Tycker att var och varannan går omkring och snörvlar i dessa tider. Och de som väl drabbats verkar har svårt att bli av med förkylningen. Och idag började även jag känna mig krasslig i halsen och blev väldigt frusen. (Enligt Jenny och Nalle har jag visst snarkat i natt också...)

Vet inte om det är inbillning eller vad det är, men när jag börjar få sådana här känningar brukar jag gå på en Kan Jang-kur. Och många gånger har det hjälpt mig - hoppas verkligen att det gör det den här gången också! /Jon

Merci hade en tävling där man kunde tacka sin hjälte... Idag kom det en ask Merci från mig till Jon. ♥

Men jag tog en ask med både mörk och ljus choklad i så att jag också skulle få smaka... Hihihi! /Jenny

Med en fantastiskt fin, av Jon, handritad karta hittade jag, Johan och mamma oss fram till Jons arbetsplats på K3 i Karlsborg. Vi hittade honom bak på en lastbil där det lastades av backar med fallskärmar som skulle hängas på tork. Jon arbetar som fallskärmstekniker åt Försvarsmakten och arbetar med fallskärmar.

Jon visade oss sedan in i den stora packsalen, där de anställda står och packar fallskärmar. Det är många moment att hålla reda på och säkerhetsaspekten är givetvis mycket viktig. Och tunga är skärmarna också, färdigpackad väger en skärm 18 kilo. Knappt att jag orkade lyfta en...

I torkrummet hängde det massor med skärmar på tork i väntan på att bli nedpackade. Så, de har att göra. Och det gäller att hålla tungan rätt i munnen...

Vi avslutade studiebesöket med mat på Kanalkiosken. Deras mos är helt klart det godaste av alla mos jag smakat. Och som grädde på moset blev det en rosa prinsessbakelse. Passande med tanke på att i slutet av veckan kommer kronprinsessparet att befinna sig här i trakterna. /Jenny

Ännu en dålig bild. Men hur lätt är det att fotografera med en dålig kamera i ena handen, och en hund som vill åt ett helt annat håll, i den andra...? Ja, det är en ekorre. Piff, eller möjligtvis Puff. Söt var den i alla fall! Den satt så nyfiket och tittade på oss när vi vandrade förbi. Den hade sin kompis i en tall lite längre bort.

Alltså är morgonrastningen avklarad och stegräknaren visar på 3639 steg men dagen är inte slut än. Ska över 12 000 för jag läste någonstans att det var det som rekommenderades för kvinnor upp till 40 år... Får väl se hur det blir med det. Heja, heja.

Nu ska jag och Nalle göra oss i ordning för vi ska iväg och hälsa på Jon på jobbet. /Jenny

Apan satt i granen har gjort ett inlägg om vår lilla blogg. Det blev vi jätteglada över! Gå gärna in och kika på hennes blogg.

Apan, eller Anna, som hon heter bor i Stockholm. Hos henne kan du läsa om livet på Södermalm, livet som mamma och student och "framför allt om mitt liv som kvinna i mina bästa år". Det finns säkert något som du kommer att tycka är intressant att läsa mer om!