Vi har nu varit hemma tillsammans jag och Jon i flera veckor i väntan på bebisen (NEJ, den har inte kommit ÄN... men nu är det inte långt kvar) och vi anade väl aldrig att den skulle dröja så. När Ian inte hade någon brådska ut höll vi samtidigt på att flytta in här i huset och hade en hel del att ordna med det.

Strax innan Isa höll vi på med ett bilbyte, men hade ändå ordning på det mesta. Och inför tredje gick ju mycket på rutin och flera utav bebissakerna fanns ju redan på vinden eller redan på plats i Isas gamla rum/bebisrummet. Vi har ju helt klart bättre koll på vad man behöver och inte nu.

Men det har varit svårt att inte säkert veta när orken för en förlossning måste finnas. När vi skulle behöva "spara oss", samtidigt som det varit fruktansvärt ledsamt om vi bara skulle gå här. Helt klart har det varit svårt att njuta av att vi faktiskt varit lediga tillsammans när det inte bara var för att vara "lediga" tillsammans som vi körde på det här upplägget.

Men tiden tillsammans har bestått av att äta såväl lunch som frukost ute, vika pappershattar, testa glassnyheter, fira alla hjärtans dag, fira vår 14-årsdag, ha ett oplanerat piratkalas, leta vårtecken, besöka lekplatser och lekland, muntras upp med en jättefin blöjtårta, pyssla med aktivitetslek för barnen både inne och ute och fantasin har helt klart fått jobba för samtliga här...

Nu tänkte vi däremot göra oss redo en sista gång för inom bara några dagar är bebisen här... om allt går som det ska. BB-väskan packades för så länge sedan att vi hunnit glömma vad vi lagt ner så den ska ses över, och för tusende gången ska det vara rent, snyggt och i ordning här, ja, så i ordning som går, för att vi sen istället ska kunna fokusera på en ny OTROLIGT efterlängtad familjemedlem. /Jenny 

 

Gun-Hilde Karlsson

11 mars 2016 13:22

Tycker att du är så fantastisk som kämpar på så. Hoppas det snart tar slut. Men man vet att när man får hålla detta lilla knyte så glömmer man allt annat. Oj vad jag längtar att få se lille Loe. Kram till er.

Jenny och Jon Sjöberg

11 mars 2016 13:27

Ja, nu är det inte långt kvar tills min hyresgäst vräks. Och jag hoppas så att han har mått bra därinne så långt och att förlossningen kommer gå bra.
Ian frågar ofta om hur Loe ser ut, han väntar också, men det är ju en fråga som inte går att svara på. Men snart så! :) /Jenny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sia körde springcykel varvat med cykel med stödhjul ett tag, men så blev hon mer och mer ovillig att köra springcykel. Så då rök stödhjulen och vi har under den senaste veckan försökt få henne att hitta balansen utan. Jag och Lin har tränat en del ...

  Vi var väl inte först men inte heller sist med att prova denna asiatiska virala trend. Det gick åt en herrans massa ägg, för äggulor skulle vispas pösiga och äggvitor skulle vispas till maräng innan allt det och lite till blandades till en luf...

Tanghulu hade helt gått oss obemärkt förbi tills nyligen när det strömmade förbi i flödet. Tanghulu, med kinesiskt ursprung, är färsk frukt som träs på spett och doppas i varm sockerlag för att sedan stelna. Det där stelnandet fick vi dock inte till ...

Som tur var så smakade de inte så mycket koriander och det gjorde att de blev uppskattade, trots en påtaglig hetta.   ...

Igår var inte heller en rutinmässig dag för då var det Rankåsstafetten i just Rankås och Ian och Isa sprang för friidrottsklubben (bara stora och mellangruppen som hade lag) och Jon hjälpte till med korvgrillning. Men Loe och Lin hängde också på fö...