Igår hade Ian sitt 7-årskalas med kompisar på Stellas Lekland. Ian är inte så mycket för att stå i centrum och ville inte att kalaset skulle vara så stort. Men han ville ha kalas. Och han ville ha det på Stellas. Så han fick välja kompisar som han skulle känna sig "bekväm" med och alla kunde komma. Det blev en fin blandning barn med Loe yngst på sina 3,5 år medan äldsta snart ska fylla 8 år. 

Kalasvärden tog emot barnen vid entrén och de fick armband och västar, vi hade turen att få de riktigt lysande orangea så vi hade väldigt lätt när vi skulle hitta barnen i vimlet. Ian hade valt Undervattenrummet och där samlades barnen först för att överlämna presenter och äta menyn som Ian önskat - det blev hamburgertallrik. Efter stunden i kalasrummet, som var lite för kort när så många mindre barn ska få i sig, väntade leklandet på dem. Eftersom barnen skulle få äta varm mat och leka så mycket som möjligt så fick presentöppningen vänta. 

Kalaset varade i runt 2,5 timme och det var flera varma, trötta och svettiga barn som åkte hem efter kalaset som Ian var supernöjd med - helt i hans smak, precis som det ska vara när man firar sin speciella dag.

Sedan en tid har Ian en GPS-klocka på sig när han inte är hemma. Nej, den stoppar inte bilar från att köra på honom, men vi känner att vi litar mer på honom och har givit honom friheten/ansvaret att ta sig delvis till och från skolan själv. Jag som är ett kontrollfreak tycker att det har varit väldigt smidigt att kunna nå honom om det skulle behövas, att han har kunnat ringa när han är på väg hem så jag har kunnat möta honom (för en del av vägen är cykel- och gångbana) eller att vi har kunnat ringa honom för att kolla hur det går. För att ringa är väl kanske den bästa funktionen med klockan då GPS-positioneringen varit sen att uppdatera. Vi kom fram till att en klocka skulle fungera bättre än en mobil då klockan sitter där på armen (inte samma risk att den kommer bort, blir stulen eller att den används till spel och annat) och denna modell är vattentät så han behöver inte ta av den när han duschar. Den har klocka, analog och digital, stegräknare, uppringningsfunktion, trygghetszon (vi får sms-larm om han skulle ta sig utanför den zonen vi angett och även sms när klockan tas av), kamera och bildhantering och han kan inte bli uppringd av andra än de numren som vi lagt in i telefonboken så han kan inte bli störd i skolan. Det mesta med klockan har varit positivt men just postioneringen har varit missvisande flera gånger och det är ju inte bra, dock finns ju möjligheten att ringa om oron blir för stor. /Jenny

När man försöker förmedla något viktigt till barnen...

Kallt och blåsigt var det på Snickarvallen men barn och vuxna spelade på bra under säsongens sista träning, en träning där föräldrar och även syskon deltog. Loe var med tillsammans med Jon, medan Isa hade friidrottsträning på en annan del av Snickarvallen. Lin var med som söt maskot. Nu blir det friidrott tillsammans med Isa på måndagar (och onsdagar) istället, simskola på lördagar och nästa söndag drar innebandyn igång så det finns aktivering att underhållas med framöver.

Men tänk så mycket vi fått gjort. I fredags underhölls barnen med tillverkning av eldsprutande blåsdrakar, utemålande med kritor, pärlande (Isa fixade ett par egna enhörningsörhängen), fika ute, pysslande av namnarmband med mera - det går verkligen i ett när barnen är hemma! - innan Jon ramlade in för helg och fredagsmyset/fredagslugnet kunde börja.

Igår var Ian och Isa på simskola, jag passade på att ta en liten promenad under tiden och Jon hade med Loe och Lin en sväng till jobbet. Där ville Loe provsitta en av lastbilarna och han hade nog gärna tagit en åktur också. Men innan vi for iväg för badet passade jag på att testa sy en scrunchie till Isa. De verkar ju vara trendiga igen. Jag tog en bit av UV-tyget som ändrar färg i solsken - blev oväntat bra. Och sen blev det några till under helgen tills resårbandet tog slut.

Eftermiddagen gick åt till att fixa med husvagnen inför vinterförvaringen. Loe hjälpte till med att spola av vagnen, släpet, asfalten och en massa annat. Vi fick en härlig campingsommar tillsammans, men den är slut och det var vemodigt att ställa in den idag. Dröjer ju ca sju månader tills det blir uttag.

Och innan dess en lång och mörk höst och en kall och ännu mörkare vinter. Med allt som det nu innebär i omständigare väderförhållanden... Längtar redan till vår.

Under resten av dagen väntar städning och så ska en drös ungar badas för den kommande veckan. En vecka där det väntas avslutning i fotbollen för Ian (och snart väntar innebandysäsongen istället), friidrottsträningar, Jon blir borta ett par dagar med jobbet och det kräver ju alltid lite extra från mig, kalas för Ian och så en massa annat på det.

Vardagsveckan kommer nog inte att gå lika fort som helgerna gör... /Jenny