Barnens Bamsegympa ha blivit inställd och det var ett tråkigt men nödvändigt beslut. Men en liten del av avslutningen låg ändå i lådan igår när "gympatomtarna" hade varit förbi och lämnat varsin present till barnen. Mycket uppskattat även om gympan kommer att bli väldigt saknad!

Loe och Lin har målat fina, färgglada löv!

Rörelse är viktigt och vi började på skoj prata om att vi kanske skulle köpa och testa stegräknare för att se hur många steg barnen skulle kunna få ihop. Aktivering och kanske lite räkning på samma gång. Sagt och gjort. Nu har de varsin.

Tillvaron är ju ganska begränsad nuförtiden. Men en skattjakt där barnen själva fick vara med och hitta på och genomföra stationer blev ett tidsfördriv. Tog faktiskt längre tid än jag tänkt... Jon jobbar ju en massa nu så vi måste ju se till att något händer om dagarna. Även om jag kanske hellre hade velat börja ta fram julsakerna, men det orkar jag inte ta tag i själv, så det får vänta till nästa helg.  /Jenny

Eftersom barnen lite oväntat ville stanna längre i skogen, fick det på farsdag passande nog bli ännu en tur ut i den höstiga naturen. Dock inte på samma ställe; det finns tillräckligt många skogar för att inte behöva nöta ut en och samma... Men hur många träd behövs det för att det ska bli en skog egentligen? Vad är skillnaden mellan lövträd och barrträd? Är myror vakna även på vintern? Varför bygger de så stora myrstackar? Och hur låter en älg? Många frågor blev det...

Vi kikade lite i en bok om skogen, lekte lekar och tog några selfies innan suget efter farsdagstårta blev för stort och naturbehovet var mättat - åtminstone för de små. Det var roligt att få vara ute i skogen med barnen, hoppas att det inte dröjer alltför länge till nästa gång. /Jon

 Igår uppmärksammade vi bästa pappan!   

För att vara lite "outdoorsy" när höstrusket inte var så ruskigt höstigt, tog jag med barnen på en liten skogstur. Vi körde, lite på måfå, lite på känsla, längs slingrande skogsbilvägar, tills vi hittade en mysig skog att stanna vid. Under färden pratade vi om ställen vi passerade, om varför vissa har sina hus långt ute i skogen och inte inne i staden. Jag tror att det är bra att barnen får se att man kan välja att bo och leva på olika sätt, det ger dem förhoppningsvis lite perspektiv på livet.

Vi promenerade en bit innan det var läge att stanna och fika. Vi lyssnade på tystnaden, som dock inte varade längre än fikat. Om några älgjägare var i närheten, ber jag om ursäkt för att vi skrämde bort viltet...

Efter fikastunden blev det naturbingo, och vi lyckades efter en hel del letande fylla bingobrickans alla rutor, när höstens kanske sista mygga landade på vår egen djurmagnet Ians huvud och vi kunde kryssa för "insekt". Sedan hann vi med lite natur-limbo och annat innan det var dags att vända kosan hemåt igen. Lite oväntat var barnen faktiskt genuint besvikna över att inte få vara ute i skogen längre, och det gläder förstås pappas gamla naturmuppshjärta! /Jon

I solsken och för årstiden rekordvärme åkte vinterdäcken på. Och till min hjälp hade jag två små arbetsmyror, med hjälmar på huvudet och egna verktyg. Lin gav dock upp ganska tidigt, men Loe kämpade på hela vägen, slet och drog och höll mig sällskap med sina funderingar och idéer tills alla sex däck var bytta och sommardäcken undanstaplade. Inte för att vi längtar efter snö och kyla, men nu kan vintern komma i alla fall. /Jon