Idag blir vår lilla Bamse-älskande tjej 1,5 år och det är svårt att inte förundras över var tiden tar vägen. För ett år sedan satt hon ju knappt upp själv. Nu kan hon istället allt själv, enligt henne då. Hon kan ta av och på sig kläder, till och med fingervantarna fixar hon, återigen allt enligt hennes egna uppfattning, och även gå - inte krypa! - i trappen gör hon gärna men självklart bara om det finns en hand att hålla i, även om hon säkert skulle få för sig att testa gå på egen hand också.

En annan spännande självständighetsgrej som hon fick för sig igår var att börja ta av sig blöjan - med bajs i!

Så med Ian i sin pågående treårstrots och Isa i sin "kan själv"-period får man ju uppleva så otroligt många stunder när tålamodet sätts på prov... Och precis lika dåligt som de kan leka ihop så kan de leka bra ihop. Vissa dagar känns det som att de inte gör annat än bråkar med varandra, medan när det är tvärtom är de så söta tillsammans. Isa pratar inte så mycket än, men hon förstår en hel del och är bra på att göra sig förstådd ändå. Och så småningom kommer utbytet barnen emellan att bli ännu större.

Bamse med vänner och dockor med tillbehör är hennes favoritleksaker. Hon äter det mesta, sover bra om nätterna men kan vara lite svår att få att somna då hon får för sig att hon inte alls är trött. När hon var mindre blev det oftare sovmorgnar, men nu är båda två oftast uppe runt sex, sju varje morgon.

Det verkar som att även Isa får Jons långa ögonfransar. Ians borde vi klippa så att han ser...;) Isas blir kanske inte lika mörka, men nog syns de också. Ian verkar däremot vara högerhänt, men vi börjar mer och mer tro att Isa blir vänsterhänt, som Jon. Ian har blåare ögon, medan Isas går mer åt grönbruna-hållet. Och Isa får inga smilgropar, men hon kan ju alltid bada i Ians. Stöpta i samma form, men ändå inte... /Jenny

Och första vändan utomhus avklarades tidigt!

Det verkar som att vi ska få snö imorgon. Och det var ju verkligen på tiden. När vi ändå var på vinden idag (råkade visst börja kika lite på bebissakerna...) så hämtade vi ner barnens vinterleksaker. Det vore ju inte alls dumt om barnen och Nalle kunde bränna lite energi med snölek! Provsittningen fungerade fint i alla fall. /Jenny

Ja, varför dra ut på det? Julpyntet är undanstökat och allt ser ut som vanligt igen. Bara belysningen i trädgården som får vara kvar för att det är så mörkt ute. Ingen snö i sikte alls.

Det kändes väldigt skönt att få undan alltsammans och nu vill vi börja förbereda för bebisen istället. Men får väl dra lite på det.

Större delen av julafton tillbringade vi i Jul i gemenskap i kyrkan. Ett upplägg som vi tycker är väldigt lugnt och smidigt. Barnen kan leka av sig, det serveras mat, tårta och det finns godis och frukt, ett quiz anordnades också (och vårt bord vann så vi fick vara först ut på tårtan - väldigt uppskattat när vi tillsammans hade flera barn som då slapp vänta), de vuxna fick varsin chokladask och så kom Tomten med en julklapp var till barnen.

På eftermiddagen åt vi ett minijulbord hemma och så kom Tomten en gång till och stillade Ians väntan.

Isa blev först lite rädd för Tomten, men inte Ian. Det fick dock sin förklaring idag för när jag gick igenom gårdagens bilder så sa inte Ian att han var på samma bild som Tomten, utan som Johan. Och det var just morbror Johan som var Tomten. Får väl lösa det bättre till nästa år då...

Barnen fick sina klappar och för Isa tog det lite längre tid att öppna dem. Nalle var snabbast, för självklart fick han några julklappar också. På sistone har Ian ofta dragit igång leken camping med Isa i källaren. De packar sina ryggsäckar - mest med de otroligt viktiga campinggrejorna Duplo - och beger sig iväg på camping in i lektunnlarna och sover i lektältet. I julklapp fick Ian ett Bilar-kupoltält och de fick varsin sovsäck, så nu kan de fortsätta sin lek. Och kanske glömt alltsammans till i sommar för att tränga in två vuxna, tre barn och en hund i ett tält är inget som lockar...

Jon har under de åren som vi haft barn fått en almanacka med bilder på sig själv och barnen att ha på jobbet... så han kan sakna dem ännu mer. Och självklart fick han en den här julen också. Nu blir det ju lite konstigt i och med att det blir många månader då Loe kommer att finnas men inte vara med på bild. Får hoppas på mycket pappaledighet så han ser dem allesammans live istället. Drömvinsten, tack.

Vi fick den lugna julafton som vi hade hoppats på och siktar helt klart på samma plan för nästa år. Men dit är det långt... Ska ju en sväng förbi förlossningen först. Bland annat. ;)

Redan på förmiddagen var julstöket baklänges avklarat och på eftermiddagen var vi bortbjudna till kompisar och deras barn på god fika. Barnen lekte mer än de fikade och vi vuxna tvärtom. De hade julsakerna framme och en del i julväg kvar och såg mysigt ut och lät trevligt, men det var ändå inget som jag saknade när vi kom hem igen.

Här är julen förbi, även om det kommer att bli en extra julklappsutdelning när barnens farmor och farfar kommer, men då kör vi inte julfirande utan nyårsfirande istället. Men mest blir det nu nedräkning mot bebis, för efter nyår är alla de här högtiderna som skulle klaras av innan leverans över. Imorgon börjar vecka 32 (31+0) - så segt nu...  /Jenny

Vi hoppas att ni har en fin julafton!

Vi valde bort Bingolottos populära uppesittarkväll och hamnade istället på Liseberg. Det var ju mycket roligare för oss, och särskilt för barnen. De träffade Tomten och passade på att lämna sina önskelistor så nu kan det ju inte bli fel imorgon. Ian fortsätter att prata om Bärgarn som brandbil och vi är så glada över att den finns i en av klapparna.

Barnen åkte även en hel del, vi tittade på alla de fina ljussättningarna, strosade omkring bland julmarknadsstånden, åt en massa gott och knallade runt i parken så gott som foglossningen tillät... Skönt att få komma iväg och göra något annat och det var inga problem att få den här dagen att gå. Men det kommer att bli sent i säng... /Jenny

Och här kommer årets julkort från oss till er allesammans! Vi har ju inte en elva riktigt än, även om somliga skämtat om att vi är på väg mot ett fotbollslag. Det återstår att se... Man kan ju spela sjumanna först. ;)

Ian kunde tidigt välja mellan dockor, gosedjur och fordon, men hur det nu kommit sig så är bilar hans grej. Dockor leker han knappt aldrig med och han har inget favoritgosedjur, däremot leker han gärna med sina fordon. Tåg, flygplan, arbetsfordon - han tycker om dem alla, men helst de som liknar karaktärerna i filmerna om Blixten.

Isa har också fått chansen att välja mellan dockor, gosedjur och fordon och det är klart att hon leker med bilar också. Men hon har sina gosedjur Bamse, Lille Skutt och Skalman som mjukisar i sängen och i källaren där vi har merparten av leksakerna så blir det ändå dockorna som hon ägnar mest tid åt.

Vi vet inte hur det kommer sig att det blivit så här. För oss får de självklart leka med vad de vill - allt så länge de leker tyst, snällt och gärna under en längre period... ;) Det är ändå intressant hur det har blivit så här. Vissa saker som Duplo delar de och Isa är väl oftare på Ians bilar än tvärtom, men hur har det blivit så här? Vi klär ju Ian mer i blåare kläder (eller i alla fall de som han låter oss välja åt honom och vill ha på sig) och Isa mer åt det rosa hållet. Men hon är väl ändå för liten för att göra skillnad på färger? Och sen är det väl ändå inget som säger att kopplingen mellan rosa och dockor finns?

Dessa intressen kan självklart komma att ändras, men redan väldigt tidigt gjorde de dessa val. Eller har vi undermedvetet påverkat dem på något sätt och "tvingat" in dem i könsroller redan...? Vi vill ju gärna tro att det blivit så här av deras egna fria vilja.