Igår uppmärksammade vi bästa pappan!   

För att vara lite "outdoorsy" när höstrusket inte var så ruskigt höstigt, tog jag med barnen på en liten skogstur. Vi körde, lite på måfå, lite på känsla, längs slingrande skogsbilvägar, tills vi hittade en mysig skog att stanna vid. Under färden pratade vi om ställen vi passerade, om varför vissa har sina hus långt ute i skogen och inte inne i staden. Jag tror att det är bra att barnen får se att man kan välja att bo och leva på olika sätt, det ger dem förhoppningsvis lite perspektiv på livet.

Vi promenerade en bit innan det var läge att stanna och fika. Vi lyssnade på tystnaden, som dock inte varade längre än fikat. Om några älgjägare var i närheten, ber jag om ursäkt för att vi skrämde bort viltet...

Efter fikastunden blev det naturbingo, och vi lyckades efter en hel del letande fylla bingobrickans alla rutor, när höstens kanske sista mygga landade på vår egen djurmagnet Ians huvud och vi kunde kryssa för "insekt". Sedan hann vi med lite natur-limbo och annat innan det var dags att vända kosan hemåt igen. Lite oväntat var barnen faktiskt genuint besvikna över att inte få vara ute i skogen längre, och det gläder förstås pappas gamla naturmuppshjärta! /Jon

Under höstlovet passade vi på att sätta igång Roald Dahls underbara Häxorna för barnen att lyssna på. Berättelsen hittade vi på Barnradion. Det är ju toppen att inte få allt serverat via rörlig skärm utan få igång fantasin så här.

Två biofilmer två dagar i rad, på två olika biografer på två olika orter och båda filmerna var "tvåor" - alltså uppföljare - mycket dualism blev det för våra tre äldsta under höstlovet! Fast tvååringen fick stanna hemma...

Trolls 2 är, precis som första filmen, fylld med glädje, svängig musik, kärlek, humor och färger. Kanske inte lyckligaste filmen någonsin, som filmens tagline utlovar, men Isa (vår egen lilla Poppy) var i alla fall överlycklig över att få se den. Inte något man kan ta för givet i dessa coronatider... Hennes bröder tyckte väl att den var helt okej de med, och jag gillade de subtila blinkningarna till den vuxna publiken. Vågar vi då hoppas på en trea...? /Jon

I år blev det inget Bus eller godis för barnen, bortsett påringningen här hemma, och spökpromenaderna ställdes in. I år är ju ingenting som det borde, men att få till ett Halloweenfirande på hemmaplan gick ju fint trots allt. Barnen var supernöjda med dagen! Men det tog sin lilla tid att styra upp allt och det var två trötta föräldrar som gick och la sig efter dagens alla händelser...

Idag har det gått i ett och det tog sin lilla tid att ta oss igenom vårt program för Halloween. Men vi fixade det! Självklart ska det klippas ihop en film, men det får bli något för morgondagen för tröttheten har slagit in både här och var.... Nu ska det bli en stunds nedvarvning innan John Blund.

Tre par småfötter och ett par i normal pappastorlek knallade idag in på biografen i Skövde för att se Familjen Bigfoot, en charmig och fartfylld film från början till slut. Vissa stunder var den kanske lite väl spännande för den allra minste, som mot slutet kröp upp i pappas knä, men filmen var också väldigt rolig och hade ett tidsenligt viktigt budskap om natur och miljö. Jag satt ibland och tänkte att allt inte kunde vara dataanimerat, så långt har tekniken kommit. Särskilt scenerna i den forsande floden och vattenfallet var ruskigt verkliga! /Jon

Barnen hade ju sett fram emot det som tyvärr blev inställt. Men att göra tårtor blev trots allt ändå av då möjligheten att hämta minibottnar och ingredienser öppnade sig. Det blev en smaskig aktivering på hemmaplan istället och varorna behövde inte gå till spillo.