När vi en kväll i förra veckan fick ett lass med björkved levererat och dumpat på vår uppfart, teamade barnen ihop sig för att hjälpa till med att få in veden. De provade olika tillvägagångssätt och landade i metoden att Ian och Isa var "packåsnor" medan Loe och Lin lastade klabbarna på dem. Sedan hjälptes vi alla åt med trava veden, så nu får det väl vara kyligt ett tag till om det måste, kaminvärmen är rätt så mysig. Men allra helst vill vi såklart ha ljuset och värmen tillbaka! /Jon

Det är inte ofta som det blir sushi här, men ibland går vi Isa (och Jon) till mötes och köper några bitar. För många ser det godare ut än vad det smakar... och de flesta föredrog istället pannkaka. 

Ännu ett doftprov har kommit fram till mig och den här gången parfym från YSL. Och gillar man doften av vanilj så är den här ett perfekt alternativ då den har en väldigt fin vaniljdoft utan att på något sätt bli sliskig, med ljuva undertoner. Vaniljdoften kunde till och med jag uppfatta, men resten var omöjligt att precisera: ceder, kaschmirträ, patchouli, vanilj, bittermandel, jasmin, kaffe, lakrits, apelsinblomma, päron och rosa peppar. Manifesto från just YSL har jag någon gång i tiden haft som favorit, delvis för flaskan, men de här båda var väldigt olika i doft. Lämpliga för olika sorters tillfällen och jag tycker att Black Opium doftar underbart gott. /Jenny

Efter att i veckor ha stått still i vår platespotting stod den så där och väntade på oss. Bilen med 966. Nu är kanske proppen löst och vi kan få lite fart igen. Det gick ju nästan för fort där ett tag. Så nära men ändå inte.

I tisdags kväll var Loe med gänget i Tro, kropp och kärlek till den alldeles nybyggda gympasalen i den lika nyinvigda Ransbergs skola för att leka och ha roligt. Hela bygget var imponerande, inte minst den stora målningen på gympasalens yttervägg. Väggmålningen föreställer jätten Rane, som gett namn åt platsen. Loe hade jättekul och det lär bli fler vändor dit framöver. /Jon

I går var den tvåhundrade dagen på min viktresa och inte alla, men många utav dessa dagars luncher har sett ut enligt bilden. En quornsallad bestående av: quornbitar, majs, isbergsallad, gurka, riven ost, kokt ägg, sås och just nu även rädisgroddar (skulle varit alfalfa men ICA packade fel sort).
Jag är ganska less på denna sallad, men den är väldigt smidig då jag kan göra delarna i förväg och har dem färdiga i kylskåpet och så har jag lunchen klar för fyra dagar. Det tar ju också bort en del av det familjesociala men jag äter ju med Sia (och ibland Lin) om vardagarna förstås även om vi äter olika, och vid middagarna på fredagar och lördagar äter jag tillsammans med familjen, och då är ju maten mycket mer tilltalande.

200 dagar. Nästan 21 kilo minus. Bra kämpat, men tråkigt och tröttsamt. 

Ikväll blir det grillostburgare i briochebröd med bland annat picklad rödlök och strips och sås till. Längtar... /Jenny

Med en massa barn blir det en massa utvecklingssamtal, och nu under vårterminen har vi varit på de tre skolbarnens och Lins på förskolan (men där ska det ju bli ett till under den här terminen som hon bara har drygt 40 dagar kvar av). Igår var det Isas tur och hon var sist ut. Och genomgående under alla barnens samtal är ju att det fungerar mycket bra. Barnen gör det de ska, de uppför sig och de kan det som de borde kunna och lite till. Så för oss har det aldrig varit några bekymmer under skoltiden eller med kontakten med deras lärare. Särskilt Isa har alltid haft lätt för att lära och detta uppmärksammades tidigt så hon får de utmaningar som hon behöver, Loe punktmarkerade vi läsningen med så fort vi fått ordningen på uttalet och det har givit resultat. Ian gör det han ska också, men har väl aldrig varit den som ansträngt sig i onödan... Hahaha!  Vi hade ju önskat att vi hade kunnat säga detsamma om Lin och förskolan, att det fungerar smärtfritt där, men som sagt, där är det ju inte så lång tid kvar.