Ian har varit snorig i snart fyra veckor, men aldrig riktigt sjuk. Misstänker både att flera förkylningar avlöst varandra, men också de där irriterande tänderna. För under ungefär samma tid har han sovit dåligt. Och nu börjar det känns lite slitigt.

I natt sov han runt två-tre timmar i sträck och däremellan vakande han jätteledsen. Han liksom gräver i munnen och det kan ju tyda på att fler tänder är på gång.

Vid förra tandomgången fick han sex stycken på två månader - ingen rolig period - och kanske är det en tandattack på gång igen. Även om jag googlat symtom på nattskräck också... 

Givetvis är det synd om honom, men jag tänker klaga lite för vår del också för nu börjar det ta emot. För vi blir trötta, men Ian verkar inte påverkas av denna sömnlöshet för han börjar gärna dagarna runt halv sju. Liiite tidigt efter sådana nätter tycker jag, för det blir så väldigt långa dagar med detta lilla energiknippe.

Vi har ju inte legat på plus i sömntimmar på en evighet och kommer väl aldrig att göra igen heller, men det har räckt till.

Och ja, man får klaga, för så här blir det ibland. Det blir kanske inte bättre för att vi klagar, men det kanske förklarar varför vi ser ut som zombies i alla fall.

Äppelträd...?

På förmiddagen idag var mamma-zombie med duracellkaninen i församlingslokalen i kyrkan och lekte och sjöng. Det blev också lite pyssel efteråt där vi gjorde äppelträd. Trädstammen är gjort av Ians handavtryck. Det syns väl! /Jenny

Vi ser inte så mycket på TV men råkade se Skavlan när Jessica Andersson var där. Hon sjöng låten "Aldrig, aldrig" och med hennes bakgrund så lät det så ärligt och rysningarna kom snabbt krypande. Hela intervjun var väldigt gripande och hur hon höll sig från att gråta förstår jag inte... /Jenny