Igår fick Ian och Isa för första gången se biofilm i 3D, och vi såg Grinchen på biograf Vintergatan i Tibro. Försedda med popcorn och dricka tog vi på oss de rödgröna glasögonen och fick först se en kortfilm med Minionerna på rymmen.

Grinchen var en och en halv timme lång, men barnen satt som tända ljus - passande eftersom det var andra advent - och skrattade gott åt alla tokigheter. Det här var en ännu snällare version av Dr Seuss saga om den gröna, ludna varelsen som inte gillar julen, och både jag och barnen gillade den verkligen. 3D-effekterna var lagom "bergochdal-baniga" och storyn hade som de flesta animerade filmer nuförtiden en hjärtlig ton med flera underliggande lager så att den passade både barn och vuxna. Den roade och berörde i alla fall mitt hjärta, som växte åtminstone tre gånger så stort! /Jon 

Nissen har haft mycket att göra på sistone, men nu är han tillbaka och det med besked. Imorse var träskorna där igen och han hade lämnat post till oss. Han skrev i sitt brev till barnen att han haft mycket jobb på sistone och inte fått någon tid över för att leka och busa av sig. Och det borde alla få göra ibland, tyckte han.

Så inatt hade han busat med barnen, varit in till dem och kladdat bokstäver på deras kroppar i smyg. Bokstäver som tillsammans skulle bilda ett lösenord. Barnen blev väldigt förvånade över vad som skulle ha hänt dem inatt, men tog av sig kläderna och började samarbeta för att hitta bokstäverna.

Nissen hade förstås skrivit dem på ställen som de inte skulle se när de tog på sig kläderna på morgonen... Och faktiskt att det gick bra att kladda på dem utan att någon av dem vaknade och märkte vad som var i görningen. För då skulle nissen varit väldigt lik mamma eller pappa...
Barnen fick reda på hur många bokstäver de skulle hitta för att göra det hela lite lättare. Ian, Isa och Loe hade alla två stycken och Lin hade en skriven på sin blöja. Efter en hel del klurande... och lite hjälp... så hade de lösenordet: PANNRUM.
Och väl där var det ingen match för dem att leta upp fyra stycken julklappar, alla personligt namnmärkta. Lite lego till Ian - Jultomten och Garmadon!, en skruvdragare som ser ut som Jons till Loe, en mjukisarielsjöjungfru till Isa och Lin fick en jättegosig bolibompadrake. Barnen var helt klart glada över att nissen var tillbaka! /Jenny

Ikväll var det äntligen dags för Isa att gå på ett kalas som hon har pratat om minst en gång varje dag sedan hon fick reda på att hon skulle bli bjuden. Kläder och hår skulle fixas, kortet skrev hon själv med lite bokstaveringshjälp och paket slogs in och vips var hon redo för kalaset som började med discobowling. Vi fick en bild skickad till oss på henne med det självlysande klotet. Det var en glad och nöjd tjej som hämtades hem från kalaset!

När vi lämnat av Isa for vi andra och köpte lösgodis så killarna skulle ha något kul och gott denna fredagskväll också. Men hemma blev det mys på olika håll då Ian såg Dumma mej och Loe såg Pippi på rymmen. /Jenny

Igår var det skyltsöndag och Julstämning i Tibro. Vi gick fram och röstade på Isas förskolegran, köpte några julklappar på torget som barnen fick direkt, deltog i godisregn och ringdans och såg Jultomten komma via en paketleverans för att sedan sitta på någon slags tron och ta emot önskelistor.

Det var också första advent och versen som Isa ska läsa tillsammans med några förskolekompisar under luciafirandet handlar just om första advent. Det är ett tag kvar men hon har sedan länge lärt sig den utantill, bara att hoppas att den sitter när det väl är dags. Vi har övat på att hon ska försöka prata högt, långsamt och tydligt också och vi tycker att hon gör det riktigt bra.

Ja, det är så man gör våra barn riktigt glada - och när de är glada blir också vi glada. Men vem gillar inte Alfons och hans värld?! Och igår var vi där och hade det riktigt mysigt.

Barnen visste inte om förrän på morgonen igår att vi skulle åka och blev glatt överraskade när vi berättade det för dem vid frukostbordet. Men innan vi for iväg passade vi på att streama första avsnittet av julkalendern Storm på lugna gatan. Och den verkar lovande.

Vi for till Skövde och så hoppade vi på tåget mot Centralstationen i Göteborg. Vi hade tur med platser både dit och hem och tågresorna gick bra med barnen. De blev kanske något rastlösa när slutmålen närmades och Lin hade en del energi att bränna men nu är det ju inte så långt att resa.

Alfons Åbergs Kulturhus ligger verkligen jättenära Centralstationen så vi kunde resa väldigt lätt. Vi hade med en vagn till Lin och ståbräda till Loe, men brädan kom aldrig till användning då Loe gick själv. Och vagnen fungerade mest som transport mellan ställen då man inte får ta med vagn in hos Alfons.

Ian och Isa var ju inte gamla när vi var hit förra gången men de har ofta pratat om detta besök och hur kul det varit och igår hade de säkert minst lika kul. Aktiv lek och utforskande varvades med ett par teaterbesök. Alfons bor på två våningar och det finns ett café där vi både åt och fikade... och gjorde ett och annat inköp i shoppen. Det blev bland annat en Snällkalender från Friends och när vi ändå var här passade vi på att köpa hemliga kompisbiljetter till de som kanske inte skulle ha möjlighet att vara här annars: "Genom noga utvalda organisationer som Stadsmissionen, Stiftelsen Friends och Insamlingsstiftelsen för Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus delas sedan kompisbiljetterna ut till barnfamiljer som har det extra tufft i vardagen." Det kändes som en fin gest och kanske att någon familj redan imorgon kan få ett avbrott från en kämpig vardag tack vare oss.

Alfons Åbergs Kulturhus har mycket att erbjuda i alla fall oss och vårt besök varade i flera timmar. Nu har barnen Alfons som en favorit och det bidrar ju till att de känner sig lite som hemma i hans värld som de sedan tidigare är bekanta med. Det är lätt att hitta och Ian, Isa och ibland även Loe hade inte våra ögon på sig hela tiden och det gav ju alla en liten större frihet.

Det var svårt att få ur barnen vad de hade som favoriter men om de tycker om helheten så är ju det i sig ett gott betyg. Vid vårt senaste besök var inte Loe gammal och då hade vi bärsele med till honom men Lin tar ju sig runt med sin säregna stil och det kunde hon göra även här. Skönt när även hon kan få vara rörlig och delaktig... och vi slipper ifrån lite bärande.

Nu kanske det dröjer några år tills det att vi återvänder nästa gång, men tills dess har vi i alla fall skapat en massa härliga minnen att bära med oss under tiden. Hej då Alfons för den här gången och fortsätt sprida ditt fina och inspirerande sätt att tänka och leva till barn och vuxna! /Jenny

Vi bockar av det ena julfixet efter det andra.

Senast blev ett gäng ganska fula lussekatter bakade.

Avslutningarna avslöser varandra och i måndags gympade Loe för sista gången i år och igår kväll var det de två storas tur. Isa har gått på första Bamsegympapasset med jämnåriga, däribland bästa förskolekompisen Moa, och Ian har gått på passet efter för barn 6-8 år.

Loe, Ian, Moa och Isa!

Det var tomteluvor på och de fick visa upp vad de gjort under deras båda gympor för oss som tittade på. Och efter det fick även vi hoppa in och delta i både hinderbana och som i Ians fall även en variant av spökboll med gympabarnen mot föräldrarna.

Move it! Move it!

Det blev en ganska lång kväll för oss i gympasalen i och med att Ian och Isa hade avslutning efter varandra. Annars har det istället blivit en hel del flängande fram och tillbaka för att lämna och hämta barn i flera olika vändor. Både Ians och Isas gympa avslutade med att de fick diplom och en julklapp från Tomten som hade varit förbi till de duktiga barnen.

Diplomutdelning till aktiva barn.

Men nu är det alltså slut på Bamsegympan som hållits i av Tibro Gymnastikförening för den här terminen, en gympa som alla tre barnen har gillat och säkert vill fortsätta med om det finns möjlighet till det nästa år. /Jenny

Den här smidiga skrindan är senaste tillskottet till vagnparken. Men när den väl ska användas kommer dock de två äldre barnen att ersättas med packning istället...