Hinderbanan och de andra uppblåsta aktiveringsgrejerna var tillbaka idag i sporthallen så där fick barnen bränna lite energi igen. På eftermiddagen blev det istället uterörelse då vi var i Rankås och tog oss runt 0,7 km på längdskidor, Jon och Sia till fots. Inte så långt kanske, men alla har ju inte riktigt samma hastighet (och det berodde absolut inte på att Jenny stod på ett par skidor igen för första gången på väldigt länge...) och sen var snötäcket aningen tunt.

När det varit möjligt har vi tillbringat julafton i kyrkan men så blev det inte i år. Smittoläget är ju fortfarande överhängande och så såg vi att det stod om begränsat antal... Vi kände att vi inte ville ta upp platser för de som är ensamma och verkligen i behov av att inte behöva tillbringa denna dag på egen hand. Det är otroligt sällan som man är ensam i det här hushållet. Så vi tillbringande dagen här hemma.

Nissen hade lämnat presenter och aktivering i julstrumporna, fast dagen bestod förstås mest av en lååång väntan på att få öppna julklapparna. Men vi tog oss dit till slut! Och nästan lika traditionsenligt ägnandes juldagen till att plocka ner alla julsaker och få upp dem på vinden igen. I och med Jons USA-resa fick de ju vara framme ovanligt länge den här gången, men nu är allt som vanligt igen. Nu planerar vi nyår och Lins födelsedag istället.

Länk: https://youtu.be/eEXT7fZSm4g

I natt slog nissen och Nisselina in en massa, både klappar, sin nissedörr med mera, och tomten var förbi och lämnade av julklappar till barnen. Det började visst bli lite trångt i tomteverkstaden. Barnen hjälptes åt med att lägga klapparna på plats under granen. Återstår att se hur många Sia kommer öppna innan julafton.

Länk: https://youtu.be/OIIvZtPWYMQ

Sedan några dagar har Sia blivit mycket mer rörlig och nu tar hon sig fram på golvet. Mest är det armstyrka som gäller och hon lyfter och drar sig fram. När hon är på väg mot något hon vill ha går det riktigt fort också. Det kanske bara är en tidsfråga tills hon kan ta mer hjälp av benen också.