Jon läker på efter operationen och jag fick ett positivt besked efter mammografin. Svaret var skrivet väldigt tydligt. Det var ju ett inplanerat rutinbesök så jag har väl inte varit överdrivet oroad men ändå skönt att ha fått svar. /Jenny

Inför höstfesten på förskolan hjäpte jag Lin att göra ett lövhalsband. Uskrivna löv laminerades och hålades och sedan trädde Lin på dessa på ett snöre och varvade med sugrör som hon klippt sönder. Tjusigt!

Det blev också ett Halloweenpyssel. En ituklippt toarulle blev en spindel med piprensare som ben. Vi häftade fast alltsammans på ett papper där Lin målat ett spindelnät och med hjälp av tumavtryck blev det också ett gäng pumpor. /Jenny

För en tid sedan började det kännas konstigt i området kring naveln men det dröjde innan det övergick i att allt oftare göra rätt så ont. Lite 1177-googling gav för handen att det nog rörde sig om ett navelbråck, vilket också läkaren på vårdcentralen senare bekräftade. Ironiskt nog, ska väl tilläggas, eftersom jag inte är den i familjen som fött fem barn. Men men, får man det så får man det, träning eller ej (ej!)...

Hursomhelst blev det en remiss till SkaS och efter lite väntetid fick jag komma på en förberedande undersökning inför operation i Falköping. Med lite "bonnatur" råkade det bli ett återbud strax före jag för en vecka sedan ringde och frågade om just det. Så i förrgår tog jag buss, tåg och buss igen via Skövde till dagkirurgin på Falköpings sjukhus, en pang-pang-pang-resa som gick som på... ja, ni vet.

Även inne på sjukhuset gick det relativt fort, personalen var trevliga och proffsiga och inom kort låg jag på operationsbordet, andades in syrgas (O2), blundade och tänkte glada tankar (faktiskt ett fint tips från anestesisköterskan) medan John Blund smög ut i blodet. Sen minns jag inte nåt mer utan slog upp ögonen igen på Postop/uppvaknandeavdelningen nån timme senare, med ett förvånansvärt litet bandage (läs plåster) över naveln.

Efter lite tillkvicknande, toabesök och fika på rummet kom läkaren förbi och förklarade ingreppet, som var rutinmässigt, storleksmässigt litet och relativt enkelt, för en kirurg i alla fall.

Jag tackade så mycket för behandlingen och passade på att ge alla jag mött på sjukhuset min uppriktiga beundran och tacksamhet för det trevliga bemötandet och den fina vård som vi fortfarande är lyckligt lottade att få åtnjuta nästan helt gratis i detta land - nåt som man verkligen inte ska ta för givet utan tvärtom slå vakt om och slåss för om nödvändigt!

Sedan gjorde jag samma resa baklänges - buss, tåg, buss - lika smidigt hem som dit och hann tillochmed hem innan läggdags för barnen, så godnattkramar blev det också.

Nu återstår en kortare läkningstid där jag behöver undvika tunga lyft, så jobbet och sysslorna hemma blir lite smått handikappanpassade ett tag framöver men snart ska jag vara på banan igen och lyfta både barn och fallskärmar. Dock inte samtidigt... /Jon

Vi har fixat iordning för Halloween både ute och inne och till denna gång tillkom ett DET-spöke som välkomnar så fint. Nu återstår för barnen att karva varsin pumpa för att komma i stämning ännu mer.

Igår kväll anordnades Ljusvandringen i Tibro. Vi var bland de första på plats och då var det fortfarande ljust, men när vi tagit oss runt sträckan hade mörkret lagt sig. Fördelarna med att vara först ut var förstås att det inte var så mycket köbildning och att barnen kom i säng i okej tid inför kommande skoldag. 

Vi började i Stadsparken och tittade på installationer där innan det blev ett längre stopp hos Tibro Energi som bland annat bjöd på reaktionstest i form av fånga slocknad ljusstav. Barnen tyckte det var jättekul att testa.

Vi traskade vidare och stannade till här och var och för barnen blev ljusshowen med rök - OCH SÅPBUBBLOR! - en given favorit. Där blev Isa och Lin också ansiktsmålade med UV-färg som lyste coolt i discoljuset.

Kyrkor, polisen, Försvarsmakten, diverse föreningar med flera var med och gjorde Ljusvandringen till en tjusig tillställning med en väldig variation på stoppen och kvällsöppet i flera av ortens butiker. Barnen hade också deltagit genom att i skola, på förskola och i kyrkgrupperna pärla pärlplattor under årets tema: kärlek och fred.  

Nån i familjen dricker ju en hel del Coca-Cola (och det är inte Isa...), så följdaktligen blir det förstås rätt många pantflaskor. Smidigt då när affären installerat en ny pantmaskin där det bara är att hälla in alla plastflaskor i behållaren, så räknar maskinen ihop panten automatiskt.

Det blev aldrig något bad i Örlen denna sommar, desto fler i Vättern, några i Vänern och så havet förstås. Och även om sommaren är slut så är inte året det och Jon var sugen på att testa att doppa sig i kyligare temperatur - kanske kan bli vinterbadare av honom...? Och Ian, Isa och Loe var först väldigt tveksamma till idén när de fick erbjudande om att också hoppa i. Men de hängde ombytta på och gjorde ett och annat utspring, men till slut så kom de tillräckligt långt ut för att doppa sig.