.

Ian: "Jag vill se på Youtube. Jag vill se på Youtube.

Jag vill se på Youtube. Jag vill se på Youtube."
Jon: "Ian, hörde du vad jag sa?
Ian: "Hörde DU vad JAG sa?"

Nalle har ätit samma smärtstillande medicin i sex år. Den har fungerat och den har aldrig varit svår att få tag i. Men nu är den restnoterad och beräknas inte komma in förrän i början på september. Det var vad vi fick reda på när vi skulle hämta ut en ny burk. Vi trodde att det skulle finnas medicin kvar på något utav de andra apoteken i vår närhet och jakten började.

Medicinen visade sig tyvärr vara mer "populär" än vi räknat med och det slutade med att vi fick reservera en burk i Jönköping, som var närmsta stället vi fick napp på. Men Apoteket ville inte skicka mellan apotek så igår blev det en måste-resa till Jönköping. Det fanns ju några medicinalternativ, men vi vill väldigt ogärna byta medicin nu när vi är i ett sådant kritiskt läge. Så egentligen var det ett ganska lätt beslut att ta. Men nu hoppas vi verkligen att medicinen kommer in som utlovat, för en burk med 100 tuggtabletter räcker inte långt när Nalle äter tre tabletter per dag...

Resan blev lite hastigt och lustigt påkommen igår, men när vi ändå var iväg ville vi göra lite annat än att bara åka för att köpa medicin. Vi började besöket med att äta på IKEA för det är ju så smidigt med barn - billigt och gott. Vi gick ett varv i varuhuset innan vi gick in på A6 och Apoteket. Efter det for vi till Stadium Outlet och där fyndade vi. Vi hittade kläder till oss och det blev ett regnställ till Ian. Han kommer att behöva lite extra kläder när det blir dags för förskola i höst.

Efter lite mer energipåfyll beslöt vi oss för ett överraskningsbesök hos vår vän Skrivmoster och hennes man. Överraskningen kom väl av sig lite för det är nog inte varje dag som det rullar upp en stor, vit minibuss med ögonfransar på parkeringen framför huset... Vi blev i alla fall väldigt varmt mottagna och till Ians lycka så råkade de ha barnbarnen hos sig. Det gav honom chans att göra av med uppdämd energi efter en dag med en del stillasittande. De var så söta tillsammans. Och Isa hamnade i knät hos Skrivmoster.

Det var väldigt roligt att det till slut blev av med en träff i verkliga livet också. Sociala medier är ju bra men där ges ju inte samma möjlighet till spontant inklampande. Isa fick ett par jättesöta skor också.

Efter vårt stopp fanns det faktiskt lite ork kvar och vi var ju ändå ganska nära Gränna - mot polkagrisland! Eftersom det var sen lördagseftermiddag var vi lite osäkra på om något skulle vara öppet. Men i en av butikerna vi var in i pågick det kokning med de generösa öppettiderna 8-22 alla dagar... Och det var även fler affärer som hade dörren öppen.

Sent på dagen och lite sämre turistväder gjorde att vi kunde ta oss fram väldigt smidigt. Nästan så att det kändes som att vi hade Gränna för oss själva. Och det blir många polkagrisar det, och många polkagrisar finns det... Allt tack vare Amalia Eriksson och hennes något tragiska familjerelationer.

Amalia Eriksson föddes som dotter till hovslagare Jonas Lundström och Katarina Hagen Andersdotter i Jönköping. Föräldrarna och syskonen dog i en koleraepedemi när hon var tio år. Vid 31 års ålder flyttade hon, tillsammans med familjen där hon tjänade som piga, till Gränna och gifte sig två år senare med skräddaren Anders Eriksson. Maken dog dock redan 1858, bara en vecka efter att Amalia fött paret en dotter. Amalia Eriksson ligger begravd på Gränna kyrkogård. I samma grav vilar dottern Ida. Vid mitten på 1800-talet var kvinnor fortfarande utestängda från många typer av näringsverksamhet, men kunde av sociala hänsyn få tillstånd att driva egen näring. Amalia Eriksson fick därför efter makens död 1859 tillstånd av magistraten i Gränna att bedriva sockerbageri och börja tillverka karameller. Hon blev den första som tillverkade polkagrisar.

Källa: Wikipedia.

För de som arbetar med polkagrisarna är det ju "vardagsmat" men vi tyckte nästan att det var lite magiskt att titta på när polkagrisarna trollades fram. Vilket hantverk! Och självklart köpte vi med oss en del karameller innan vi efter en något längre dag än vi tänkt for hem igen. Och allt tack vare Nalles medicin... /Jenny

Tråkigt? Inslag av lättja? Ja, kanske båda och så av anledningen att det ändå var ganska smidigt. Det råder lite trötthet, men vi ville ändå komma ut på något så då passade det bra med en heldag i Karlsborg. Orten är liksom ändå inte densamma som när den lever upp på sommaren.

Först hade vi bara tänkt äta och besöka den nya lekplatsen men det slutade med att vi hittade på nya saker att se och att göra. Lekplatsen var jättefin, men det känns som att alla lekplatser som vi besöker är för något äldre barn. Våra får roa sig med det som går och för dem räcker det bra ändå.

Efter gôtt mos på Kanalkiosken for vi till Fästningstorget. Där finns biljetter att köpa till den välkända fästningsturen (och i filmen skymtar ju Jon förbi i en statistroll) men nu är barnen för små för den. För Ian, eller från 3 år vilken han snart är, finns istället Lilla Guldjakten. För oss passade den riktigt bra i och med att barnvagn och hund kunde följa med och jaga ledtrådar.

Vi fick en introduktion och en karta - sen var jakten igång. På kartan fanns olika mål utsatt aoch vi skulle hitta dem allesammans för att få ihop ledtrådarna.

Men nu var Ian ganska trött och det var en bit att gå mellan de olika stationerna. Vips hade han somnat och jag och Jon fick slutföra jakten.

Vår sista ledtråd hittade vi uppe på vallarna och på så vis löste vi mysteriet och guldskatten kunde återfinnas. Efter varje slutfört uppdrag väntar det en liten belöning för barnen. Denna gång i form av en liten kista fylld till bredden med diamanter!

Det var faktiskt inte bara Ian som vid detta tillfälle sov utan även Isa. Barnlösa, typ! Och då passade jag och Jon på att ta tillvara på vår tid på tu man hand. Vi köpte smarrig glass på Bulta-Majas glasscafé och njöt i lugn och ro.

Efter att glassen var uppäten och barn uppvaknade hade vi återigen tänkt åka hem, men på vägen ut från Götiska valvet såg vi att det var visning på DC 3:an. Tja, varför inte tänkte vi och hamnade istället där.

Varför inte ta chansen att kika in i ett plan som byggdes 1943 - för hur ofta får man göra det? En guide berättade planets historia. Ian spände fast sig och Isa agerade pilot.

Fästningsområdet är ju till viss del Jons arbetsplats men som vi upplevde den idag brukar inte höra till hans vardag. Så skillnad på jobb och semester blev det trots allt.

Återigen var det läge att åka hem, men...

Istället blev det att vi stannade till vid det andra vanliga torget, gick i affärer och var in på Konsum och köpte till picknick-fika. Vi tog med vår filt och fikade vid den andra lekplatsen vid Vätterns strand.

Ian är väldigt förtjust i att gunga och gärna HÖGT! Denna gungställning fungerade bra för det. Isa fick allt ta det lite varligare. Och allra varligast var det att bara sitta och njuta på filten.

Efter detta lekstopp tog vi oss nästan hela vägen hem. I början på veckan var vi till skogen med blev avbrutna av regnet. Det kändes lite snopet för vi hade gärna kommit hem med något i våra små hinkar. Både hinkar och påsar blev kvar i bilen och helt på måfå körde vi in på en av grusvägarna längs vägen hem. Vilken lyckträff!

Att det fanns blåbär såg vi ju ganska direkt men efter att jag rekade lite längre in kom jag över ett stort smultronställe och efter lite mer letande hittade vi även några kantareller.

På en väldigt kort stund hade vi hittat så vi var nöjda. Allesammans var dessutom lite trötta, men det här stället lägger vi på minnet och återkommer till.

Den här dagen innehöll mycket av mycket utan att vi egentligen tog oss så långt. Barnen är badade och redo för sängen, även om de har hållit sig vakna nästan längre än oss de senaste kvällarna. /Jenny

Ian är fortfarande inte särskilt förtjust i djur, men Isa var mer nyfiken på dem. För Ian fanns det bollek att roa sig med istället. Något för alla alltså.