Vilken bra-dålig dag det här har varit. Idag skulle vi ha lämnat bort barnen för att få barnpassning för en gångs skull. Men vid halv fem kommer Ian upp och står i hallen och det hörs att han tänkt spy. Ian har ju typ aldrig spytt sedan han kräktes bröstmjölk när jag ammade honom. Jag började igår känna av en förkylning och det verkar som Ian drabbats av den också. Jon har ju varit sjuk tidigare under veckan. Och nu var det vår tur... Så Ians spya är nog inte förknippad med magsjuka utan snarare förkylningen, det hade sett ut som en snor- och slem-spya.

Det onda i halsen, hosta och snuva har triggat även min kräkreflex även om jag klarat mig och Ian spydde inget mer heller. Men en kräkning är en kräkning och ingen förskola på 48 h för att ta det säkra före det osäkra. Han har fram emot eftermiddagen verkat mycket piggare och sov nog bort det värsta under dagen. Tyvärr innebär ju det att han missar gympan som han tycker så mycket om...

Jag har mest legat i soffan hela dagen. Ont i kroppen och då framförallt känningar av bäckensmärta (1177 vill inte kalla det foglossning läste jag), feber som kommit och gått, snor och orkeslöshet. Veckans flängande fram och tillbaka i kombination med oro och miss av sådant som jag sett fram emot har säkert påverkat.

Så idag var det tur att det var söndag och Jon var hemma för han har fått sköta det mesta. Han fick själv åka och kika på en säng som vi blivit intresserad av, hyra släp, köpa den och bära in den (fast han fick faktiskt lite hjälp av en snäll granne). Barnen insåg nog att deras mamma inte var på topp och skötte sig bra under tiden som Jon handlade och fixade med sängköpet. Och innan han for hade han lyft bort vår gamla säng. Så den dag som det verkligen skulle varit skönt att krypa ner i sängen och bara sova fanns det ingen säng! Typiskt... men det kommer nog att bli jättebra med den nya sängen.

Nu har vi en 210-säng så vi ska få plats lite bättre. Jon ordnade dessutom ett jättebra pris på den. Men vi hade inget så stort lakan och det följde inte heller med några ben. Så på eftermiddagen for Jon och Isa, som inte alls verkar vara sjuk, till Skövde för att fixa det. Ian varvade vila med egen lek och jag fortsatte att halvsova i soffan med största kudden jag kunde hitta mellan knäskålarna. Nu är det väl tveksamt om jag kommer att sova bättre i den här sängen, men jag kommer ju inte att vara gravid för alltid och det går att justera fastheten för höften allteftersom.
Jag hoppas i alla fall på en god natt för oss alla, där samtliga vaknar friska och jag kan bidra lite mer här än vad jag gjort idag... /Jenny

I den "riktiga" almanackan finns inte de superfina namnen Ian och Isa med. Då är det istället mer ordning på Barnkanalens extrakalender och idag är det Ians tur. Stort grattis till vår store lille kille!

"Vi vill ge en ljusare framtid till Kenya genom att göra solladdade lampor tillgängliga för skolbarn. Så här kan du hjälpa till: Skapa en symbol av ljus och ta ett foto på er ljussymbol. För varje ljusbild som läggs upp och taggas med ‪(hashtag)getglowing2016‬ den 23 januari skänks 50 kronor till GIVEWATTS.

Även Tibro Energi skänker 50 kr/bild till projektet om du som är vår kund lägger upp bilden på Tibro Energis Facebooksida den 23 januari."

Här är vårt bidrag och vi är dessutom kunder hos Tibro Energi:

(hashtag)getglowing2016

‬‬

Ian har flera gånger under uppehållet frågat efter gympan och ikväll var det äntligen dags för omstart. Under den här säsongen kommer det dessutom att finnas möjlighet till att gympa två gånger i veckan (till ett lite högre pris), och det är nästan så vi överväger det. De verkar ju gilla't! Isa blev visserligen lite sur när hon inte fick springa framför de som svängde sig i det romerska ringarna och jag hade det klumpigt att ta mig fram som assistent också, men barnen får gympa av sig och det är bra. Jag hade innan gympan köpt billig Marabou-choklad på Ica så jag hade något som höll mig uppe... Men det blev också ett paket uthämtat, till viss del en beställning gjord på ett vunnet presentkort från julkalendrarna, som innehöll lite smått och gott till barnen: magnetsiffror, stämplar och Magformers. Lek av mer stillsam sort var tanken. Energibesparing pågår... eller påfyllning med tanke på chokladen... ;) /Jenny

... att vi under ett par timmar var barnvakt till några kompisars båda barn. Det var först lite nervöst för även om vi träffats tidigare så har ju alltid deras föräldrar varit med som trygghet. Men det gick över förväntan och istället var det våra barn som vi fick hålla reda mer på. Fast det här var ju hemmaplan för dem så...

Förmiddagsleken gjorde våra barn trötta och för att slå två flugor i en smäll så for vi till stan, och som planerat somnade barnen i bilen och ärenden kunde uträttas under tiden. Självklart med någon av oss kvar i bilen med de sovande barnen under stoppen. Det behövdes bland annat inhandlas lite till BB-väskan. Med Ian, och kanske även Isa, var den säkert packad för länge sedan, men nu har det i alla fall börjat ta sig. Av erfarenhet från de tidigare gångerna så är det inte så mycket som faktiskt kommit till användning utav det som släpats med. Men självklart ska den packas - och det finns en lista att gå efter. ;) En något försenad middag blev det hemma och eftermiddagen fördrevs med utelek, skidskytte, hemmagjorda hamburgare i den nyanlända grillen (inlägg kommer)... Men sängen lockar, även om det blev en ganska lugn dag, så det blir nog en tidig nattning av de vuxna. /Jenny

Redan igår började temperaturen krypa neråt och i morse var det kyligt. Men jag och barnen gick iväg till förskolan. De sitter ju i overaller, vinteråkpåsar och annat varmt och gott i vagnen, medan jag fick dra på mig thermokjolen för att inte frysa. Upprepade ordet "apelsin" för att hålla igång blodet i kinderna. ;)

Tyvärr, men nödvändigt, blir det mycket tvätt, städ och annat inte så roligt när Ian är iväg till förskolan. Men idag blev det all in på lek och pyssel med Isa. Vi lekte i lekrummet med lite av varje, pysslade, målade och var ute i trädgården där Isa bland annat körde isbilen som Jon byggt till barnen.

Men så gick det som det gick och när vi skulle hämta Ian så gick hennes sömn inte att stoppa och jag satt i kapprummet på förskolan med henne sovande i knät. En av fröknarna var snäll och hjälpte Ian på med vinterkläderna. Och inte helt oväntat var han mycket mer medgörlig när det var någon annan som tog på honom. Längtar ju efter värmen alltså...

I och med Isas oplanerade sovstund trodde jag chanserna för eftermiddagsvila var bortblåsta men hon sov faktiskt en stund till, och Ian också. När Ian är vaken hela dagarna, som igår till exempel, så lägger han sig tidigare på kvällen och vaknar tidigare. Men imorgon behöver ingen vakna tidigt här för då har vi inget att passa. Lär väl bli sent i säng, men kan de bara sova till sju i alla fall så är jag nöjd.

Jag och Jon möttes bara i dörren när han kom hem från jobbet för då skulle jag iväg till barnmorskan, besök i vecka 34, 33+5. Och magmåttet fortsätter att krångla. Mindre nu än förra gången, men förhoppningsvis så berodde det på att bebisen trängt ner. Huvudet var dessutom ruckbart, hårt mot hårt nämndes.

Det kan ändras förstås men som omföderska är det inte troligt att det blir fixerat ändå. Jag har ju känt att det tagit emot när jag gått, särskilt i trappor, och jag har blivit kissnödig så lätt. Det har varit ett tryck neråt som kommit nu på sistone och det fick ju sin förklaring.

Men det här var väl ändå lite tidigt att få det här trycket neråt... Fast kan ju ändå ändras. Finns ju inget säkert när det kommer till graviditeter. Men ett mått som inte ökar leder till extrakontroll så i nästa vecka ska jag tillbaka - igen.

Och sen ska det göras en blodstatus igen. Så både extrakoll och provtagning i nästa vecka. Men allt verkade vara bra med bebisen just nu, sämre med humöret på mamman efter detta. Tröstshoppingen efter MVC-besöket var väldigt befogad. ;) /Jenny

Vardagslunken fick sig en mjukstart i och med att vi sedan tidigare sett till så att Jon skulle ha semester även idag. Passande nog fick vi en ombokad BVC-tid för Isa idag. Men i morse var det först Ians tur.

Förskolan började om efter det långa lovet och eftersom Jon kunde vara hemma med Isa så fick Ian åka pulka tillsammans med sin förskolegarderob (tog ju hem allt för tvätt och storlekskoll innan jullovet). Det var ju lättare att bara ha ett barn att få dit, annat blir det imorgon, men faktiskt att det gick lättare än jag föreställt mig. Ian gick lätt att lämna men det var nog en omtumlande dag för han såg väldigt trött ut när vi hämtade honom.

I väntan på Isas 1,5-årskontroll efter att han slutat, fick han och Isa leka lite i väntrummet för vi var där i god tid. Picknick i myspölen blev det. Kontrollen gick också bra och jag hade (förstås...) oroat mig för sprutan, men Isa satt i Jons knä och ryckte bara till vid sticket. Att hon höll i en docka som bistått vid kontrollen underlättade nog. Svårare var det istället att lämna ifrån sig dockan...

Förhoppningsvis går det lika lätt att lämna Ian imorgon också och kanske att sammandragningarna inte är lika påfrestande då. För så oskönt och ansträngande det är när det håller på och håller på! 46 dagar kvar... Men under förmiddagen levde jag gott på ett annat glatt gravidbesked. Ska bli så roligt att följa en annan gravidresa mot sommarbebis. Andras graviditeter och gravidmagar är mycket roligare, och i det här fallet värmer bebisbeskedet extra.

Imorgon kör vi vardagsallvar. Orka! Överlev! /Jenny