Ja, tänk om de kunde vara helt självgående när det kommer till lek och aktivering. ;) Så är det ju förstås inte. Det är alldeles för mycket att begära av så små barn. Man får vara nöjd om de leker någorlunda snällt. Lättast går det när aktiveringen styrs upp och det har den på sistone blivit gjord med t.ex stillsamt enkelt pyssel.

En bok med respektive barns namn och bild blev ett oväntat långdraget pyssel. Barnen satt länge och väl och pysslade med sina från början blanka sidor. De målade, stämplade, klippte och klistrade bilder och satte fast klistermärken.
Det andra pysslet var lite åt adventskalenderhållet med luckor, fast luckorna var dörrar till hus. Och fantasin sattes i gungning när jag uppmanade barnen att hitta på vem eller vilka som skulle bo innanför de olika dörrarna. De fick också ge sig på att försöka måla av de boende. Hos Ian bodde det inte helt oväntat en hel radda karaktärer från Bilar... och så pappa. /Jenny

Tyvärr behövde Jon jobba utöver sina ordinarie arbetstider idag igen så vi, eller mest Ian då, missade Vårpropagandan i Rankås. Ian tycker ju att det är roligt att åka dit och springa, men det man inte vet att man missar har man inte så ont av. Och vi gjorde istället en egen springvariant nere på Ånaplan när Jon kommit hem lite sent om sider - då kunde ju dessutom hela familjen delta.

Men Nalle är ju tråkigt nog segare än seg, men han gillade säkert ändå flockaktiviteten. Isa sprang också men beslutet att inte låta henne delta i springandet i Rankås visade sig vara rätt beslut för hon är så att säga lite ojämn i sin framfart...

Att det inte var full fart hela tiden gjorde ju att vi hann se oss om lite mer och i buskaget blommade tibasten fint. /Jenny

Det har varit lite si och så med att komma iväg till de öppna förskolorna under det här året. Det har inte passat, jag har helt enkelt inte orkat osv. Sedan har ju Ian haft "riktig" förskola och tiden som han är där går så fort ibland. Och nyligen stängde Familjecentralen tillfälligt för att behovet av förskolor var stort och i samband med det började kyrkans föräldrar- och barngrupp ha öppet två dagar i veckan. Extradagen blev måndagar och nu i eftermiddags tog vi oss dit. Men när vi äntligen tar oss iväg för att träffa folk så blir vi ensamma. Det var inga andra som dök upp och personalen sa att om det inte hade kommit någon idag (kom ingen förra måndagen heller) så skulle de inte fortsätta att hålla extraöppet. Det satte ju lite press på oss men nästa måndag har vi utvecklingssamtal så vi får se hur våra möjligheter ser ut då. I matsalen var det findukat för dopfest och förberedelserna för de runt 70 människorna som skulle dyka upp var i full gång. Det kanske var några som valt den tillställningen istället? Men även om det inte blev några andra barn att leka med för våra barn så fick de ändå ett miljöombyte... och ALLA leksakerna för sig själva. /Jenny

Jon till Ian: "Loe är väldigt lik dig när du var liten."

Ian fortsätter liknelserna.

Ian: "Pappa. Du är mer lik Isa. Mamma. Du är mer lik Nalle."

Det här är ett väldigt bra avstånd för dem att hålla sig på från varandra, särskilt när det som nu är att Jon jobbar lite knepiga tider. Då blir det i alla fall en stunds lugn och ro, även om Loe gärna ville ha vagnen i rullning.

Anledningen till att jag inte skriver ut deras namn och istället använder mig av barn och hund är för att som nu på eftermiddag/kvällen är jag så trött att jag inte kommer ihåg vad de heter... ;)

Det vore ju inte så dumt om de satt så här snällt bredvid varandra när de leker, men tyvärr är de stunderna inte alls särskilt ofta förekommande just nu. Just därför passade jag på att ta en bild för att minnas att de kan ju leka snällt.

Isas ena tand är i alla fall igenom nu och den andra är på gång närsomhelst och det lär säkert förbättra hennes humör.

Idag var ändå en betydligt mycket bättre dag än igår. Och snart helg. Bara några Jon-timmar kvar...  /Jenny

Det skulle ju bli en lugnare vecka, men att få punktering på barnvagnen passade inte in på det. Och verkligen inte att det skulle bli punka på BÅDA däcken. Det krånglade till Ians hämtning för jag är ju lite beroende av vagnen i och med att både Loe och Isa är med. Men det fick bli en vända upp på vinden och hitta en av vagnarna vi ställt upp där och ha den till Isa och ha Loe i bärselen för att få hem Ian. Det blev lite omständigare förstås. I bilen har vi en till syskonvagn, men bilen hade ju Jon till Karlsborg och dit är det ju en bit.

Isa har dessutom tänder på gång som aldrig verkar vilja igenom och har humör därefter. Många sura miner nu och att sitta i vagnen gillar hon verkligen inte, men idag när hon väl fick gå själv hem från förskolan så ville hon inte det... Mycket vilja på henne nu och det är nästan så jag skulle vilja lämna henne på förskolan och ha den betydligt lugnare Ian hemma. ;)

Eftersom vi hoppades på att Jon skulle hinna hem i tid för att vi skulle hinna till Rankås, han går en kurs på jobbet och har helt andra arbetstider nu, så skickade jag barnen i säng. Det har inte känts som att de orkat med kvällsaktiviteterna annars. De fick sova en stund, äta lite osv. och Jon fick nästan bara vända om i dörren igen för att vi skulle åka mot springet. Till den här gången var det sagt att starten skulle gå vid utsatt tid klockan sex oavsett om det fortfarande stod folk i anmälningskön eller ej. Men så blev det inte och vi hade ju varit där i god tid och fick försöka roa barnen så gott som det gick.

Förra gången hann Ian springa så mycket innan att själva springet inte gick så bra. Den här gången försökte vi få honom att hålla igen innan, och när starten gick en halvtimme försent, så var han mer med och det höll i sig under loppet. Men det tog runt 1,5 timme att vara på plats för att han skulle springa i en kvart, typ. Det lämnade inte så mycket kväll kvar och det ska verkligen bli skönt att sova för det är ju trots allt mycket vecka kvar.

Nu går det dessutom vattkoppor på Ians förskola och det är tyvärr något som inget utav våra barn har haft och skulle komma väldigt olägligt nu. Men är han smittad så är han redan det och imorgon blir det förskola igen om inget händer under natten och i väntan på nya innerslangar till syskonvagnen får jag använda bil-syskonvagnen. Allt går, mer eller mindre enkelt just nu. /Jenny