Med raska steg mot förskolan.

Jon fick stanna hemma med Isa så gick jag och Ian till förskolan. Först var det samling vid 8.30 innan hela avdelningen gjorde sig redo för utelek. Lek i underbart väder! Och från niotiden till framåt halv tolv var de ute.

För min del gick det över förväntan med Ian. Långa stunder visste han nog inte alls var jag var, men vid ett tillfälle när jag satt skönt inne i personalsrummets soffa hade han frågat efter mig, men det var inget mer med det. Han hade lekt vidare.

Jag kände mig däremot ganska bortkommen på gården och försökte hålla mitt avstånd. Gick omkring och var där fast ändå inte som en hök över Ian. Så i det stora hela gick det nog bättre för Ian än för mig.

När barnen skulle gå in för lunch och vi istället skulle hem ville han stanna kvar. Jag blev erbjuden att låta honom göra det, men tyckte att det var bra att avsluta där när han fortfarande ville ha ut mer av dagis.

Imorgon är det Jons tur och då är det aktivitetstavlan som ska engagera barnen under förmiddagen. Vad det nu innebär vet vi imorgon.

Vid förra besöket stod det om löss på informationstavlan i entrén och den här gången stod det istället om att det förekommit maginfluensa och att man skulle tänka på 48-timmarsregeln. Att vi så småningom inte kommer kunna stå emot allt som vi nu ska utsättas för är ju ganska självklart, men vi tar hellre något annat än kräksjuka... /Jenny

Oj, så långt vi kom idag! Nu ligger trädgårdsavfallet som en extra häck utmed minibussen i väntan på bortforsling i nästa vecka. Det blev en hel del, så det är väldigt skönt att ha kommit så här långt.

Bara att hämta om någon vill ha...

Vi klippte ner buskar, häcken, rosorna och beskar träd, vi rensade i odlingsbäddarna och krattade lite löv. I odlingsbäddarna drog vi upp morötter, men jag sådde i två omgångar så kanske att de hinner växa till sig till en omgång till.

Efter att vi tagit bort blast och annat oätligt blev det 1,4 kilo morötter kvar.

Det som återstår nu, förutom att få avfallet till Återvinningscentralen, är att vinterförvara robotgräsklipparen Herbert och studsmattan. Jag får fortfarande tomater från mina plantor så de drar jag lite på. Barnen har inte mycket roligt kvar nu i trädgården, men snart kommer väl snön... Piggelin passade dem i alla fall bra i det fina höstvädret.

Sista glassen utomhus för i år...?

Eftersom vi var ute större delen av dagen så var förstås Nalle med oss. Han gillar ju sådana här dagar när flocken är samlad och busar med honom mellan arbetsvarven. Men nu ligger han och vilar på soffan... Tycker mig höra snarkningar.

"Det stod att hundar inte fick medtagas.

Men min hund är inte särskilt medtagen."

När det gröna, jo, det mesta har faktiskt inte fått höstfärger än, samlats blev det rejäla högar lite här och var i trädgården. Det var nästan så vi inte hittade barnen...

"Allt är vackert i det gröna, sa gubben,

när han hivade käringen i brännässlorna."

Eftersom det mesta nu blev gjort så tar vi ledigt från trädgårdsarbete. Det är ju ändå helg. Och Jon har säkert inget emot att slippa klättra upp och ner på stegar för att korta ner träden. Ledigt var det! Lördagsmys blir det! /Jenny

Where the sun does shine...

Idag tog vi med barnen till Arenabadet i Skövde och röjde där istället. Vi måste ju varva det lite tråkiga trädgårdsarbetet med roligare saker också. Det var förresten jättelänge sedan som vi var och badade.

I Skövde har vi ett jättefint upplevelsebad och för fjärde året i rad så röstade Sveriges barnfamiljer fram just detta bad till Årets bästa äventyrsbad. Vi hade dessutom tur med att det var väldigt lite folk. Har ju läst om "skräckberättelser" där folk har fått köa i timmar för att komma in när det varit högtryck...

Lite trist att det råder kameraförbud så tyvärr blir det inga härliga badbilder, men det är en väldigt stor och fin anläggning med flera bassänger, vattenrutschkanor, barnpool, klättervägg och annat skoj. Vi höll mest till i barnavdelningen, även om vi testade att simma i den större bassängen och simmade ut också. Jon åkte vattenrutschkana med barnen och på egen hand i de småbarnsförbjudna kanorna.

Det är kontantfritt inne på badet, så den tag som används för att öppna och stänga skåpet har en kredit på 500 kronor om man behöver handla något i badcafét. Det är ju väldigt smidigt att slippa hålla reda på kort, pengar och plånbok.

Ian passade också på att ta badmärket Silverdraken. Svårighetsgraden var väldigt lämplig för honom: Koka draksoppa - bubbla, Lilla drakskuttet - hoppa från kanten med hjälp och Leta efter drakskatten - doppa örat.

Barnen hade jätteskoj och aldrig att det gått så smidigt att storhandla som det gjorde efter badet för båda barnen somnade... Hemma fixade vi mat och fortsatte arbetet i trädgården. /Jenny

Vi har gjort en lista (självklart!) för vårt trädgårdsröj. Vad som behöver göras är antecknat och fördelningen är numrerad i prioriteringsordning (hur gör man annars?!). I marginalen förekommer det dock två mindre insatta bassar som inte riktigt strävar åt samma mål alla gånger...

Dock hann vi få undan mer än jag vågat hoppas på ändå. Trädgårdsmöbler, grill, en onödig mängd leksaker och annat är nu vinterförvarat, men studsmattan hann vi inte med... och lite till.

Det är möjligt att det kommer att uppstå flera vackra höstdagar framöver då sakerna kommer saknas, fast det är liksom nu som vi känner att vi har tid för detta. I nästa vecka påbörjas Ians inskolning och då är vi båda lediga, så i kombination med dagis tänkte vi ta tag i vedköp och trädgårdsarbete samt det tråkiga jobbet med bortforslingen av röjet från trädgården. /Jenny

Under fem tisdagskvällar har vi dragit med Ian till Rankås för att springa 1,2 kilometer i Höstterrängen tillsammans med många andra. Ikväll var det sista gången och alla barn som deltagit minst tre gånger fick med sig en medalj hem. Den här gången sprang Ian i sina nya Blixten-skor som dessutom blinkade och det kanske peppade lite extra. Vid målgång väntade det en Smakis på Ian istället för det "vanliga" vattnet - och den blev nog mer uppskattad än medaljen som han kanske inte var så intresserad av... Han var glad ändå! Men det är lugnt, jag tar gärna alla medaljer, pokaler och prispengar som kommer i hans väg framöver. ;) /Jenny

På förmiddagen var jag med Ian (och Isa då) till Ians förskola för att hälsa på lite innan allvaret. Måndagar är utedag och jag tyckte att det var smidigt, för Isa hör ju inte hemma på Ians avdelning bland smålego och annat. Även om hon försökte äta en sten i sandlådan idag ändå...

Att hälsa på tyckte jag var en bra idé så att det inte ska bli för mycket nytt på en och samma gång. Nu fick vi bättre kläm på gården i alla fall. Vi stannade i nära två timmar och det märktes att Ian blev lite tröttare än under en "vanlig" dag.

Hem till mellis och befogad sovstund.

På sena eftermiddagen var det dags för nästa aktivitet: Familjegympa. Ian var ju lite tveksam efter förra gången - men sov väldigt gott. Idag var det istället en självklarhet att han skulle dit och även tillbaka nästa gång.

Vi har också hämtat ut min blogbag från Loppi. Jag var ju så nyfiken så jag kunde inte vänta och kartongen öppnades ganska omgående. Vi ska testa alltsammans och först ut blev det bokläsning ur Camilla Läckbergs Super-Charlie & Lejonjakten. Isa var för liten men Ian satt länge och väl och lyssnade med spänning. /Jenny

Dagen började med en tur till Hjo för klädbytardag. Det blev väl inga fynd, men basplagg går åt de också. Jon tog barnen till lekplatsen under tiden och de verkade ha haft roligt där.

Innan vidarefärd stannade vi till på utförsäljningen på Team Sportia också. Det är ju trist när affärer måste stänga men det är mycket bättre priser då. Vi fyndade bland annat ett par skridskor och en hockeypuck till Ian. Vi har ju NHL-planer för honom... ;)

Barnen fick lite mellis och snart var vi istället i Skövde. Medan barnen sov i bilen turades vi om att kika i affärer för att sedan ta oss till Max för mat. Isa dippade stripsen friskt.

I torsdags tjuvstartade Skövde Pridefestival och idag var det dags för paraden. Vi hade faktiskt inte så stora förväntningar på att deltagandet skulle vara så stort. Vi hoppades ju förstås - och vi fick en glad överraskning. Tusentals slöt upp!

Pridetåget var långt och flera privatpersoner, organisationer med mera vandrade med banderoller, regnbågsflaggor, visselpipor och annat, men framförallt med budskap om kärlek.

Det var väldigt mycket värme och glädje i luften och det är lätt för oss att ställa oss bakom denna parad, även om vi valde att stå vid sidan av och vara en del av gemenskapen. Vi vill också ha ett öppnare samhälle där inga människor diskrimineras, där alla kan leva i trygghet, gemenskap och är lika mycket värda. /Jenny