Det är ju inte svårt att förstå att de längtat efter snön och tar det de får. Men snögubbar får vänta...

Inte så värst mycket till snö, men ändå mer än på länge. Vi hoppas på några centimeter till!

Vi tog 2,5 km i Rankås med tipspromenad/Pokémon på förmiddagen för att aktivera oss, och för att barnen skulle kunna köpa sig lite skärmtid. Rörelse mot skärm!

För att fira in det nya året gjorde vi en himla massa skoj på hemmaplan för att få tiden mot midnatt att gå. Och det var väldigt nära att alla var vakna när raketerna small som värst. Lin missade med runt 15 minuter, men då hade hon kämpat på länge. Loe var också ganska trött och samtliga somnade så fort huvudet nådde kudden. En liten film från vår nyårsafton följer, där vi roade oss med diverse aktiviteter och åt trerätters. För efterrätten, chokladpastej med hallonsås, blev det premiär, och den blev väldigt uppskattad!

Året närmar sig sitt slut, och sällan har väl så många hoppats att det nya verkligen blir godare än detta. Ett sätt att bidra till det är att göra lyckokakor med egenkomponerade, uppmuntrande spådomar och vänliga ord. Till vårt nyårsfirande har vi gjort några, men vi tjuvstartade det positiva med provsmakning. Isa hade skrivit några egna "fortunes" som hon bjöd syskonen på.

Igår läste vi världens roligaste bok. Men det var inte lätt. Inte det minsta enkelt överhuvudtaget, faktiskt! För detta var nämligen Boken som inte ville bli läst...

David Sundin har många strängar på sin... gröna banjo. (Ni som läst, ni vet...) Programledare för såväl Bäst i test som Melodifestivalen, komiker, skådespelare, Sommarskuggan nummer 5 och nu även bästa barnboksförfattaren - i alla fall enligt oss. För oj så rolig bok - men som sagt nästintill omöjlig! Den vill definitivt inte bli läst, så för uppläsaren (i detta fallet jag), blir det en grannlaga uppgift att ta sig igenom alla sidor. Boken förvandlas till en ratt, får vingar, snurrar runt och försöker stänga sig själv, bokstäver byts ut, ord springer iväg eller blir till helt nya, helt ofattbara... och mycket, mycket mer.

Barnen har jättekul åt stackars pappa, som kämpar med sidorna. Ju mer inlevelse och energi, desto mer skrattar barnen. Och det är ren och skär lycka, att ge sig hän åt fantasin och se sina barn så glada. Fler böcker borde inte vilja bli lästa! /Jon