... är vi hos honom så fort vi kan och försöker trösta honom så gott vi kan. För vi tror att närheten får honom att känna trygghet och kärlek och det är det som vi vill ska vara grundstenar i hans uppväxt. Vi tror inte att man kan skämma bort ett barn med för mycket närhet.
Vi tror inte att han "behöver" vara för sig själv.
Vi tror inte att han behöver träna sina lungor genom att gråta (nonsens från förr i tiden).
Vi ser ingen anledning till att han ska gråta om vi kan göra något åt det.
Vi tror inte att att han kommer att bli "mammig" eller "pappig" för det (och vad gör det i så fall...?).
Vi tror inte att vår omtanke kommer att påverka honom negativt på något vis.
Istället tror vi att den kärlek vi visar när han är rädd och ledsen kommer att underlätta för honom i livet, han kommer veta att vi finns där för honom. Känslor är givetvis viktiga och måste få ta sin plats. Men om Ian är ledsen och gråter ska han inte behöva göra det ensam, det ska han i så fall göra i vår famn. Han må då vara ledsen men inte ensam.
Och vill vi släppa allt annat för att trösta honom så är det upp till oss. Bebisar skriker av en anledning, de har ingen baktanke. Vi tror inte att Ian kommer att bli en bortskämd skitunge bara för att vi plockar upp honom när han gråter.
Vi tror att han kommer att växa upp med vetskapen att hans mamma och pappa älskar, stöttar och sätter honom främst.
Vi kommer också att krama och pussa Ian som om det inte finns någon morgondag... :)
Vi bär hellre så kroppen värker (vet ju du allt om!), ammar så brösten blir såriga, sjunger oss hesa, ler så kinderna ömmar och allt möjligt vi kan hitta på för att han ska vara en glad liten bebis! ♥ /Jenny
Hopppas att det också framgår att vi tycker att det är viktigt att han ska få ge uttryck för sina känslor. Men vi ser ingen mening med att han till exempel ska ligga och gråta ensam. Kramar från oss! /Jenny
Annika Andersson (Linghem, Östergötland)
20 januari 2013 15:38
Närhet, trygghet kärlek är absolut det som ett barn behöver av sina föräldrar.(Ni gör så rätt så.)
Det är grunden till livets fortsättning,och det är inte bara när barnen är små, viktigt att vara en närvarande förälder och fortsätta och ge kärlek även vid tonåren,jag är jätte glad att jag bara jobbar halvtid för att finnas för mina fyra barn.
Jag tycker som ni är mot Ian och ger er famn & kärlek, så har han världens bästa föräldrar.
Ta väl hand om er och ös kärlek på Ian. // StoraKramar Annika
Vi är också riktigt lyckligt lottade. Inte varje dag man får en liten prins... ;) Ian är älskad från första stund och vi vill försöka ge honom kärlek, trygghet och allt det där som alla barn borde få, men alltför många saknar.
Jag tycker ni gör helt rätt! Jag släpper också allt jag har när han blir ledsen, även om jag inte kan trösta honom alla gånger (som när han är sjuk) så gör jag mitt bästa och visar att jag finns för honom :) <3
Tack! När Ian var sjuk var jag "på hugget" ännu mer för jag trodde att han skulle hosta ihjäl sig eller kvävas av slemmet han hostade upp... Och det är samma där, vem vill vara sjuk ensam? Även om man känner sig hjälplös lindrar det säkert ändå att ha mamma/pappa hos sig. :) /Jenny
I en solig Boulognerskog i Skövde sprang barnen i lördags Papricaloppet, ett lopp på ca 1 km med lättare hinder runt sjöarna i parken. Samtliga våra barn hade rätt ålder inne och kunde delta, däremot var maxantalet 200 barn, men vi fick alltså plats ...
Löshåret som köptes in i fjol till flättillverkning har börjat komma till användning igen då Isa och Lin ville ha bubble braids med löshår i olika färger. Första gången jag testade göra, och blev väl så där, men helt okej ändå. /Jenny
...
Efter förra veckan som gick emot det mesta när det kommer till min diet; äta mindre och röra mig mer, så blev det trots allt minus vid morgonens invägning, om än med bara 0,3 kg. Men ett minus är ett minus och totalt har jag nu gått ner 25,2 kg! /...
När jag imorgon ställer mig på vågen och tar emot ett plus...
För kost och rutiner denna vecka har inte varit hjälpsamma. Sia som fyllde år, kalasfika för en kompis i fredags och så helg på det. Förra måndagen missade jag målet -25 kg me...
Välkommen till Jenny och Jon, ett gift par som bor i Tibro tillsammans med våra fem härliga barn. Ian är född -12, Isa -14, Loe -16, Lin -18 och Sia -21.
Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!