Vi har gjort en grej av det här med julkort och vi skickade kort långt innan barnen och nu får de helt enkelt vara med på våra årliga upptåg. Så här ser kortet för 2018 ut:

På förmiddagen var jag och Lin med Loe som gjorde ett litet besök på förskolan och den avdelning som han ska börja på nästa år. Vi var med på samlingen och sedan väntade utelek. Där träffade vi på Isa och på andra sidan staketet ligger Ians skola och även Ian var ute och lekte i snön.

Loe på sin kommande lekplats med Ians skola i bakgrunden.

Vi stannade till runt tio för att sedan gå hem. Loe verkade ha fått alldeles lagom med intryck. Lite fika till honom och mat till Lin och sedan dröjde de inte länge innan det var dags att vända tillbaka för att hämta Isa och Ian. Och idag fick det faktiskt bli latmat då Lin somnade och sov gott i vagnen. Vi åt på Sibylla. Kanske inte så jättegott men skönt att slippa ifrån matlagningen. Isa äter väl ganska bra på förskolan, men inte Ian. Han hade haft julbord idag, men verkar inte ha hittat så mycket som han gillat... Det här gick bättre! /Jenny

Vi hyrde en gympasal under ett par timmar och brände en massa energi! 

På sistone har vi levt Lucia med verser, sånger, tecken, kläder och annat. I veckan hade Isa med sig det här supersöta luciatåget som hon gjort på förskolan.

Och igår kväll var det dags för finalen: luciatåg för Isas förskola. Isa ville vara Lucia så klänning, rött band, även tärnljus, luciakrona och lockigt hår ordnades och hon var jättefin. Hon sjöng och läste sin vers med några förskolekompisar.

Småbarnsluciatåg är ju så otroligt charmiga. Det är en stor förskola så tillställningen hölls i kyrkans samlingssal och det var ganska fullt. Vi var där tidigt för att få plats längst fram.

Efter barnens framträdande dukade vi upp den medhavda fikan och mumsade på tillsammans med barnens kompis som suttit med oss och tittat då vännen och mamman jobbade med barnens luciatåg. Vi satt en stund tills det var dags att gå hem för att få barnen i säng. Dagen till ära var förresten alla barnen uppklädda á la lusse och de var alla så söta.

Och faktiskt att de sjöng en liten snutt också, i alla fall de två stora, men de små är ju underhållning de med.

Igår fick Ian och Isa för första gången se biofilm i 3D, och vi såg Grinchen på biograf Vintergatan i Tibro. Försedda med popcorn och dricka tog vi på oss de rödgröna glasögonen och fick först se en kortfilm med Minionerna på rymmen.

Grinchen var en och en halv timme lång, men barnen satt som tända ljus - passande eftersom det var andra advent - och skrattade gott åt alla tokigheter. Det här var en ännu snällare version av Dr Seuss saga om den gröna, ludna varelsen som inte gillar julen, och både jag och barnen gillade den verkligen. 3D-effekterna var lagom "bergochdal-baniga" och storyn hade som de flesta animerade filmer nuförtiden en hjärtlig ton med flera underliggande lager så att den passade både barn och vuxna. Den roade och berörde i alla fall mitt hjärta, som växte åtminstone tre gånger så stort! /Jon