Vår stora genomgång i skrymslen och vrår inspirerade visst mamma och pappa som också startade en rensning hemma hos dem. Men i deras vrår fanns också mina grejer - typiskt. De hittade en massa skolböcker, teckningar och annat. 

Jag hade som så många barn också en dinosaurieperiod, dessutom visste jag tydligen hur Loch Ness-odjuret såg ut, men giraff-fjärilen har jag nog hittat på... Länge sedan jag såg någon i alla fall.

Detta har jag suttit och sorterat och faktiskt slängt det mesta. Tänk vad mycket som jag en gång lärt mig! Tänk vad lite av det som jag minns... Jag har dock bevis på att jag en gång kunnat både 1:ans och 2:ans tabell...

Men det där med allt som man ska lära sig är inte så lätt alla gånger. Och svenska språket är väl kanske inte världens lättaste språk att lära sig heller.

Svenska språket är varken lätt att lära sig tala, läsa eller skriva...

Det var ganska så roligt att sitta och gå igenom alla dessa gamla saker. Det mesta kom jag inte alls ihåg, men så har jag väldigt få minnen från min skoltid. Jag vet att många kommer ihåg första dagen i skolan, men jag minns varken min första eller sista eller många utav dagarna däremellan...

Tänk vad många underliga saker man fick göra i skolan ändå... men en del fick jag uppenbarligen rätt. Lite osäker på om kroppsbilden ändå inte är en tidig förlaga till SvampBob.

Det här otroligt snygga själv-potretet är daterat den 26 oktober 1991 - oj, så länge sedan - och det är ju verkligen jättelikt. Att jag aldrig slagit igenom som konstnär är för mig en gåta... (och för många andra också för den delen...).

Är det inte likt så säg.

Under någon lektion kom åsikten om Fagersanna fram: att det inte finns något för barn och ungdomar att göra här. Och det stämmer väl fortfarande. Något ungdomscafé har ännu inte byggts och det finns inte några planer på det heller...

Fagersanna skulle gärna ha mer att erbjuda barn och ungdomar.

Men så var det det där med skolan... Skolan blev aldrig min favorit. Inte för att jag hade särskilt svårt för något ämne utan för att det inte passade mig. Första gången jag skolkade, dock inte ensam bör väl tilläggas, var i sjätte klass. För att gå på slöjd var vi tvungna att åka buss till Tibro och slöjden var dötrist. Istället gick jag och några till hem till en av oss och såg film. Detta tog ju lärare och föräldrar tag i ganska snart och vi fick fara på kvällsmöte med klassföreståndare och lärare för att prata ut om vad vi tyckte var fel. Vi blev bjudna på kladdkaka - den godaste kladdkaka jag någonsin ätit. Vad vi kom fram till minns jag inte. Andra behandlas med elchocker och annat för att få dem att hålla sig ifrån saker. Kladdkaka fungerade inte... även om det dröjde till högstadiet för nästa skolk... och så fortsatte det med lagom dos skolk under gymnasiet också för den delen... /Jenny

Sätten som användes för att lämna skolan och lektionerna var många: bara lämna lektionerna, hoppa ut genom fönster eller helt enkelt skita i att gå dit.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Igår invigdes Sommartorg i Skövde och vi tog oss dit med buss då stora bilen krånglar och lagningen av den återigen ser ut att bli en dyr histora. Trasig AC och turbo skulle nog skrämma väldigt många... Otroligt vilken otur vi har med bilreper...

Isa fixade en Sverige-tårta, det magnetsfiskades och så körde vi lite spa i soffan. Men barnen hade också önskat att få sminka sina föräldrar så det hanns också med, samt att grilla Ahlgrens grillbilar, kika på barnens framfart i Minecraft på dator o...

  Vädret kunde knappast varit bättre när den 54:e Milterrängen gick av stapeln på Kristi himmelsfärds dag. Ian ställde upp som funktionär och var flaggvakt så att varken gammal eller ung sprang vilse på slutet. De allra yngsta deltagarna sprang ...

  I förra veckan hade jag mitt avslutande betygssamtal för kursen Specialpedagogik 1. Det var en väldigt utmananade kurs, mycket på grund av innehållet men också för allt som hände under kursens gång... Nu är det oklart vad jag ska göra härnäs...

Vi började juni månad i sagornas land i Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Det var visst hela fyra år sedan som vi var där senast, när Sia bara var en liten skrutt och nästan hela besöket regnade bort... Nu hade vi garderat oss med entré för två daga...