Ja ja, jag gick inte alls ner alla gravidkilon efter Ian. Ganska snopet faktiskt att han bara vägde 3,5 kg när jag gick upp 24 kilo innan han behagade dyka upp. Men några försvann i alla fall. Nu sitter jag här gravid igen - och ser ut som jag är i sjunde månaden redan. Skojar inte! Magen är gigantisk, som om den svällt upp. Och väldigt tidigt såg jag gravid ut. Flera måste ju ha anat, även om de varit för finkänsliga för att säga något. Tackar jag för. Inte alls särskilt roligt att börja ta till mammabyxor redan. Med Ian fick jag flera gånger frågan om det inte var så ändå att jag väntade tvillingar. Jäklar, vilken irriterande fråga! Men det var mot slutet av graviditeten.

Graviditeten med Ian hade jag nog kunnat dölja ganska länge om jag velat. Men hur ska det inte bli den här gången om det fortsätter så här. För tvillingar tror jag inte att det är - snarare en hel kull i så fall. Och brösten har inte alls hängt på i samma jäsning, tyvärr... Jag har läst mig till att man lättare kan bli större tidigt om man varit gravid tidigare och/eller nyligt. Men inte så här va'?! (Och bild kan ni ju drömma om... Inga selfies här inte!) På ultraljudet kommer de nog inte att kunna hitta någon bebis över huvud taget - alla uppsvällda tarmar och andra inälvor kommer att ligga som ett enda gytter ivägen. Själva gravidtillståndet är mer som en jobbig transportsträcka för mig. Att jag mår illa, fortsätter att kräkas och att det hela tiden smakar illa i munnen underlättar ju inte heller. Men morötter är gott. Alltid nåt. Eller inte. /Jenny

Vi behövde komma ut bland folk, lessa på att vara "instängda" i källaren. Och vad passade då bättre än julfesten i kyrkan. Att hitta en större mängd folk närmare gick ju inte! Ian kunde gå själv både dit och hem, så barnvagnen fick stå kvar hemma.

Först var det samling i kyrkan med gudstjänst och julspel av barnen, sedan bjöds vi på gröt, must, kaffe, pepparkaka, skink- och/eller ostsmörgås. Tillställningen avslutades med dans kring granen och besök av Tomten. Tomten delade ut både frukt och en liten godisstrut till barnen.

Det var verkligen skoj att komma ut lite och vi fick träffa fina både kända och okända människor.

Efter 1,5 timme...

Men det andra nattduksbordet tog faktiskt bara 49 minuter.