Den 20 mars förra året var en söndag. Vårsolen lyste, fåglar kvittrade och vintern var i stort sett över. Men en förrädisk liten isfläck låg kvar. Och den skulle jag givetivs klampa på...

Foten blev bara mer och mer svullen under dagen, men jag ville inte åka till akuten, trots att foten började likna en ballong och jag kände mig påtagligt yr och illamående. Jag har ju aldrig brutit något och trodde inte att jag gjort det nu heller. En rejäl stukning var det nog, på sin höjd.

Morgonen därpå var foten fortfarande jättesvullen och gjorde ont att stödja på, men envis som jag är tog jag bilen till jobbet ändå. Det skulle väl gå bra, tänkte jag, jag har ju farthållare på bilen. Men just denna dag fungerade typiskt nog inte farthållaren, och när jag kom fram till Karlsborg var smärtan ännu större. Väl på jobbet linkade jag i alla fall till sjukstugan, som skickade mig vidare till KSS. Och några timmar senare kom jag hem med foten gipsad - för den var bruten!

Vi hade en hel del planer på gång, som en liten semesterresa till Falkenberg med våra föräldrar, barnproduktion med mera, och nu blev ju allt lite omkullkastat. Men med en avtagbar air cast-stövel och kryckor, samt föräldrar och svärföräldrar som kunde köra bilen, tog jag mig fram hjälpligt ändå under den långa sjukskrivningen. Barnproduktionen gick väl sådär...

Tur i oturen var det en "ren" fraktur, så jag behövde ju inte opereras med allt vad det kan innebära av komplikationer och infektioner. Nu, på dagen ett år senare, känner jag dock fortfarande av min fot lite då och då. Särskilt när jag står på knä och packar fallskärmar kan det göra ont ibland, men oftast tänker jag inte så mycket på benbrottet. Fast det är klart, jag har väl blivit lite försiktigare när jag går över isfläckar... /Jon

 

Lotta

20 mars 2012 20:39

Ett år går fort...tyckte inte alls det var länge sen jag läste om det ju.
Tur att barnproduktionen kom igång ordentligt sen iaf ;)
min mamma krossade armbåden häromveckan, jag gissar att hon kommer få besvär lång tid framöver :/
Du hade tur att ha en så fin sambo som passade upp på dig förresten då du gjorde dig illa...ni är ett mysigt par tycker jag =)

kram!

http://www.esmeralda71.blogg.se

Jenny och Jon Sjöberg

20 mars 2012 20:43

Ja, hej vad det går! Det löste ju sig med babytillverkningen till slut i alla fall. ;) Det var kanske inte meningen just då...

Jenny nämnde den krossade armbågen och visst var det någon resa som blev inställd också...? Hoppas verkligen att hon blir återställd.

Tack för de fina orden. Ska genast gå och pussa på min lilla fru. :) /Jon

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  I lördags släpptes 1 500 plastankor ut i Tidan och så fick de simma hela vägen från bron till målfållan. Det här är en tradition sedan flera år och i samband med Ankjoggen så arrangeras det flera roliga saker på Ånaplan. Bland det första som s...

Sia körde springcykel varvat med cykel med stödhjul ett tag, men så blev hon mer och mer ovillig att köra springcykel. Så då rök stödhjulen och vi har under den senaste veckan försökt få henne att hitta balansen utan. Jag och Lin har tränat en del ...

  Vi var väl inte först men inte heller sist med att prova denna asiatiska virala trend. Det gick åt en herrans massa ägg, för äggulor skulle vispas pösiga och äggvitor skulle vispas till maräng innan allt det och lite till blandades till en luf...

Tanghulu hade helt gått oss obemärkt förbi tills nyligen när det strömmade förbi i flödet. Tanghulu, med kinesiskt ursprung, är färsk frukt som träs på spett och doppas i varm sockerlag för att sedan stelna. Det där stelnandet fick vi dock inte till ...

Som tur var så smakade de inte så mycket koriander och det gjorde att de blev uppskattade, trots en påtaglig hetta.   ...