I onsdags var det avslutning på Landslagets fotbollsskola 2021, och denna gång var föräldrarna inbjudna att delta i träningen. Jag och Loe körde passningar och straffar tillsammans innan det var dags för träningsmatch mellan barn och föräldrar. Barnen var som en myllrande massa av gröna västar som alla var på bollen samtidigt och spelade lika mycket mot som med varandra, medan de flesta av oss föräldrar (inte jag!) var ganska passiva och stillastående. Men efter ett tag släppte mycket av den så tråkiga vuxna stelheten och alla gav sig hän i matchen och hade roligt, passade, sprang och kämpade om bollinnehavet. När slutsignalen ljöd hade barnen vunnit med 4-2 och knatteglädjen var total.

Sedan var det samling i mittringen med utdelning av diplom och glass. Loe var helt klart mest glad över piggelinen, men diplomet kommer nog ändå att bli ett mer bestående minne av sommarens träningar. Kul med engagemanget från Hörnebo SK, vi lär väl ses där igen när det är Lins tur att gå fotbollsskolan. /Jon

... och firandet av Ian.

Det här är Ians födelsedagshelg så igår fick han ta med bästisen hem för övernattning. Det blev en massa kul men pricken över i:et var vårt eget Bäst i test med Jon som David Sundins okände tvillingbror. Barnen utsattes för elva olika test innan godispriset blev deras!
En utmaning som i Lego Masters Sverige hann vi också med och där bestod vinsten av varsin guldkloss. Uppgiften var att visa upp en superhjälte, namnge den, bygga minst ett tillbehör och berätta hjältens story.
Det blev en jättebra aktivitet för motorik och fantasi. Men Ians helg är inte över än även om kompisen åkt hem för än har han ju inte fyllt år på riktigt.

Loe och Lin är snoriga och därmed hemma från förskolan. Men de är ju pigga så lite hemma-skola orkar de förstås med. /Jenny

Förra veckan hade flera kommunikationsmissar som skapade oro och onödiga moment för oss. På måndagar åker Ian och Isa samma buss hem, men i måndags när jag väntade hem de båda var det bara Isa som kom hem. Panik! 

Och att Isa då berättade att hon i sista minuten fått reda på att det blivit ett byte av bussnummer som inte verkade ha gått fram till Ian gjorde ju inte känslan bättre... eller när vi fick reda på att han gått av bussen på en hållplats utmed riksväg 49!

Det var många missar som ledde fram till att Ian och en kompis en lång sträcka gått utmed en starkt trafikerad väg hem och korsat flera andra vägar, och det var ju för väl att inget hände de båda.

Trafikplaneraren hade inte tydligt meddelat förändringen till alla lärare, bussvakterna hade inte koll på vilka barn som satt på vilken buss, busschauffören gjorde missar... så det var en lång radda fel som ledde fram till detta läskiga scenario.

Som tur var hade Ian tagit det bra men varken han eller kompisen hade haft riktigt koll på var de gått av när det bara blivit första stoppet efter en hållplats som de kände igen. De hade ju inte tagit närmaste eller säkraste vägen hem, men hem kom de i alla fall. Vi har ju sagt till honom att de ska prata med busschauffören men oklart om de gjort det eller ej då versionerna går isär och det kommit tre olika från bussbolaget...

Nästa onödiga skolkrångel skedde i slutet av veckan när Isa blev lite snorig och behövde stanna hemma från skolan. Då fick vi ett sms i retur att om det var förkylningssymptom så skulle hon testas för corona. Detta visade sig ju inte alls stämma, tyvärr var testet redan gjort då. Redan förra gången som Isa testades i våras så tyckte hon att det var fruktansvärt obehagligt och blev jätteledsen och det var ju inte bättre den här gången. Då visste hon ju om vad som väntade... Det blev inte heller det utlovade gurgeltestet utan den mycket obehagliga topsningen i svalg och näsa. Att det sedan visade sig att hon inte behövt göra detta var ju väldigt irriterande. Och 48-timmarsregeln gällde visst inte heller längre, bara vid magsjuka.

Det är väldigt störande när de som sitter på rätt information inte kan få ut den på effektivt sätt till de som behöver den, eller har väl utarbetade rutiner sinsemellan. I Ians fall var det ju ingen som riktigt ville ta på sig vem som hade ansvaret och i Isas fall var det först efter att lärarna, som skickat sms om att hon skulle coronatestas, efter kontakt med rektorn fick reda på att det inte alls var nödvändigt. Så inte ens de som borde och ska veta har haft koll på det som de borde haft koll på!

Nu hoppas vi på att den här veckan får en bra start...

Sommarlovet är ju slut sedan ett tag tillbaka för barnen men vi har ju ändå haft en del för oss förutom skola och förskola. Och just därför blev det en till film där barnen själva gör korta presentationer. De gillar ju att se på sig själva men i den här filmen så är det inte bara skojiga sommarlovsgrejer med utan även lite tråkigare saker som höströj och stapling av ved...

Efter ett långt uppehåll på grund av corona (givetvis, vad annat...?) blev det så äntligen dags igen för ett fysiskt besök hos logopeden i Skövde. Videosamtalen vi fått till under pandemin har väl varit bättre än inget, och modern teknik i all ära men inget slår ändå ett möte IRL. Nu är ju tyvärr pandemin långt ifrån över, och därför bar logopeden både visir och munskydd vilket förstås försvårade kommunikationen åt båda håll en del.

Loe var i alla fall jätteduktig, även om han förståeligt nog var lite blyg i början. Men hans Skara Sommarland-keps som han själv valde för dagen var en riktig isbrytare (passande nog är det ju s-ljudet han behöver träna på mest) och snart var pratkvarnen igång och de pratade om ditten och datten - fast mest gillar förstås Loe att prata om Tranan, och Splashing Hill, och Fyren, och Gruvbanan, och...

Nu dröjer det till närmare jul innan nästa besök och till dess ska vi öva hemma med Loe. Han har gjort stora framsteg men vi tänker förstås inte nöja oss med det utan fortsätta tills s:en och r:en och alla andra bokstäver och ljud sitter som de ska. /Jon