Tiden finns inte till fler vändor med husvagnen den här säsongen så det var lika bra att låta den gå på vintervila. En övernattning på Astrid Lindgrens Värld och "riktiga" campingar i Kristinehamn, Karlstad och Nossebro hann vi med denna sommar. Vi hade ju ingen aning om hur det skulle fungera med en bebis på husvagnssemester, men Sia tog det med ro. Dock gjorde ju amningarna att vi blev lite begränsade i antal armar som kunde utföra saker och att bada med henne som är så liten var ju inte att tänka på. Det här var vår tredje campingsommar, målet har från start varit att testa olika campingplatser och vi har nu legat på 14 stycken campingar!

På förmiddagen var hela familjen ute och plockade skräp. Vi inriktade oss på lekplatsen vid Ånaplan, området kring förskolan och vägarna dit och tillbaka. Vi har ju varit ute och plockat tidigare år och vi blev positivt överraskade över att vi inte hittade lika mycket skräp i år, trots pandemi. Det enda "corona-skräp" vi hittade var faktiskt ett enda munskydd, vilket var glädjande med tanke på hur många sådana skydd som slängts världen över de senaste åren.

Det är lite svårt att förklara för barnen (och även för oss själva) varför det här är något som vi ska göra. "Varför ska vi plocka upp andras skräp?". Det borde ju vara en självklarhet att inte skräpa ner i naturen över huvudtaget men så är det ju tyvärr inte. Fast genom att hjälpas åt att plocka upp allt bråte, oavsett vem som slängt det, minskar vi den negativa miljöpåverkan på naturen och haven och det tjänar ju allt levande på i slutändan.

Sedan behöver såklart samhället och världens nationer jobba tillsammans, för när man hör att närmare 150 miljoner ton plast finns i världshaven, eller att det bara i lilla Sverige slängs över 1 miljard (!) fimpar i naturen, måste man ju vara bra avtrubbad för att inte reagera med bestörtning. Och det är ändå långt ifrån allt skräp som finns därute. Därför kände det bra att kunna göra vår lilla del i förbättringen.

... och firandet av Ian.

Det här är Ians födelsedagshelg så igår fick han ta med bästisen hem för övernattning. Det blev en massa kul men pricken över i:et var vårt eget Bäst i test med Jon som David Sundins okände tvillingbror. Barnen utsattes för elva olika test innan godispriset blev deras!
En utmaning som i Lego Masters Sverige hann vi också med och där bestod vinsten av varsin guldkloss. Uppgiften var att visa upp en superhjälte, namnge den, bygga minst ett tillbehör och berätta hjältens story.
Det blev en jättebra aktivitet för motorik och fantasi. Men Ians helg är inte över än även om kompisen åkt hem för än har han ju inte fyllt år på riktigt.

Man kan ju aldrig vara helt säker även om vi ändå var så nära som går. Isas icke nödvändiga men så väldigt obehagliga Coronatest var ju negativt. Isa har inte Corona.

Förra veckan hade flera kommunikationsmissar som skapade oro och onödiga moment för oss. På måndagar åker Ian och Isa samma buss hem, men i måndags när jag väntade hem de båda var det bara Isa som kom hem. Panik! 

Och att Isa då berättade att hon i sista minuten fått reda på att det blivit ett byte av bussnummer som inte verkade ha gått fram till Ian gjorde ju inte känslan bättre... eller när vi fick reda på att han gått av bussen på en hållplats utmed riksväg 49!

Det var många missar som ledde fram till att Ian och en kompis en lång sträcka gått utmed en starkt trafikerad väg hem och korsat flera andra vägar, och det var ju för väl att inget hände de båda.

Trafikplaneraren hade inte tydligt meddelat förändringen till alla lärare, bussvakterna hade inte koll på vilka barn som satt på vilken buss, busschauffören gjorde missar... så det var en lång radda fel som ledde fram till detta läskiga scenario.

Som tur var hade Ian tagit det bra men varken han eller kompisen hade haft riktigt koll på var de gått av när det bara blivit första stoppet efter en hållplats som de kände igen. De hade ju inte tagit närmaste eller säkraste vägen hem, men hem kom de i alla fall. Vi har ju sagt till honom att de ska prata med busschauffören men oklart om de gjort det eller ej då versionerna går isär och det kommit tre olika från bussbolaget...

Nästa onödiga skolkrångel skedde i slutet av veckan när Isa blev lite snorig och behövde stanna hemma från skolan. Då fick vi ett sms i retur att om det var förkylningssymptom så skulle hon testas för corona. Detta visade sig ju inte alls stämma, tyvärr var testet redan gjort då. Redan förra gången som Isa testades i våras så tyckte hon att det var fruktansvärt obehagligt och blev jätteledsen och det var ju inte bättre den här gången. Då visste hon ju om vad som väntade... Det blev inte heller det utlovade gurgeltestet utan den mycket obehagliga topsningen i svalg och näsa. Att det sedan visade sig att hon inte behövt göra detta var ju väldigt irriterande. Och 48-timmarsregeln gällde visst inte heller längre, bara vid magsjuka.

Det är väldigt störande när de som sitter på rätt information inte kan få ut den på effektivt sätt till de som behöver den, eller har väl utarbetade rutiner sinsemellan. I Ians fall var det ju ingen som riktigt ville ta på sig vem som hade ansvaret och i Isas fall var det först efter att lärarna, som skickat sms om att hon skulle coronatestas, efter kontakt med rektorn fick reda på att det inte alls var nödvändigt. Så inte ens de som borde och ska veta har haft koll på det som de borde haft koll på!

Nu hoppas vi på att den här veckan får en bra start...