Naturvårdsfrågor ligger mig varmt om hjärtat och jag har länge varit medlem i flera föreningar som jobbar med djur och natur. Mitt engagemang sträcker sig kanske inte så mycket utanför hemmet men vardagligt miljötänk kan göra stor skillnad.

I går kväll hade Tibro Naturskyddsförening sitt årsmöte, och jag hade först slagit det ur hågen. MVC-besöket tidigare på dagen gav inte de svar vi hoppats på, yttre påfrestningar och annat hade tärt på vår energi. I det hela en jobbig dag för oss. Men Jenny envisades med att jag trots allt skulle åka.

"Om nån kan komma ifrån det här för en stund, och kunna tänka på något annat, så gör det. Jag kommer ju inte ifrån." sa hon och pekade på gravidmagen.

Det tog emot att lämna en höggravid fru själv med nattningen, Ian satt där och då i badkaret och Isa stod på tur, men Jenny stod på sig och jag cyklade iväg (kunde ju inte komma till ett miljömöte i en bensinslukande bil när jag inte hade längre att ta mig). Och bara någon timme in på mötet fick jag ett meddelande från Jenny om att barnen sov och att jag kunde slappna av och lyssna mer helhjärtat på vad som sas. Efter de sedvanliga förhandlingarna, där jag självmant tog på mig rollen som mötesjusterare (den kanske minst betungande posten av dem alla...), var det fikapaus innan det var dags för kvällens föreläsning om folket och miljön på Samoaöarna.

Det var intressant att höra om denna del av världen, som jag innan visste väldigt lite om. Föreläsaren, med rötter på Samoa, berättade om hur dessa öar i Stilla havet kommer att drabbas hårt av de pågående klimatförändringarna. Han visade många fina bilder därifrån, och det verkar sannerligen vara ett litet paradis. Porträttbilderna föreläsaren tagit på Samoas invånare gjorde intryck på mig. Särskilt den yngre generationen riskerar med stor sannolikhet att bli klimatflyktingar när havsnivån höjs och extrema väderförhållanden drabbar de små öarna.

Trots detta har Samoa valt att satsa på förnyelsebara energiresurser och siktar på att bli självförsörjande av dessa. Överhuvudtaget är självhushållning ledordet där, och att lappa, laga, återanvända och ta tillvara på allt är en självklar del av livet på öarna. Fjärran från vårt samhälles slit- och slängmentalitet, med andra ord.

Det verkar alltså inte som om de dystra framtidsutsikterna helt har slagit ned befolkningens kämparglöd. Detta borde vara en inspirationskälla för alla världens länder, inte minst för oss i den mer välbärgade och av naturkatastrofer ännu rätt så förskonade västvärlden. Klimatförändringarna är ett faktum, men det ger oss inte rätten att bara oja och beklaga oss och stillasittande invänta dem. /Jon

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sia körde springcykel varvat med cykel med stödhjul ett tag, men så blev hon mer och mer ovillig att köra springcykel. Så då rök stödhjulen och vi har under den senaste veckan försökt få henne att hitta balansen utan. Jag och Lin har tränat en del ...

  Vi var väl inte först men inte heller sist med att prova denna asiatiska virala trend. Det gick åt en herrans massa ägg, för äggulor skulle vispas pösiga och äggvitor skulle vispas till maräng innan allt det och lite till blandades till en luf...

Tanghulu hade helt gått oss obemärkt förbi tills nyligen när det strömmade förbi i flödet. Tanghulu, med kinesiskt ursprung, är färsk frukt som träs på spett och doppas i varm sockerlag för att sedan stelna. Det där stelnandet fick vi dock inte till ...

Som tur var så smakade de inte så mycket koriander och det gjorde att de blev uppskattade, trots en påtaglig hetta.   ...

Igår var inte heller en rutinmässig dag för då var det Rankåsstafetten i just Rankås och Ian och Isa sprang för friidrottsklubben (bara stora och mellangruppen som hade lag) och Jon hjälpte till med korvgrillning. Men Loe och Lin hängde också på fö...