Sia har somnat och då passar vi på att köra lite "skola". Denna gång med hösttema. Djurhjältarna har så mycket passande material och en del av det som vi tränar kommer därifrån. /Jenny

Igår testade vi på att magnetfiska. Vi hade väl lite för stora förväntningar på vad vi skulle kunna dra upp visade det sig... Men helt tomhänta gick vi inte från Tidan, även om vi inte fiskade upp några skatter direkt. Några fiskekrokar, magnetisk dy och en kapsyl. Hursomhelst var det intressant att ha testat på denna aktivitet som är på uppåtgående.

Medan vi håller på och plockar fram vinterkläder, vinterskor, lägger ut filtar i bilen, tar fram åkpåsar och annat varmt så äter barnen glass. Kontraster.

Igår kväll var det efterlängtad återstart för Bamsegympan, efter ett alldeles för långt uppehåll på grund av coronapandemin. Loe hade ju varit med förut, men för Lin var det premiär. Hon verkade dock inte ett dugg ängslig, tvärtom. Att ha storebror med sig var förstås en trygghet, för nu skulle de ju vara på gympan utan föräldrar. Fast hon är en brådmogen liten dam som kan själv!

Två glada och lite trötta barn hämtades en stund senare och de två äldre lämnades samtidigt till nästa pass, Bamsegympa Stor. Lite skytteltrafik blir det ju en kväll som denna, men det är det värt när man ytterligare en stund senare hämtar två rosenkindade och nöjda barn. Isa konstaterade glatt att de körde ännu hårdare än på friidrotten, och det är roligt att våra små kan vara med på så många olika aktiviteter på orten. Hellre rörliga än röriga barn! /Jon

I onsdags var det sista gången på Loes fotbollsskola, men redan på onsdag börjar en ny aktivitet då han och Lin ska börja på Bamsegympa tillsammans och på passet efter, Bamsegympa Stor, ska vi ha Ian och Isa.

Ian, Isa och Loe har friidrottsträning två gånger i veckan också, men Isa kommer eventuellt att missa veckans ena träning då hon vill testa på Barndans med moves från bland annat TikTok.

Framöver är Loe anmäld till simskola också och under hösten har vi varit i Rankås för att springa Höstterrängen. Där har vi redan varit med tre av fem gånger och tre var minsta antal gånger för att säkra pokalen, så vi får se om vi hinner med fler vändor. Det är ju lite fullt upp. Vid senaste tillfället var lokaltidningen på plats och vi fastnade på bild. Jon springer 2,5 km med Ian och Isa och senast tog de sig runt på 19 minuter och 23 sekunder medan jag med barnvagn tar Loe och Lin på 1,2 km. Fast nu senast drog Loe iväg själv och kom i mål långt före oss. 

Det är roligt att det finns aktiviteter att välja på för barnen och de har ju hunnit testa på en del som fotboll, innebandy, bowlingsskola, dans, minorerna med mera. Det tar ju upp en del tid under veckorna, och kostar ju en del pengar... men vi försöker få ihop det så gott det går så att det ska passa så bra som möjligt för alla. /Jenny

På förmiddagen var hela familjen ute och plockade skräp. Vi inriktade oss på lekplatsen vid Ånaplan, området kring förskolan och vägarna dit och tillbaka. Vi har ju varit ute och plockat tidigare år och vi blev positivt överraskade över att vi inte hittade lika mycket skräp i år, trots pandemi. Det enda "corona-skräp" vi hittade var faktiskt ett enda munskydd, vilket var glädjande med tanke på hur många sådana skydd som slängts världen över de senaste åren.

Det är lite svårt att förklara för barnen (och även för oss själva) varför det här är något som vi ska göra. "Varför ska vi plocka upp andras skräp?". Det borde ju vara en självklarhet att inte skräpa ner i naturen över huvudtaget men så är det ju tyvärr inte. Fast genom att hjälpas åt att plocka upp allt bråte, oavsett vem som slängt det, minskar vi den negativa miljöpåverkan på naturen och haven och det tjänar ju allt levande på i slutändan.

Sedan behöver såklart samhället och världens nationer jobba tillsammans, för när man hör att närmare 150 miljoner ton plast finns i världshaven, eller att det bara i lilla Sverige slängs över 1 miljard (!) fimpar i naturen, måste man ju vara bra avtrubbad för att inte reagera med bestörtning. Och det är ändå långt ifrån allt skräp som finns därute. Därför kände det bra att kunna göra vår lilla del i förbättringen.

I onsdags var det avslutning på Landslagets fotbollsskola 2021, och denna gång var föräldrarna inbjudna att delta i träningen. Jag och Loe körde passningar och straffar tillsammans innan det var dags för träningsmatch mellan barn och föräldrar. Barnen var som en myllrande massa av gröna västar som alla var på bollen samtidigt och spelade lika mycket mot som med varandra, medan de flesta av oss föräldrar (inte jag!) var ganska passiva och stillastående. Men efter ett tag släppte mycket av den så tråkiga vuxna stelheten och alla gav sig hän i matchen och hade roligt, passade, sprang och kämpade om bollinnehavet. När slutsignalen ljöd hade barnen vunnit med 4-2 och knatteglädjen var total.

Sedan var det samling i mittringen med utdelning av diplom och glass. Loe var helt klart mest glad över piggelinen, men diplomet kommer nog ändå att bli ett mer bestående minne av sommarens träningar. Kul med engagemanget från Hörnebo SK, vi lär väl ses där igen när det är Lins tur att gå fotbollsskolan. /Jon

... och firandet av Ian.