Vi valde bort Bingolottos populära uppesittarkväll och hamnade istället på Liseberg. Det var ju mycket roligare för oss, och särskilt för barnen. De träffade Tomten och passade på att lämna sina önskelistor så nu kan det ju inte bli fel imorgon. Ian fortsätter att prata om Bärgarn som brandbil och vi är så glada över att den finns i en av klapparna.

Barnen åkte även en hel del, vi tittade på alla de fina ljussättningarna, strosade omkring bland julmarknadsstånden, åt en massa gott och knallade runt i parken så gott som foglossningen tillät... Skönt att få komma iväg och göra något annat och det var inga problem att få den här dagen att gå. Men det kommer att bli sent i säng... /Jenny

Efter att ha haft en period där jag mått något bättre, alltså efter att jag slutade spy i vecka 22 och må illa något efter det, fast den dåliga smaken i munnen kommer och går fortfarande. Sen har det ju varit svårt att sova, varit trött men ändå ganska överkomliga gravidåkommor.

Nu känns det dock som att början på besvärligare tider är här. Häromdagen började jag känna av foglossning, har tidigare bara haft känningar när jag legat, men nu när jag går. Det liksom låser sig ibland och är väldigt oskönt. Och nu har brösten börjat läcka också. Det startade när jag var i den här veckan med Isa också. Det känns ganska trist att börja sova med bh och använda amningsinlägg redan... Och det onödigt drömmandet är tillbaka. Jag vill ju bara sova, bortsett från toabesöken, och inte drömma konstigheter. I natt hjälpte jag Ica Nära att förbättra deras lagringsutrymmen...

Under de senaste dagarna har jag och familjen varit på Familjecentralen och barnen fått leka av sig. Men jag har mest hamnat sittande någonstans och inte alls känt mig social. Andra är så duktiga och gör så mycket nu innan jul, men jag orkar inte med något större julstök. Jisses, vad energi till allt möjligt som de har som jag önskar att jag också hade...

Just ett introvert beteende står det om i appen för den här tiden. Där nämns dock att fokus istället riktas mot bebisen, men jag vet inte om jag kommit så långt... Har mest känt för att få vara i fred och slippa andra människors gulliga bebisar (det är ju bebisar överallt!), deras knepiga kommentarer, deras bra kommentarer, deras sätt att tänka, deras sätt att inte tänka osv.

Jag inser ju att det här måste vara steg i graviditeten för jag blev tillbakadragen mot slutet av graviditeten med Isa också. Med de tidigare barnen så är det just de sista 10-12 veckorna som är så jobbiga både fysiskt och psykiskt. Ovissheten i början om missfall och så vidare var ju tuff också, men då var ju i alla fall rörligheten någorlunda. Så skönt det skulle vara om bebisen kom nu, men självklart inte för bebisen som inte är så klar som jag vill att den ska vara för att fort åka hem från BB.

Nu känns allt så klumpigt och än så länge har jag "bara" gått upp fem kilo i vikt. Vilket är väldigt lite för att vara jag, även om det nu fanns att ta på innan. Fast å andra sidan vill jag inte förlora för mycket energi heller, men jag får ju inget craving den här gången. Det vore inte alls dumt att ha ett sug efter något, något som kan stilla lite grann. 

Nu känns det mest som att det inte går att planera något för jag vet inte vad jag orkar, och så kommer det då att vara fram till förlossningen när jag efter den ska bli bunden till amning i minst sex månader. 

Att man inte gillar att vara gravid och att man inte gillar att amma fastän det fungerar får man väl inte säga?! Dels får man väl då höra att man får skylla sig själv och dels att man inte behöver amma. Men det här är ju typ den enda vägen vi måste gå för att få barn - OCH VI VILL HA BARN, det är inte det - samtidigt som jag vet att amning är det bästa för barnet.

Många graviditetskonflikter som pågår i kropp och själ nu... Men nån julstress känner jag inte av i alla fall. Alltid något. Och kanske att vi kan hitta på något skoj för att fördriva den här dan också. /Jenny

I väntan på bebis...