Ikväll sprangs det för sista gången under Höstterrängen som anordnats av Tibro AIK Friidrott. Det känns som att det var nyss vi började, men fem gånger går fort.

Barnen har kämpat på bra och sista gången innebar medaljutdelning. Men Ian tog av sig sin lika fort som funktionären trätt den runt hans hals. Han har ju aldrig varit så förtjust i medaljerna han fått när han sprungit - festisen var bättre! Och Isa erkände sen att hon favoriserade något annat framför medaljen också - och det var varmkorven! Hahaha!

Nu när det är färdigt med springandet i Rankås så har vi i alla fall Familjegympan kvar under hösten, och vi har betalat in för två gånger i veckan för att ha något att göra med barnen framöver. Men att hitta på saker att göra har ju inte varit något större bekymmer för oss, så vi har självklart fler saker på gång också!

Familjecentralens framtid har länge varit oviss, men nu blir det socialtjänsten som tar över från BUN och aktiviteter kommer att fortsätta att hållas i lokalerna. Men först när den nya aktören kommit sig tillrätta och gjort de förändringar som de anser att de behöver. Kanske blir inte skillnaden så stor från innan, men nu ska det i alla fall hållas stängt för någon månad framöver.

Att verksamhet för föräldrar som har sina barn hemma kommer att forsätta är ett väldigt bra besked. Det är ju toppen för mig att ha en miljö liknande en förskola att gå till med Isa och även Loe.

Men där det finns en början finns det också ett slut, och idag var det avtackning för kvinnan som till mångt och mycket ligger bakom det som gjort Familjecentralen till vad den är idag. Hon väljer att gå vidare mot nya utmaningar inom samma område och det kommer säkert att bära fin frukt även det.

Förhoppningen är att det som hon byggt upp nu ska vårdas, kanske även öppna nya dörrar i och med överlämningen av ansvarig, och att det ska fortsätta att vara en plats som är öppen och givande för alla.

Jag har trivts med Familjecentralen och särskilt det öppna med verksamheten. Friheten att komma och gå eftersom hur det passar, men ändå tagit för givet att det funnits ett ställe att gå till med barnen har jag uppskattat. Och inte bara för barnens skull utan även för att träffa föräldrar, nya som gamla bekantskaper.

Så visst vemod infann sig denna dag, för den var ju inte som alla andra. Slut eller början? Eller kanske mer slut och början? Det blir aldrig detsamma, men säkert bra ändå får vi hoppas. /Jenny

Det verkar som att vi får fixa ihop någon slags spökäggjakt

kring Halloween, för vi har köpt ägg till dess!

I en av mina facebookgrupper la en av medlemmarna ut en annons där hon letade efter någon som hade barn som kanske hette LEO. Det eftersom något utav hennes egna barn varit lite busig och haft sönder bokstaven V i ordet LOVE. Vi har ju inte en Leo, men väl en Loe och det passade ju lika bra, så nu har LOE fått fina bokstäver till sin inredning. /Jenny

Vi har köpt mjölk från milkboten flera gånger sedan de öppnade upp för det på Sörgården i Skövde, men idag var det dags för den officiella invigningen av gårdsbutik och mejeri. Detta firades med öppen gård och Lotta Bromé och Carl Jan Granqvist som konferencier och kåsör.

Gården stod öppen och det fanns möjlighet att hoppa i halmen, provsitta gårdens fordon, titta på bondgårdens djur, dricka mjölk och äta bulle och även smaka Wetternglass. Glassen var gjord på gårdens mjölk, en mjölk som är ekologisk. Det är möjligt att det inte går att känna igen just den här mjölken i ett blindtest, men i och med att vi vet att den är det och att vi köpt den på gården är sådant som gör att den känns bra att dricka.

Under vårt besök passade barnen på att hoppa och busa i halmen, Jon, Loe, Ian och Isa klättrade upp i traktorn och Isa och Jon även i skördetröskan, vi åt den goda glassen, tittade på när korna mjölkades, drack mjölken och åt några utav de 892 (!) bullarna som hade bakats för evenemanget och självklart köpte vi med oss några liter mjölk hem!

Loes första tand kom för bara några dagar sedan och idag var det dags för den andra att tränga igenom. Ian och Isa var båda mellan nio och tio månader när de fick sina första så vi trodde väl att Loe skulle dra på det tills dess också. Men första tanden var tydligen ingen tillfällighet.