Denna dag blev inte som vi tänkt, utan nästan lite otäck. Men vi kunde i alla fall avsluta med att vara med sista gången på onsdagsgympan. Fast det blev bara Isa som gympade och Ian fick sitta bredvid och försöka ta det lugnt. Han fick en avslutningspresent ändå.

Så varför vilade då Ian? Jo, han har varit på akuten och konstaterades ha hjärnskakning. Men nu verkar han vara helt återställd igen, för nu får vi hålla igen hans energi.

Och det märkliga var att idag hade vi ändå ett besök planerat på sjukhuset. Men det var för Loe och hans deltagande i en forskningsstudie: "Lungfunktionsmätning hos friska barn i åldern 3 månader till 3 år".
Nu hade vi inga höga förhoppningar om att det skulle kunna gå att genomföra då undersökningen skulle utföras med Loe sovande på en brits och med en andningsmask över ansiktet för att andas in markörgas, luft och syrgas. Och nu kunde man ju inte låta honom sova med napp heller. Vi ville ändå göra ett försök för att hjälpa till. Jon har kronisk astma och både Ian och Loe är ju förslösta med kejsarsnitt och det kan ge en förhöjd risk för astma.

Fast vi börjar på morgonen när Ian med ändå ganska få trappsteg kvar ner i källaren ramlar huvudstupa framåt. Det verkade inte alls ha tagit så illa. Han var lite ledsen och okoncentrerad och kan inte riktigt säga var eller hur han skadade sig heller. Han blev lite tagen av det hela, men annars märktes inte så mycket. Han tog det lite lugnare och vilade lite och vi var väl inte särskilt oroliga för vad som hänt då.

Men så på parkeringen på sjukhuset så spyr han.

Vi var på väg allesammans in på sjukhuset och nya barnavdelningen för att hålla igång Loe så att han skulle somna lättare. Men nu blev det ju inte så. Jag fick gå in själv med Loe och hitta rätt och Jon stannade kvar med Ian och Isa som ändå somnat.

Men Ian kräktes igen och Jon hade efter kontakt med 1177 blivit rådd att uppsökta akuten. De ville kolla upp honom närmare i och med att kräkningarna kommit runt tre timmar efter själva fallet.

Så jag gjorde mitt bästa med Loe och det var så nära att undersökningen skulle gått att genomföra, för Loe somnade och vi kunde ta ut nappen och han sov vidare. Men problemet kom när han märkte av masken och vaknade utav den. Vi lyckades så långt några gånger, men till slut var Loe klarvaken och det var lika bra att ge upp.

Fast vi gav inte upp för alltid utan vi blev erbjudna en ny tid så vi ska göra ett nytt försök om några veckor så får vi se om upplägget blir bättre så.

Så fort det var klart så blev jag guidad rakt till akuten där Jon väntade med personal som efter att ha rådgjort med kirurg kommit fram till att vi skulle gå och fika på en slags sjukhusobservation och återkomma för att stämma av hur Ian mådde, om han hade fått behålla maten och så vidare. För han verkade ändå i det stora hela må ganska bra så hjärnskakningen var inte av det allvarligare slaget även om han spydde fler gånger.

Sagt och gjort. Så Ian fick ta Isas plats i syskonvagnen och vi rullade bort för lite fika till Ians tomma mage. Totalt kräktes han fyra gånger. Men det han åt under fikan fick han behålla och färgen i ansiktet återkom och ganska snart var det en fråga om att be honom att ta det lugnt EN MASSA GÅNGER igen, så då var allt mer som vanligt.

Men han fick ändå avstå från gympan ikväll och Isa körde hinderbanan istället, medan vi satt vid sidan av. Det blev väldigt mycket på en gång där idag och vi hade ju lagt upp det hela på bästa sätt för att Loes studie skulle gå att genomföra, men nu blev det ju lite krångligare.
Det viktiga är ju förstås att Ian mår bra och det gör han och vi gör ett nytt försök att bidra till forskningen en annan gång. /Jenny