Minisemlor med Duokräm och vispad grädde - mums!

Lins första vecka på förskolan var riktigt bra, men sedan gick det bara utför och igår antog personalen Lins trötthet för sjukdom när hon här hemma menade på att det var tråkigt på förskolan. Att hämta hem henne tidigare för att hon var understimulerad kändes ju så där men samtidigt var det ju det här som vi flaggade för - redan för två år sedan! Hon var inte alls sjuk och var snart sig själv. Jag har försökt med att hon fått välja kläder själv för förskolan så hon ska bli peppad av det och jag har gjort alla möjliga frisyer för att hon också ska vilja dit för att visa upp dessa. Men nu verkar den motivationen tagit slut för henne...

Det räcker inte med att hon trivs, hon måste också bli utmanad så hon blir stimulerad och utvecklas. Och vi förstår inte varför personalen har så svårt för att bara sätta ett extra arbetsblad i händerna på henne! Den motviljan kände vi till viss del av igår på utvecklingssamtalet också.

Pedagog och specialpedagog (som menade på att hon bara kommer bli fortsatt inblandad om personalen anser att de inte klarar av det och med deras ofelbara självbild så var det väl sista gången vi såg henne...) var med, liksom vi föräldrar. Första delen fungerade som ett vanligt samtal och utgick ifrån hur Lin fungerade på förskolan och hur tiden dit sett ut och sedan lämnades utrymme för att ta upp hur vi upplever det, eller om vi tog oss det utrymmet själva för vi hade ju en del vi ville ta upp.

Och bilden de ger och den vi har stämde ju inte alltid överens och jag tycker inte att vi fick mycket att gå på för att göra framtiden bättre. Det här skulle vara det extra utvecklingssamtalet (även om alla andra har det i den här perioden också) så vi ska väl få till en till träff framöver. Men kommer det som vi nu upplever att fortsätta så hoppas jag att de någonstans kan hitta förståndet att lyssna på oss föräldrar och ta in den verklighet som de skapar åt oss. Det känns fortsatt som att vi föräldrar ska gå på en massa möten och bara lyssna på hur bra allt är från deras sida utan att de behöver ta något ansvar för det vi säger.
Att göra ett formellt klagomål är inte något vi lagt åt sidan helt än, men eftersom allt tar så lång tid vet vi inte om det är något som är värt att lägga energi på. Och valet av förskola för Sia är inte alls lika självklart som det var för ett par år sedan och vi har bokat in möten på andra förskolor för att få en känsla av dem. /Jenny

Detta är ju inga konstverk som är till för att sparas men vägen dit kan ju vara nog så givande. Lin fick vara med och mäta upp socker och vatten och hälla i kastrullen och passa på uppkokningen. Sedan bredde vi ut sockerlösningen över pappret och hon fick dutta vattenfärg och se de små "färgexplosionerna". Det blir ju lite kladdigt så Sia fick nöja sig med bara vattenfärg, medan Lin fick måla i sockret.

Så himla goda de här är - kanelbullerullar! Isa hjälpte till med att göra klart dessa smarriga rullar som till viss del i smak påminde om churros. Vi dubblade receptet och det var inga problem med att bli av med de 16 rullarna. Varma och goda! Momenten var dessutom ganska enkla och de gick oväntat fort att göra. Nu hjälpte ju Isa till med att bland annat skära bort kanterna (som vi skar upp och frös in för att använda som krutonger till soppa framöver) och kavla ut brödskivorna.

Receptet finns HÄR!

Idag har känslan av tacksamhet infunnit sig många gånger. Tacksamhet över grannen som erbjöd sig att ta med barnen till skolan när bussen kört fast och tacksamhet till läraren som sedan körde Isa så att hon inte missade klassens besök på museet. Tacksamhet till Ians klasskompis som stannade och hjälpte Ian med hans avhoppade cykelkedja så Ian smidigare kunde fortsätta till skolan. Vi känner också tacksamhet till ÖoB som gjorde oss till vinnare i deras tävling. Så mycket vänlighet från så många håll. Tack.

"Chokladbakelse med en botten av sockerkaka, fylld med chokladkräm och chokladmousse, övertäckt med brun marsipan och toppad med kakaorippel."

Dessa bakelser från Frödinge testade vi i samband med lite helgmys och samtliga i familjen och en kompis som var med var eniga om att de var supergoda. Riktigt festliga med härlig smak och konsistens även om marsipanskalet blev lite segt.

Vecka 24 och minus igen. Förra veckans plus är fortfarande ett mysterium, men imorse visade vågen minus igen. Men bara 0,8 kg så det går så mycket trögare neråt nu och har gjort så under flera veckor tillbaka. Totala viktnedgången är 18,9 kg och nästa delmål är 2,5 kg bort.

Två och ett halvt kilo låter kanske inte så mycket, men eftersom viktminskningen saktat in nu så bör det röra sig om flera veckor bort. Det har hänt att jag gått ner lite över två kilo på en vecka, men det var där i början av den här viktresan, så nu lär det dröja. För det ska ju inte bara handla om att gå ner i vikt - välmående och livskvalité är också viktiga hörnstenar. /Jenny

Första hela veckan efter jullovet är över och den innehöll en hel del. Ovanligt kalla minusgrader, väldig blåst och ännu mer snö. Det hör ju inte till vanligheterna att snö måste plattas till i korsningar och att snö till och med måste fraktas iväg för att det blir för trångt på gatorna.

Ian har kämpat på bra med att cykla till skolan och han och Isa har haft lite motigare cykling till friidrotten, men de har tagit sig dit. Kylan ställde väl till det en del för förskolan också som haft barnen inne mer och Lin har inte riktigt varit sig själv den här veckan. Rörigheten verkar ha påverkat henne och när fredagen kom och hon var ledig blev hon mer harmonisk. Då passade vi bland annat att på att träna klockan, både analogt och digitalt.

Under kvällarna har vi när vi orkat försökt ta oss igenom den intressanta serien Historien om Sverige som vi streamar på SVT Play. Och från att ha varit mycket från bland annat Gotland landade de under medeltiden i våra trakter och det har varit inslag från Varnhem och Skövde och flera andra orter i vår närhet har nämnts. Barnen ser barnversionen med Farah på SVT Barn.

I torsdags var det omstart för kyrkan, så då var Sia där på lek- och sångstund och i onsdags var det lek på Familjecentralen för henne. Helgen fortsatte med en massa annat som kompislek, basketträning med mera för att avslutas med Afternoon church där den nya församlingspedagogen välkomnades och så hamburgare och tårta på det. Hamburgarna grillades dessutom utomhus och smakades säkert extra gott just därför, så det var värt att stå ut och vänta på dem. Maten och tårtan åts inne i församlingssalen och där fanns också pyssel. Dessa familjekyrkeftermiddagar är riktigt trevliga, även om Sia har en del myror i rumpan. Nästa gång verkar bli av i mars och vi fick önska mat så kanske att det blir pannkakor då...
Nu har vi energisamlat så smått för att ta tag i den kommande veckan där torsdagen sticker ut en del med bland annat bilkontroll på verkstad där vi håller tummarna stenhårt för att det är ett garantiärende.