Ian vill inte sova och är inte trött säger han. Ser väl sömnig ut i alla fall, men lite hockey fick det bli.

Fel lag. Rätt pyjamas.

Det tar emot en hel del att lämna min härliga familj för att åka till jobbet om vardagarna, men det är ett ekonomiskt måste. Sådana här fina dagar känns längtan till semestern och en massa ledig tid tillsammans av desto mer också.

Härligt att det i alla fall är ljust länge om kvällarna nu. Och från det att jag kommer hem så hinner jag faktiskt träffa mina älsklingar en hel del ändå.

Efter middagen blev det en vända ner i lekrummet, sen var vi ute en stund i trädgården och Ian ville snurra runt. Så det gjorde vi och det var inte många varv som krävdes för att jag skulle må lite illa. Det bådar ju inte gott inför Liseberg... En kvällspromenad hann vi med också.

I skogen var det alldeles vitt och Ian berättade för mig att det var vitsippor. Vilken tur att man har honom som vet allt. ;) Han visste självklart hur många det var också. Två stycken, för att sedan bli tre och slutligen elva vitsippor.

Ett litet kvällsbad för barnen fixade jag när vi kommit hem, och imorgon får jag faktiskt vara hemma med familjen hela dagen. Hemma borta då eftersom vi ska på kosläpp. /Jon

Kosläppet 2012.

Barnen vaknar nuförtiden kring halv sex, sex och igår när jag och Jon äntligen skulle streama sista Hobbit-filmen så var det ingen av dem som ville somna i vettig tid heller. De hade väl sovit lite för länge på dagen...

Men jag och Jon såg klart den nästan 2,5 timme långa filmen. Myste med kokta majskolvar, smör och salt. Men tyvärr blev vi lite besvikna på slutet, fast allt kan ju inte sluta som vi vill...

Efter frukost gick jag och barnen ner i källaren och lekte i lekrummet med bland annat Duplo. Det tycker ju jag är ganska underhållande också faktiskt. Så den här arkitekturen har jag till viss del bidragit till.

Efter mellis gick vi ut i trädgården och Isa sov en stund. I helgen gjorde jag såpbubbelvatten på florsocker och idag testade jag med sirap i blandningen. Det tyckte jag gick bättre. Så vi blåste lite bubblor med mera innan vi tog en promenad med Nalle.

Igår somnade Ian direkt efter lunchen, han hann knappt lägga huvudet på kudden, men idag var han piggare så vi knallade iväg till Familjecentralen för eftermiddagslek. Vi har ju bara varit där på förmiddagarna tidigare.

Det var inte så många där så det blev en bra mjukstart för Ian som nu börjar återfå sin energi och med den kanske hörseln blir återställd snart också. /Jenny

Det är så tråkigt när helgerna går mot sina slut och vardagen ska ta vid igen. Vi har ju det som bäst och roligast när hela familjen är samlad. Dessutom får vi mer gjort då!

Idag har det också ordnats med saker högt och lågt och fint blir det. Ian hjälpte Jon med att snickra lite, i alla fall tills han blev distraherad av bandyspel och sandlådan...

Men han har inte helt återfått orken än, vår Ian. Det är inte lika mycket spring i benen som tidigare, så vi gjorde rätt som avstod från Rankåspromenaden även denna söndag. Kanske att vi kan gå tipspromenaden nästa helg istället...? Vad som han heller inte har återfått helt är hörseln, och som vi förstått kan det hålla i sig i flera månader efteråt.

I den kommande veckan väntar kosläpp på Almnäs bruk söder om Hjo och i helgen är det Härliga Barn-mässan i Skövde.

På lördag öppnar också Liseberg och Jon är ju så himla sugen på att åka Mechanica, och även Helix för den delen eftersom det aldrig blev av när vi var där ifjol. Men i år ska vi väl försöka se till så att han får möjlighet att testa båda, men något besök är inte inplanerat. Det är ju mycket säsong kvar! Jag tänker ju då inte åka någon av dem, jag fick svindel av att bara se ett klipp från en provtur med Mechanica. Jag föredrar "karusellerna" som har ett hjul som snurrar, där man lägger en peng på en siffra - och sen kan man vinna något!

Hoppas att det här blir en lugnare vecka än den förra och förrförra som innehöll en massa tråkigheter. Nu får det vända lite! /Jenny

Idag har vädret varit betydligt bättre än igår. Under de här dagarna som Ian varit sjuk har vi inte tagit oss mer än till Ica och på promenader med Nalle. Man blir lätt lite rastlös, Ian likaså för han har ju också energi som han vill göra av med.

Igår kväll var Ian med Jon till Ica på kvällen, för våra dygn har blivit uppochnedvända nu när Ian fått sova när han velat, så Ian var pigg och somnade inte förrän vid 21. 

Idag var vi ute en stund i trädgården på förmiddagen, men efter det gick Ian och la sig för att sova. Så helt pigg är han ju inte, men han har haft mer positiv energi idag och har inte varit så jobbig att ta itu med. Väldigt skönt för oss alla!

När Jon kom hem passade vi på att avklara två stycken premiärer: Isas första cykeltur och Ians första cykeltur i cykelvagnen. Båda blev lyckade, men Isa var inte särskilt imponerad utav det nya sättet att ta sig fram på, för hon somnade...

Det var skönt att komma ut allesammans i det härliga vårvädret och extra roligt att det gick så bra att cykla med båda barnen. Ian kan ju vara väldigt tveksam till nya saker och ville först sitta i cykelstolen som han brukar, men var ändå inte så svår att få på andra tankar som vi först hade ställt in oss på. En tur runt byn blev det, och säkert blir det fler framöver nu när det gick så bra!

Vi hade först pratat om att Jon skulle skaffa sig en ny cykel som var cykelstolsvänlig, så att vi skulle kunna cykla med båda barnen. Men lösningen med en cykelkärra blev mycket billigare och förhoppningsvis även bättre i och med att cykelkärran har plats för två barn och även går att koppla loss och köra som en vanlig vagn.

Cykelkärran kastade vi oss på när Blocket-annonsen kom ut. Vet ju att de här är oerhört populära! Och eftersom vi verkade så intresserade och erbjöd oss att betala för den osedd i förväg, så valde säljaren att ta bort annonsen innan vi hämtat, eftersom han blev nedringd av andra som ville ha den. Priset var 300 kr... Billigt som ni förstår. /Jenny

Innehållet smakar ju otroligt illa, fruktsmak till trots. Den dåliga smaken går inte att dölja heller! Jag har läst att ett alternativ för att få i barnet medicinen är att hålla fast barnet och spruta in på insidan av kinden.

Men i flera av fallen hade barnen spytt efteråt... Låter ju hemskt, men kanske nödvändigt, oavsett eventuell spya.

Somliga blir medgörliga, lätthanterliga och sympatiska när de är sjuka. Inte Ian.

Har han verkligen öronininflammation och inte bara en släng av överjävlighet med touch av testa-alla-gränser-som-finns inslag...? Viss dramatik har ju följt med det här barnet ända sedan i magen så alltsammans grundlades väl där.

Fotogrimasering. Och Bärgarn-plåstret får väl sitta där tills det ramlar av, för om vi drar bort det skriker han väl sönder fönsterrutorna... Plåstret hamnade förresten där för att han ville ha det för han påstod sig ha huvudvärk.

Lycka har i alla fall infunnit sig vid några tillfällen idag. Vi hann hem från ICA innan regnet började falla och Isa har börjat att spontant klappa händerna. Charmigt värre!

Men snacka om att Jon tajmat sin övertid väl (japp, blir väl idag också...) - han missar ju så mycket härlig tid här hemma just nu. Ironi. /Jenny

Idag känns det inte som jag gjort annat än hållit fast Ian som varit jättledsen och inte alls förstått vad det varit frågan om. I morse ringde jag BVC för Ian är verkligen inte sig lik, han har varit så ledsen och har inte fått någon ro - dag eller natt. Vi fick tid på morgonen så iväg med barnen och där uppskattade inte Ian alls undersökningen. BVC-sköterskan ville inte släppa hem oss utan en koll av sänkan. Så vidare med barnen till provtagningen och stick i fingret blev nästa mardröm. Sjuka barn är hjärtslitande... Och det var ju helt omöjligt att förklara för honom vad det var frågan om när han var snudd på hysterisk. Vi väntade i korridoren på svaret och det visade sig att han hade 44 i sänkan, skulle varit 5, så vi fick en tid inbokad hos doktor. Men det fanns ingen tid ledig förrän på eftermiddagen så hem igen för att återkomma. Doktorn undersökte hans öron ännu grundligare och han blev om möjligt ännu mer ledsen, allt medan Isa sov i vagnen utanför undersökningsrummet. Doktorn hittade öroninflammation på vänstra örat men kan nog inte ha varit helt lätt att se eftersom det tog tid. Det högra örat såg bra ut och eftersom det ändå skulle sättas in antibiotika så brydde hon sig inte om att kolla svalget.

Tveksam till att det skulle ha gått ändå för Ian var verkligen inte med på det hela. Jag vet ju att det är för hans eget bästa men har mest känt mig hemsk när jag har hållit fast honom för smärtsamma undersökningar och tvingat i honom smärtstillande och medicin. Eftersom det inte verkade hjälpa med flytande Alvedon, och han har också varit svår att få att ta den, fick det bli stolpiller och de visade sig vara mer effektiva. Men hur det framöver ska gå lätt att få i honom antibiotikan ska bli en intressant fråga att lösa... Det här har varit en tröttsam dag, med mycket fram och tillbaka och allt medan Jon varit tvungen att jobba över.

Med förhoppning om sömn för alla i natt. /Jenny