... är vi hos honom så fort vi kan och försöker trösta honom så gott vi kan. För vi tror att närheten får honom att känna trygghet och kärlek och det är det som vi vill ska vara grundstenar i hans uppväxt. Vi tror inte att man kan skämma bort ett barn med för mycket närhet.
Vi tror inte att han "behöver" vara för sig själv.
Vi tror inte att han behöver träna sina lungor genom att gråta (nonsens från förr i tiden).
Vi ser ingen anledning till att han ska gråta om vi kan göra något åt det.
Vi tror inte att att han kommer att bli "mammig" eller "pappig" för det (och vad gör det i så fall...?).
Vi tror inte att vår omtanke kommer att påverka honom negativt på något vis.
Istället tror vi att den kärlek vi visar när han är rädd och ledsen kommer att underlätta för honom i livet, han kommer veta att vi finns där för honom. Känslor är givetvis viktiga och måste få ta sin plats. Men om Ian är ledsen och gråter ska han inte behöva göra det ensam, det ska han i så fall göra i vår famn. Han må då vara ledsen men inte ensam.
Och vill vi släppa allt annat för att trösta honom så är det upp till oss. Bebisar skriker av en anledning, de har ingen baktanke. Vi tror inte att Ian kommer att bli en bortskämd skitunge bara för att vi plockar upp honom när han gråter.
Vi tror att han kommer att växa upp med vetskapen att hans mamma och pappa älskar, stöttar och sätter honom främst.
Vi kommer också att krama och pussa Ian som om det inte finns någon morgondag... :)
Vi bär hellre så kroppen värker (vet ju du allt om!), ammar så brösten blir såriga, sjunger oss hesa, ler så kinderna ömmar och allt möjligt vi kan hitta på för att han ska vara en glad liten bebis! ♥ /Jenny
Hopppas att det också framgår att vi tycker att det är viktigt att han ska få ge uttryck för sina känslor. Men vi ser ingen mening med att han till exempel ska ligga och gråta ensam. Kramar från oss! /Jenny
Annika Andersson (Linghem, Östergötland)
20 januari 2013 15:38
Närhet, trygghet kärlek är absolut det som ett barn behöver av sina föräldrar.(Ni gör så rätt så.)
Det är grunden till livets fortsättning,och det är inte bara när barnen är små, viktigt att vara en närvarande förälder och fortsätta och ge kärlek även vid tonåren,jag är jätte glad att jag bara jobbar halvtid för att finnas för mina fyra barn.
Jag tycker som ni är mot Ian och ger er famn & kärlek, så har han världens bästa föräldrar.
Ta väl hand om er och ös kärlek på Ian. // StoraKramar Annika
Vi är också riktigt lyckligt lottade. Inte varje dag man får en liten prins... ;) Ian är älskad från första stund och vi vill försöka ge honom kärlek, trygghet och allt det där som alla barn borde få, men alltför många saknar.
Jag tycker ni gör helt rätt! Jag släpper också allt jag har när han blir ledsen, även om jag inte kan trösta honom alla gånger (som när han är sjuk) så gör jag mitt bästa och visar att jag finns för honom :) <3
Tack! När Ian var sjuk var jag "på hugget" ännu mer för jag trodde att han skulle hosta ihjäl sig eller kvävas av slemmet han hostade upp... Och det är samma där, vem vill vara sjuk ensam? Även om man känner sig hjälplös lindrar det säkert ändå att ha mamma/pappa hos sig. :) /Jenny
Sia körde springcykel varvat med cykel med stödhjul ett tag, men så blev hon mer och mer ovillig att köra springcykel. Så då rök stödhjulen och vi har under den senaste veckan försökt få henne att hitta balansen utan.
Jag och Lin har tränat en del ...
Vi var väl inte först men inte heller sist med att prova denna asiatiska virala trend. Det gick åt en herrans massa ägg, för äggulor skulle vispas pösiga och äggvitor skulle vispas till maräng innan allt det och lite till blandades till en luf...
Tanghulu hade helt gått oss obemärkt förbi tills nyligen när det strömmade förbi i flödet. Tanghulu, med kinesiskt ursprung, är färsk frukt som träs på spett och doppas i varm sockerlag för att sedan stelna. Det där stelnandet fick vi dock inte till ...
Igår var inte heller en rutinmässig dag för då var det Rankåsstafetten i just Rankås och Ian och Isa sprang för friidrottsklubben (bara stora och mellangruppen som hade lag) och Jon hjälpte till med korvgrillning.
Men Loe och Lin hängde också på fö...
Välkommen till Jenny och Jon, ett gift par som bor i Tibro tillsammans med våra fem härliga barn. Ian är född -12, Isa -14, Loe -16, Lin -18 och Sia -21.
Den 25 juli 2010 startade vi jennyjon-bloggen. I över ett decennium har vi hållit liv i den här bloggen. Minst ett blogginlägg per dag har vi publicerat. Och fler ska det bli!