Att Ian och hans förskolegrupp skulle på utflykt igår höll vi på för honom in i det sista och även biten om att Jon skulle följa med. Läget är ju lite ovisst nu och att låta Ian få upp förväntningar för att bli besviken när det han sett fram emot inte blir av har inte känts rätt.

Just därför berättade vi inte för honom att planen för idag var att följa med kyrkans barn- och vuxengrupp till Stellas lekland - och att resan dit skulle ske med buss. Det var passande nog planeringsdag på hans förskola som just därför ändå hade stängt.

Jag och Ian for in i buss till leklandet medan Isa och Jon åkte bil eftersom läget är som det är och eftersom vi inte hade tänkt stanna tills bussens hemfärd. Sedan hade vi ju Nalle att tänka på också förstås. 

Ian blev väldigt glatt överraskad när jag vid kyrkan berättade att det var till Stellas vi skulle och när han insåg att det skulle bli med buss var lyckan total. Väl där fick Jon stå för aktiveringen och klättra och klänga, även om Ian fixar en hel del själv, medan jag roade mig med att agera sofftestare... /Jenny

Del 2 av Lika barn leka bäst, typ. ;)

Jag är inne på min andra vecka som föräldraledig. Ännu har inte Loe tittat ut, men det har å andra sidan givit mig tillfälle att spendera mer tid med Ian och Isa själv. I måndags var vi till exempel iväg på familjegympa, medan Jenny fick lite välförtjänt egentid hemma. Det var jättekul och barnen uppförde sig över förväntan. Full fart mest hela tiden, men de tog snällt en vätskepaus och låg till och med stilla vid nedvarvningen. Ian klarade nästan hela hinderbanan helt själv, vår stora lille kille!

På Ians förskola hade de utflykt idag, och jag hade äran att få följa med. Eftersom Ians grupp kallas ankorna, var ankdammen ett logiskt utflyktsmål. Vi gick dit i samlad trupp, barnen i reflexvästar och snällt hållande i det blåa plastrepet som skulle hjälpa till att hålla ihop gruppen. Ian var så duktig som bar den tunga ryggsäcken med både sin egen och min matsäck i. Efter vi fikat var det dags att mata ankorna, som redan flockats runt oss. Ian kastade flitigt brödsmulor och blev bara lite ängslig när ankorna praktiskt taget klättrade på hans fötter. Glad i hågen gick vi sedan tillbaka till förskolan, men Ian och jag avvek halvvägs och gick hem.

Det är väldigt roligt - och annorlunda - att vara hemma om dagarna, för jag får uppleva så mycket med barnen som jag inte hinner när jag jobbar. Nu vilar ungarna, för ikväll är det tänkt att jag tar med dem på gympa igen, så att Jenny får umgås lite mer med sig själv, duschen, datorn... och kanske Bryan Adams, eller nån annan "hunk" från fornstora dar... ;) /Jon

Ja, det blev ju ingen bebis under lovet. Det hade annars passat väldigt bra, inte minst för att spara på semester och föräldradagar, men inte helt oväntat att han valde att stanna kvar. Den kommer nog inte ha någon större brådska ut den här heller. Det kan vara så mycket som runt tre veckor kvar ju! Suck...

Jon var hemma under lovet, och fortsätter att vara det nu också, och vi fyllde dagarna med lite av varje. Allt utan att ha någon längre framförhållning när det kom till planering. Saker och idéer som fick utföras om det var möjligt. Mängden ork fick styra i kombination med tid. Det här med att sova så lite om nätterna är verkligen ingen höjdare. Var det tre eller fyra gånger jag var uppe i natt på sju timmar...? Och däremellan dålig sömn.

Måndag idag, fyra dagar kvar till beräknat datum och Ian är tillbaka på förskolan. Vi tyckte att det var lika bra så att han inte ska komma ifrån de rutinerna för mycket och så verkade han ha saknat flera utav kompisarna. Måndagar är dessutom utedag och det gillar han.

Den här bilden är från gårdagens lek ute i vår leriga trädgård. Han var geggigt glad ... och tvättmaskinen fick snurra några extra varv. 

Den här veckan består av sådant som kanske kommer att hända. Familjegympa? Utflykt på förskolan? Stellas Lekland med kyrkan? Förlossning? H&M-event? Mora Träsk? Inget bokat, inget bestämt, bara att vänta och se.
Det är ju dock en utav de där kanske-sakerna som toppar min lista... /Jenny

Det blev en vända till Skövde idag. Orkade inte dit igår... Vi har kommit på att det kanske ändå skulle vara bra att kunna fästa babyskyddet på syskonvagnen, men på Babyproffsen fanns ingen adapter som passade. De skulle kolla upp det hela så får vi se. Vi vill i så fall ha så vi kan sätta babyskyddet på vagnen som vi har i bilen, men det är inte jätteviktigt. Jon får väl helt enkelt bära skyddet och ha åtminstone ett barn i andra handen. ;)

Det blev några till småstopp innan vi hamnade i centrum. Shopping för mig och Isa och biobesök för Jon och Ian. Och som förra gången var det Alfons Åberg som fick stå för filmen. 40 minuter är lagom långt. Man ska väl inte skämta om att barn på sistone blivit rädda av att se Alfons, men det känns ändå lite fånigt att en film som visats i flera år ska stoppas bara för att ett barn blivit skrämt. Att bli rädd under kontrollerade former måste väl ändå vara att föredra...

Nåja, den här barntillåtna filmen med kortisarna Flyg! sa Alfons Åberg, Hurra för pappa Åberg & Skratta lagom sa pappa verkade i alla fall varit helt harmlös. Och kommer Jon att vakna kallsvettig i natt får jag väl komma på något sätt för att trösta honom... ;)

Jag med Isa i barnvagnen kikade runt lite här och var, men lugnt var shoppingtempot för oss. Det är aningen tungt att gå och idag gick jag in i vecka 40, 39+0, och sex dagar kvar. Fortfarande segt och tråkigt att vänta, men lite shopping piggade upp. Det blev varsin Minion-tröja till Ian och Isa och en häftig och rolig body med byxa till bebisen. Samma pappa som då förhoppningsvis inte blir rädd för Alfons Åberg då...

Just minoner och monstertruckbilar-Bilar (Ian har på sig favvotröjan med Blixten och Bärgarn som monstertruckar idag) blev ett tema för dagen. Jag råkade vara in på Tygposten och köpte några meter tyg med just minoner och Bärgarn och Blixten som monstertruckar fast med ett annat mönster. Återstår att se om det kommer att finnas någon tid över till att få till något utav dessa tyger. Men kul att ha lite alternativ också. Bollplanket till barnen kanske blir färdigt idag så då får vi gå vidare till något annat tidsfördriv. /Jenny 

Att planera något längre framåt i tiden går inte just nu, så vi tar dagen lite som den kommer. "Jaha, ingen bebis idag heller, vi gör väl något annat då." Och istället för att sitta och vänta, något som gör mig galen, så blev det bowling idag. Isa var väl så där lagom förtjust och tröttnade strax innan första omgången var slut. Ian däremot var supertaggad och bowlade så det stod härliga till och när han lyckades göra en strike hördes det nog i hela hallen. Det är ju trots allt sportlov så nu har barnen sportat för vi brydde oss inte om att spela själva utan lät dem hållas med staket och bowlingramp. Vi får väl se vad vi hittar på imorgon. Vi är ju faktiskt lediga tillsammans och det är bäst att försöka passa på att ta tillvara på den här tiden också. Med en nyfödd kommer allt att bli annorlunda. /Jenny

Grapevine.nu är ett företag som säljer olika festkoncept för såväl vuxna som barn och för alla möjliga sorters högtider och firande - och allt levereras smidigt via mejl. Vi fick en förfrågan om att testa någon utav de festliga aktiviteterna och valde Skattjakt på de 7 haven för barn i åldern 4-6 år. Så vi hade kalas utan att det var något barn som fyllde år och just därför valde vi att lämna manus något. Och självklart är det fritt fram att göra så då konceptet kan vara en grund att följa till punkt och pricka eller något att utgå ifrån och på egen hand förverkliga egna fantasier.

Eftersom vi inte hade något födelsedagsbarn så gjorde vi helt enkelt så att det var den glömske piraten Kapten Smalben som bjöd in till skattjakt. Den gamle piraten kunde nämligen inte för alla träben i världen komma på var det var han gömt sin skatt. Nu vet jag ju att Jon har en spexarådra som heter duga och han var verkligen inte sen på att ställa upp på denna idé. Han fick stå i centrum som lekledare och gladde barnen - alla nöjda.

Vår skattjakt blev lite hastigt och lustigt påkommen, men vi skrev ut materialet, letade och köpte rekvisita, fixade fram en godisskatt och ordnade med skattjaktens upplägg. Men vi kände inte att vi kunde skjuta på det här upptåget för länge, är ju kanske dags för förlossning närsomhelst, och fick till en skattjakt genom husets alla rum, eller olika destinationer i världen om man nu så vill, på ett lyckat sätt. Och vi ville även låna in några fler barn till att delta och på så vis få in fler åsikter, och där ett par av dem var äldre än våra två då våra egentligen inte hade åldern inne. Familjen Wadström ställde upp med sina fina barn och det var särskilt bra att den äldsta flickan kunde vara med och hjälpa till att styra upp det hela så att säga.
Ett gäng små pirater samlades i köket för att måla sina piratflaggor, döpa sitt sjörövarskepp och ta del av vad det var som Kapten Smalben behövde hjälp med - och sen var jakten igång! 

Ledtrådar för att hjälpa till i sökandet delades ut, uppgifter genomfördes och barnen samarbetade för att nå målet. Uppgifterna bestod bland annat av att gå på plankan, para ihop bilder och sjunga sånger, få ner en penna i snöre i flaskposten och hoppa på vrakdelar för att undkomma krokodilen. Det där med vrakdelar var en utav de saker som vi gjorde om själva för att det passade in bättre i vårt upplägg. Och att inte behöva vara helt knutna till originalidén passade oss väldigt bra då det även blev en utmaning för oss vuxna i förarbetet. Men självklart skulle konceptet fungera helt utan ändringar också.

Skattjakten fungerade bra att genomföra inomhus och med ganska små medel, även om vi då valde att utöka den, och det fanns bra med stöd i materialet för att få hjälp med att förbereda skattjakten. Men samtidigt med utrymme för att utveckla egna idéer. Den här rundan tog närmare en timme, men med äldre barn skulle den nog gått något fortare. En del utav våra mindre tappade ibland fokus, så att välja festkoncept efter lämplig ålder är att föredra. Samtidigt fanns det möjlighet för alla att delta på sitt sätt och samtliga kunde nog känna av spänningen till och från. Det här var en bra grund för att anordna ett barnkalas och nu var gör-det-själv-upplägget nytt för oss men säkert är det lättare att få kläm på den biten ju mer man kalasar.

Att den gömda, och bortglömda, skatten innehöll såväl diplom till samtliga deltagare som varsin piratpåse med godis bidrog också till att skattjakten fick ett positivt slut. Och inte bara godis utan även lite fika väntade så Kapten Smalben kunde visa sin tacksamhet på ännu ett sätt. Vi hoppas att alla de små piraterna fick en minnesvärd skattjakt!

I samarbete med Grapevine.nu.  

I veckans reklammejl från Coop läste jag att de skulle sälja en ny Bilar-film: Kortfilmer från Kylarköping. Filmen skulle innehålla några nya kortisar och jag la detta på minnet ifall vi skulle komma till Skövde.
Och idag var vi där, men inte såg vi till någon film. Vi letade resultatlöst. Men jag ville inte ge mig utan hittade personal som jag bad om hjälp. Jag kände väl att jag fick tjata lite men att till exempel komma tillbaka en annan dag för att köpa filmen till samma pris kändes inte som ett bra alternativ i dagens gravidläge...
Tjejen gick i alla fall vidare med det hela och ringde någon, letade vidare osv medan vi fortsatte handla.
Och när vi närmade oss kassorna kom hon tillbaka med en oöppnad kartong med Bilar-filmerna som visst skulle ha funnits tillgängliga för försäljning under hela veckan...
Så alltså fanns det gott om filmer och vi köpte en och Ian fick en väldigt uppskattad alla hjärtans dag-present... och på sätt och vis även vi som får lite variation när det kommer till tittandet på Blixten, Bärgarn och de andra. Först i juni 2017 kommer Bilar 3 om nu intresset finns kvar då. /Jenny