Sedan Jon snickrade ihop det fina trädäcket har våra trädgårdsmöbler känts lite fjuttiga. Ett runt bord och fyra stolar och det är knappt man får plats med allt när vi ska äta. Men idag tog Jon en sväng till Jula för vi kom fram till att vi skulle behöva ett nytt entrétak. Lång trist historia... När han ändå åkte var det fick lite annat som fick följa med hem också. Som ett större utebord med stolar och en sidoparasoll med vev som skuggar riktigt bra. Det gamla runda bordet får stå kvar som avlastningsbord vid t.ex grillning.

Enda felet med den här uteplatsen nu är att det istället är klotgrillen som ser liten ut. Alltid ska det vara något... /Jenny

Länge har det varit ett stort hål i häcken som förra ägare använt till inkörning av bil/husvagn. När vi stängslade i höstas gjorde vi det lätt för oss och satte bara upp en bit fallskärm där som in- och utsynsskydd för Nalle. Tiden fanns ju inte riktigt då till allt vi ville göra. (Inte för att den finns nu heller men ändå...) Under förmiddagen har vi planterat sex plantor sibirisk ärtbuske. 1000 kronor för bara den här lilla biten så vi hoppas verkligen att den ska ta sig och bli lika fyllig som övriga häcken. Här håller vi på med lite av varje alltså.

Före... och efter. Men riktigt så lätt och fort gick det inte förstås.

Tvättning pågår.

Förarbetet är inte det roligaste precis, men ju bättre det görs desto längre tid tills vi behöver måla om nästa gång. Vårt hus är inte jättestort och vi hoppas att det här inte ska ta alltför lång tid. Vi ska försöka varva målningsjobbet med skojiga dagsturer i sommar för att få lite semester tillsammans också. Sedan sätter Ian till viss del takten för oss också...

Efter en titt på Hemnet hittade vi det här huset och den 11 juni i fjol var vi på husvisning. Éfter det gick allt ganska fort. Det var bara runt två månader till bebisen skulle komma, men vi la ett bud som säljarna till vår stora lycka accepterade.

Den 13 augusti, med mindre än två veckor till bf, fick vi nycklarna. Badrummet behövde renoveras så det arbetet påbörjades direkt och uppskattades ta 14 dagar.

Under tiden höll vi på med stängsling, målning, packning och annat vi kunde göra. Bebissakerna fick stå kvar i lägenheten in i det längsta, men Ian ville inte komma så vi hann flytta in. Runt en vecka bodde vi i huset innan Ian kom.

Under dessa nio månader har vi hunnit med en hel del! Mycket återstår men vi är så nöjda och trivs jättebra här.

... en lekstuga som inte mådde så bra. Lekstugan hade haft många barn på besök och blivit gammal. Det hade börjat göra ont i stugans sockel och sakta men säkert började stugan att längta till lekstugehimlen.

Och en dag fick gammelstugan sin önskan uppfylld och lämnade plats åt framtiden. Den nya lekstugetiden kunde snart ta sin början.

Men unga friska lekstugor växer inte på träd... Sökande efter ett nytt litet hus påbörjades och familjen letade på en magisk plats som kallades Blocket. Och där hade de tur! Det fanns en stuga som kunde bli deras. Mamman hoppade jämfota av glädje!

På en glänsande springare kom den nya lilla villan hem till familjen. Helt utan att pappan i familjen beklagade det hela något!

Men familjen var rädda om sina familjemedlemmar så de hade stängslat in trädgården. Och det var just innanför stängslet som stugan skulle stå.

Men pappan viftade med sitt trollspö som han givit namnet Nokia och som från ingenstans kom en stor mäktig örn flygande och lätt som en pannkaka tog den tag om stugan och lyfte den. Den lyfte stugan så högt upp att garaget såg pyttelitet ut!

Det dröjde inte länge innan stugan stod stadigt på sin grund.

Jättelätt bortsett från att det vackert grönskande körsbärsträdet med det mystiska hålet blev uppäten av en orange bäver med gigantiska huggtänder....

Här skulle man ju kunna tro att allt var redo för tebjudning. Men så var inte fallet. Den nya stugan hade haft några år fyllda med barnlek och börjat se lite vissen ut på utsidan. Den behövde en uppfräschning!

Nya glada färger gjorde susen och nystugan började åter att skina som en sol. Det här var precis vad den längtat efter så länge.

Stugan blev som pånyttfödd. Och även om den hittills levt ett lyckligt liv som inte tärt så mycket mer än på ytan, trivdes den bra med sina nya nyanser.

Det var ju ett tag sedan som barnen lekt hos stugan. Den såg verkligen fram emot att åter höra barnskratt eka mellan sina knutar.

Särskilt nöjd blev nystugan med sin framsida. Flaggan vajade vackert i topp, välkommen-skylten var på plats och en postlåda var uppsatt så stugan kunde ta emot brev med O.S.A. om framtida tepartyn.

Det här var ju bara för mycket för en sedan en tid tillbaka bortglömd lekstuga. Men det kom mer! Stugan hade fått ett namn. Nu hette stugan Lilla Lekvilla! Det lät så underbart vackert i stugans takpapp att verandan log brett.

Lilla Lekvilla har redan träffat den lille killen som ska leka med stugan framöver. Och stugan tror att de kommer att få många lyckliga lekstunder tillsammans. Lilla Lekvilla är så euforisk över den här nya vändningen som stuglivet tog. Det här kommer att bli så bra, tänkte Lilla Lekvilla.

Både tid och färg tog slut.

Det här håller vi på med. Började igår, hållit på under dagen och lär fortsätta under kvällen och säkert även imorgon och långt efter det...

Rött har blivit rosa, det omålade träet invändigt har blivit vitt, det vita utvändigt ska bli babyblått. Vi har tjuvstartat med inredningen också.

Lekstugan kommer förhoppningsvis att bli ett roligt tillhåll för Ian framöver, men stugan kommer också att fungera som förvaring för trädgårdsmöbler med mera.

Det kommer att dröja innan Ian kommer att kunna leka här, men att vara ute i god tid är ju liksom vår grej. :)