Den senaste veckan var jag inte starkare än mina ursäkter... och fick inte mer tid på dygnet än någon annan. Det var för dåligt väder för att vara mer rörlig ute, det var för mycket bra fotboll på TV och i och med det blev det sena kvällar men tidiga morgnar, det var för många brister i mina träningsrutiner med mera.

Och jag såg tidigt plusset komma och tog inte tillräckliga krafttag för att vända det. Plus: 0,5 kg, nu totalt -27,3 kg.

Och på tal om målet. När jag till slut fastställde det känns det som att viktminskningsresan började gå sämre... Kanske inbillning men när jag tog det vecka för vecka kändes det som att det gick bättre. Nu är jag för medveten om att det bara är fyra invägningar kvar tills det har gått ett år och jag har bara fyra veckor på mig att nå det. 

För målet är -30,4 kg på ett år och det blir vid måndagsinvägningen den 5 augusti. Snart alltså och det är väldigt mycket kvar... Jag behöver gå ner 3,1 kg på fyra veckor och det är lättare sagt än gjort nu.

Nyligen blev nya joggingskor ett måste då de visade sig att jag fick blåa naglar av de gamla och det har gjort lite ont. För trånga skor var antagligen orsaken och återstår väl att se om naglarna kommer att ramla av eller ej. De nya skorna har jag bara hunnit testa vid något enstaka tillfälle men de kändes bra då i alla fall. Väldigt snygga hursomhelst.

Att det skulle bli svårare med kost och motion när vi är lediga visste jag sedan tidigare och nu är alla lediga så nu är utmaningarna betydligt större, men kämpa, kämpa. /Jenny

Under de senaste dagarna har MAMUT (Mariestads musikteater) vid fem tillfällen framfört teatern Djungelboken bakom Residenset i Mariestad. En timmeslång föreställning där huvudsrollsinnehavarna var barn, så när som på tigern Shere Khan. Mowgli spelades av en duktig 6-åring och duktiga var hela gänget - så himla imponerande att de lärt in så mycket och haft modet att framför alltsammans för publik! 

Vi for till Mariestad för att i första hand se teater men stannade bland annat till vid Karlsholmes lekplats när vi ändå var i närheten. Där gjorde alla i familjen sina försök att ta sig över armgången som går i en båge med hängande handtag.  Jon har det som sitt nyårslöfte att klara, men vi får väl återkomma då ingen lyckades. Bäst gick det kanske för Sia...

Vi var på plats i god tid till teatern och tur var väl det för det stora partytältet blev fullsatt. Det fanns bänkar och längst fram mattor för barn att sitta på men när teatern väl drog igång trängdes det besökare både till höger och vänster, och till och med några på bänkarna utanför - i regnet...

Våra barn satt längst fram och i väntan på start mumsade de popcorn för att få tiden att gå. Sia höll ut där framme nästan hela showen, men mot slutet fick hon komma bak till oss på bänken. Den där tigern var ju allt lite läskig...
Vi är glada över att vi for till Mariestad denna halvruggiga dag vädermässigt, för där i tältet var det lätt att glömma regnet som föll när barnen bjöd på enastående teaterunderhållning!

Då solcellsfontänen var slut på Dollarstore fick det bli en beställning från annat håll istället. Och tyvärr har ju solen lyst med sin frånvaro sedan leveransen anlände men vid kortare stunder har vi kunnat ta del av fontänens potential och är överraskade av vad 16 cm solceller ändå kan åtstadkomma. Det här var en väldigt kaxig liten fontän, så vi måste komma på en annan lösning än att ha den i den här lilla hinken, för den skvätter ut vattnet och riskerar att gå torr. Att anlägga en damm ska vi inte, men nåt större kärl och centrera fontänen i mitten får bli lösningen.  

Under de två senaste veckornas vardagar har Ian varit på kommunens dagkollo. Igår och idag var dock undtaget rutinerna då barn tillsammans med anhöriga istället samlade på kvällen vid Ransbergsskola som varit utgångspunkten. Tältövernattning väntade för barnen medan vi andra kunde ta oss hem till varma sköna sängar och slippa regnet... Men Ian klagade inte för vädret för han hade ju sett fram emot denna avslutning, särskilt med fjolårets skojigheter i bagaget.

Vi lämnade honom med sovsäck, liggerunderlag, mobil med gott om surf, godis, chips och annat för att tillbringa natten i tältet med ett gäng killkompisar och självklart pratades det om att dygna, det vill säga vara vaken i ett dygn. Innan vi for iväg kördes vattenlekstävling med barnen mot vuxna och det var även en del dansuppvisningar. Och vi fick väl mer eller mindre jaga efter Ian för att säga hej då för han var inte så brydd om oss...

Imorse var det dags för hämtning och det visade sig att Ian verkligen hade dygnat, tillsammans med flera andra, så han var lite mosig men hade haft jättekul. Spökvandring, tälthäng och mycket annat hade de varit med om under natten och i och med detta var två veckor av kollo-kul över. Nästa år hoppas vi att Isa kommer med då kollot bara anordnas för 4:or och 5:or så det här var alltså Ians sista gång.

Isa tycker om att baka

och senast bjöd hon på en mycket uppskattad kladdkaka.

Loes fötter ett dygn efter det misstänkta insektssticket.

Loes fötter fyra dygn efter det misstänkta insektssticket.

Efter helgen skulle svullnaden blivit bättre på Loes fot menade doktorn på Vårdcentralen, men i söndags tyckte vi inte att vi märkte någon större skillnad och tog istället kontakt med Jourcentralen i Skövde. Loe blev direkt skickad till en läkare då sköterskan tyckte det var bäst så. Läkaren var väldigt insatt och efter undersökningar osv. fick Loe ut medicin. Första tabletten (och betapred) tog han på plats och redan efter andra pillret följande dag märkte vi en otrolig skillnad på hans fot. Nu såg den inte alls så "klumpig" ut och började få rätt färg igen. Loe vågade också att testa stödja så smått på foten, vilket han inte gjort tidigare. Lite kliande fanns dock kvar, men nu har det gått några dagar och han är i stort sett återställd även om han förstås ska äta färdigt kuren och kryckorna ska lämnas tillbaka.

Vi har skördat fler jordgubbar, men nu blir det nog inte så många mer. Och som vi läst oss till så ska det tredje året vara det som ger rikligast skörd, men vad man nu gör med plantorna har vi inte tagit reda på. Är det någon idé att ha dem kvar nu...?