Ian gjorde sin premiär på skridskor förra säsongen så för Isa blev det lite tidigare. Klart att hon skulle hänga på när vi andra skulle åka idag! Jorå, jag åkte också. Fast jag höll i kamerorna så det blev ingen bild på mig, som tur var. Det var överhuvudtaget svårt att fotografera då jag och Jon fick hålla i varsitt barn på isen. Det är ju inte så lätt detta...

Här var vi allesammans på isen i alla fall. Men för barnen var det helt omöjligt att stå själva så vi fick hålla i dem och det var vi alldeles för otränade och gravida för egentligen. Det blev några varv runt i rinken innan vuxna muskler (obefintliga sådana då...) helt gav upp.

Hursomhelst var det kul att åka så där lagom länge och inte helt omöjligt att det blir fler gånger, men kanske att jag håller mig vid rinkside då istället. Fast det vore kul om det frös på sjön så vi kan ta en tur där i vinter, men med närmare tio plusgrader om dagarna så känns det väldigt långt borta. /Jenny

Det är mycket lättare att få på Ian kläder som han gillar. Och Ian gillar Bilar-filmerna och monstertruckar och just därför har vi köpt (tack Tradera!) en likadan tröja för tredje gången, eller möjligtvis fjärde, med samma mönster fast i större storlek: Blixten och Bärgarn som monstertruckar!

Barnen fick måla på bokstäver och så fixade jag fast dem på en t-shirt tillsammans med texten VÄRLDENS BÄSTA och det blev en av Jons presenter idag. Han fick även en pappersnalle som jag och Isa gjorde på öppna förskolan i kyrkan i torsdags, bokstäverna barnen målat, en tårtlängd och även en bok av favoritförfattaren Erlend Loe - han såg då glad ut för uppvaktningen!

Jon har fått ett busskort via en kampanj hos Västtrafik, gratis resor i två veckor, och då kan det ju passa bra att ha något att göra på bussen. Hoppas att boken är bra. Både jag och Jon har läst flera utav Erlend Loes böcker och är väldigt förtjusta i hans sätt att skriva. Och så var vår världens bästa pappa firad! /Jenny

Under en sovstund som Ian tog i veckan fick han sällskap av Nalle. ♥

Som ett pysselfördriv har barnen målat några ljuslyktor. I Ullared var vi in på Panduros outlet och där sålde de 10 färgburkar för 100 kr och så länge som inte lyktorna ska diskas så ska färgen hålla.

Att måla lyktorna tog inte så lång tid så det blev ett väldigt passande pyssel. Lyktorna kommer att lysa ännu finare nu när vi vet vilka som är konstnärerna bakom kreationerna. /Jenny

Eftermiddagarna kan vara riktigt kämpiga här. Då är min energi nästan i bott medan barnen kan vara pigga efter mat och kanske sovstunder. Ian får sova om dagarna om han verkar trött men inget planerat och Isa får sova om hon nu somnar. Den här veckan har Jon kommit hem senare än hur hans arbetstid ser ut vanligtvis. Han håller på med en körutbildning som fortsätter även i nästa vecka. I tisdags hade han dessutom en körning norröver och kom inte hem förrän efter åtta. Då satt jag halvt om halvt utslagen i soffan medan barnen tillsynes helt outtröttliga fortfarande röjde järnet. Förskolan verkar inte alls trötta ut Ian, är nog snarare jag som blir trött av att ta mig fram och tillbaka och få undan så mycket som möjligt med bara ett barn i hasorna. Något mer som bidragit till tröttheten är Isas tand nummer tolv. Hon har sovit dåligt, varit gnälligare och precis som med Ian så verkar det som att balanssinnet påverkas för hon har snubblat mer. I tisdags for Jon iväg redan efter tre på natten och inte långt därefter så vaknade Isa typiskt nog ledsen och jag tog in henne till mig. Men även om hon kom till ro så har jag svårt att sova med barn i sängen så det blev inte mycket sömn för mig. En annan biverkning till tandsprickningen är en otroligt lös mage. I morse hade jag allt klart - trodde jag då... - för att ta på oss ytterkläderna och mot förskolan när jag känner att det är alldeles blöt utmed baksidorna på Isas lår. Det fick bli ett hastigt byte av byxor men kom bajs lite här och var och jag som typiskt nog tvättat dagen innan. Det ger ju en viss tillfredsställelse att se tomma tvättkorgar, men så var det med det. Morgonen blev lite stressigare än tänkt men vi kom till förskolan i tid. Men nu är i alla fall tanden igenom lite grann. Men det är ju några kvar...

Efter höstlovet har lämningarna av Ian faktiskt gått toppen! Jag såg ut som en fågelholk när jag lämnade förskolan i måndags för jag var förberedd på alla möjliga jobbiga tråkigheter. Skönt att slippa det och igår kväll innan Ian somnade så sa han: "Hoppas att det är förskola imorgon." Som det värmde för jag har ju tacklats med att lämna honom där när han inte velat och vi inte varit tvungna då han lika gärna kunnat stanna hemma med mig och Isa. Min förhoppning har ju varit att han ska vilja gå dit, kunna leka med jämnåriga, lära sig nya saker, vara hemifrån och framförallt ha roligt och efter det uttalandet så kändes det riktigt bra. I och med att Jon kommit hem senare så är det mycket som ska avklaras under den tiden innan sängdags och vi har väl inte alls lika stor koll på varandras dagar när det ser ut så här. Ikväll hann vi i alla fall med att gå igenom gosedjur och leksaker som ska skickas till ett flyktingboende är det tänkt. Och sen får ju Jon umgås en del med barnen också så jag kan få andas lite på egen hand. Jag älskar dem allesammans, men det gör jag även om de är nere i lekrummet och jag sitter för mig själv ett våningsplan bort. Men det ser inte ut som att Jon har det så särskilt ansträngande... /Jenny

Efter det långa uppehållet från inskrivningen var det idag dags för besök hos barnmorskan. Sedan sist har det ju hänt en del och bäst är ju förstås att jag känner av bebisens rörelser. Men blodtrycket, 110/60, var också bra, urinprovet godkänt och SF-måttet var 24.

Nu blev det inte någon blodprovtagning då man ska ha passerat vecka 24+, så det ska jag fixa i nästa vecka. Jag fick papprena för det. Blodvärdet ska bli intressant att höra då jag inte ätit några järntabletter. Men jag känner mig ju piggare.

Jon och barnen var med för vi anade ju att bebisens hjärtljud skulle lyssnas av. Jag och Jon har ju smyglyssnat tidigare via vår doppler men den har bara hörlurar och det har mest blivit av när barnen somnat så vi fått göra det i lugn och ro. Men nu kunde Ian och Isa också få höra och de stod som trollbundna och lyssnade.

Jag fick alla kommande besökstider för graviditeten, till och med för efterkontrollen i maj. Nästa besök blir i början på december, fast det känns långt dit. Kommer att vara väldigt mycket juligare då. /Jenny, vecka 23+4 och 114 dagar kvar

Och det gick väl så där. Vi har försökt förbereda honom så att han skulle veta som skulle hända, men han var inte alls med på noterna. Leksakerna som de försökte muta honom med föll honom inte heller i smaken.

Men tandläkaren fick, eller snarare tog till slut chansen att kolla i hans mun och räkna tänderna. Alla tjugo var där och allt såg bra ut. Ian borstar tänderna och äter ju inte så värst mycket sött så konstigt vore annat. Nu dröjer det som tur var 1,5 år till nästa gång.

Han fick en plansch att sätta klistermärken på när han borstat tänderna och den såg väldigt bekant ut, undrar om det inte var en sådan jag hade när jag var liten också... /Jenny