Ian har aldrig haft så mycket till övers för att fika. Just därför är det extra kul när vi kommer över något i fikaväg som han gillar så han kan sitta ner med oss en stund. Även om det är torra kex. Även om det säkert mest är för motivet. Även om... 

Om man bortser från förskolan, något som var ett stort steg för mig att "lämna" Ian till, så har vi inte haft barnvakt så ofta. En gång till Isa och Ian när vi var på rutinultraljudet med bebisen i magen. Ian har haft barnvakt även under Isas ultraljud och under Isas förlossning. Så under samtliga gånger vi haft barnpassning har vi varit iväg på bebisrelaterade besök. Det har gått ihop för oss ändå på något vis.

Därför blev idag en stor dag för oss: barnpassning... och inget sjukhus att besöka. Under några timmar på förmiddagen lämnade vi bort barnen till omtänksamma vänner. Det var ju förstås ganska nervöst och under större delen av tiden kändes det som att man hade glömt att hålla reda på någon - vi är ju vana vid att alltsom oftast ha något barn i närheten. Då särskilt jag som har det i och med att Jon är den som jobbar.

Det var märkligt att "bara vara", att kunna gå på Ica utan att hålla reda på någon, hålla Jon i handen utan att ha någon i den andra som rycker åt andra hållet, kunna städa i lugn och ro och så vidare. För tyvärr blev det ändå så att barnlediga tiden gick till städning och i Jons fall jobb på sänggaveln. Det är ju trots allt mycket lättare utan barn.

Men samtidigt var det en del trötthet som kom ikapp oss när vi inte hade någon att ansvara för. När vi kom för att hämta barnen blev vi dessutom bjudna på jättegod mat och hembakat fika, så vi blev verkligen väldigt bortskämda. Så ovant att bli så där ompysslad av några andra. Så fina människor det finns!

Det hade ju förstås känts bättre om båda barnen varit helnöjda med upplägget, men Isa hade varit ledsen en del. Hon är ju annars den som brukar vara den "lättare". Ian hade tagit det riktigt bra att bli bortlämnad, men nu går det ju att förklara saker för honom. Han visste ju om att vi skulle bli borta en stund, självklart komma tillbaka och under den stunden skulle han få leka med barnvakternas barn - som hade bilar! 

Det var ju inte så lätt att berätta för Isa, men barnvakterna verkar ändå inte ha blivit helt avskräckta och det känns ju skönt. Hursomhelst är vi väldigt tacksamma för den barnlösa tiden som jag och Jon fick, och en annan gång vågar vi kanske utnyttja den på ett mer avslappnat sätt... ;) /Jenny

Måhända en helt onödig pryl, men ändå en väldigt kul sådan: såpbubblemaskin!

Det varnas för hårda vindar. Igen. Henry, Tor eller vad den här stormen nu heter... Tappat ordningen på dem. Och regnigt. Igår snöade det och det var ju helt meningslöst då den försvann lika fort och bara lämnade en massa slask och gyttja. Ian är på förskolan och jag tänkte ta det lugnt med Isa under förmiddagen.

Jag har kommit in i perioden av graviditeten då jag sover fruktansvärt dåligt. Vaknar om nätterna och kan inte somna och ligger vaken i flera timmar. Och det är ju inte så att jag kan ligga och vila i alla fall för det går inte. Jag vrider och vänder på mig och hittar ingen bekväm position. Så onödigt, för det är ju nu som krafter ska börja samlas. De små är förstås onödigt pigga istället och imorse hann allesammans vinka av Jon innan han for till jobbet.

På lördag räknas graviditeten som fullgången, enligt appen. Bara att komma ut då. Jag försökte locka ut bebisen imorse, men fick tydligen inte använda Ians bilar som lockbete. ;)

Fast om förlossningen skulle dra igång under de närmsta dagarna så får det bli ambulans till sjukhuset. För nu har vi tid för inlämning av bilen på verkstaden för service och reperation. Bland annat kamrems-byte. Trist, men bättre än när hela motorn går sönder förstås.

Och skönt att ha bilen i ordning framöver. Det är ju inte långt kvar, eller jo..., tills Jon går på föräldraledighet och kommer förhoppningsvis att vara lite ledig lite innan bebisdags. Fast det är en klen tröst så här en mulen, blåsig, regnig och tråkig tisdagsförmiddag... /Jenny

Trots envist snor som vägrar ge med sig helt har vi fixat med mycket ändå. Men när vi äntligen fick tid över till att streama film la ljudet av, så hastigt och lustigt blev det igår en sen sväng till Biltema. Hade dock ytterligare inköp (skyddsklädsel, bilbarnspegel med mera) då vi nu fått till det med en tredje bilbarnstol i bilen. Skönt!
Ian ville se tåg, så när vi ändå var i väg stannade vi till på Resecentrum och fikade. Barnen sprang omkring i tuben med mera. Det blev McDonald's drive thru på hemvägen efter kvällshandling på Coop. Hemma fick Jon ordning på ljudet och vi kunde se klart Glada hälsningar från Missångerträsk. Tidigare under dagen hade vi lämnat lite till second hand och i och med att det blev som det blev med ljudet, gjorde vi det vi tänkt dela upp på två dagar samma dag. Det här ledde ändå inte till en helledig söndag. Istället städade vi bilen, hemmet, ordnade med kartonger, sladdar och annat förbisett elände... Men kvalitetstid blev det också förstås och barnen uppskattade särskilt att spela spelet Elefun som vi hittade i gömmorna under genomgången av våra vrår. /Jenny

Återstoden av snögubben...

Den mesta av snön försvann idag, det blåste ganska torrt (förutom i vår leråker till trädgård då...), solen sken vackert och det var nästan så jag blev sugen på att börja vårstäda altanen. Men nu fanns det annat som pockade på uppmärksamhet den här dagen. Dags för bilbesiktning, då vi vill ha ordning på bilen innan racerfärden till förlossningen ska bli av.

Ingen av oss trodde väl att den skulle klara sig, men minibussen överraskade och gick igenom, bara en felkod som måste släckas, men inget som krävde ombesiktning. Nu ska vi ändå lämna in den för service då det är annat som ska ordnas på den, men skönt att det inte blev mer ändå.

"Godkänd" blev även min graviditet. Tid för förlossningssamtal idag i vecka 35+5, men jag hade inte så mycket att tillägga där. "Jag vill komma hem med bebis och det fort", typ. Infart i handen ger mig rysningar men det blev en sådan med Isa och jag fixade det och lutar väl åt att bli det även den här gången. Men inte för GBS, utan för att om t.ex livmodern inte drar ihop sig (kunde visst krångla för omföderskor). Vi får väl hoppas att jag är så upptagen med att ha så där fruktansvärt, otroligt, obeskrivligt, fasansfullt ont då med så det inte känns som att just det spelar någon roll.

När det kommer till smärtlindring så är jag i första hand mest intresserad av lustgas, fast måste det bli något annat så får det bli så och måste det av någon anledning bli snitt igen så får det bli så. Jag är öppen för det mesta (utom de där där magiska 10 centimetrarna just nu då...) och vill helst bara få ett avslut på graviditeten - självklart ett positivt sådant.

Värdena hos barnmorskan såg bra ut och nu hade sf-måttet ökat med en centimeter till 34 cm på en vecka, blodtrycket var 120/70 och det som fortsätter att sticka ut är blodvärdet. När jag skrevs in låg det på 108 för att vara nere på 97 och vända upp till det senaste som var 124. Tillskottet av B-vitamin har verkligen gjort skillnad, men det känns tungt med allt det extra, varma blodet. Blir lätt andfådd och svettig...

Däremot har bäckensmärtan blivit mycket bättre och kanske att jag kan tacka nya sängen för det, för den är verkligen otroligt skön. Det var verkligen ett fynd! En helt ny säng, 210*210, med en hel bäddmadrass, som är vändbar efter varmare och svalare väder. Och sängarna har dessutom inställningar att göra efter hur hård den ska vara. Helt nytt Wonderland-paket från Sova för bara 4200 kr (Jon var väldigt duktig på att pruta!) och det på grund av strul av leverantören till en privatperson. Tack för det och tack Blocket.

Vid lunch for Jon till jobbet för att vara där resten av arbetstiden och hämtade Ian på förskolan. En fröken kom ut i kapprummet (varning för skryt av stolt mamma!) och berömde vår härlige kille för att han var så artig. Det värmde verkligen att höra hennes fina ord och jag var ju inte sen att skvallra för Jon som förstås blev lika stolt.

Som vanligt nuförtiden så blev det vila på eftermiddagen och när Jon kom hem for vi för att uträtta ärenden i Skövde. Så den här dagen gick den med och det är sååå skönt att det är fredag imorgon. Min förkylning vill inte helt släppa taget, men kanske efter lite vila under helgen så... /Jenny

Vi har aldrig haft några fodrade regnställ till barnen. Antingen har vi tagit på något fleecelager under eller helt enkelt inte brytt oss om att gå ut om det varit dåligt väder. Regnställen, alltså byxor och jacka, har inte alls blivit använda lika flitigt som regnoverallerna. Det är ett väldigt smidigt plagg.

Men nu när Ian är på förskolan så har tankegångerna om fodrat regnställ kommit igång. Slaskväder kommer ju att komma och de är väldigt duktiga på att vara ute mycket på förskolan och det verkar inte Ian ha något emot.

Så efter att ha googlat runt efter ett slitstarkt ställ så fastnade vi för Didriksons Boardman. Det är i alla fall ett märke vi varit nöjda med tidigare. Men det är ganska dyra regnkläder, fast har fått toppbetyg i många tester så vi hoppas att det är värt pengarna.

Efter ännu mer googlande så hittade vi ett bra pris hos Igorsport, 450 kr. De har fraktfritt över 500 kr och Jon hittade en mössa han ville ha, så 550 kr för regnstället och en Craft-mössa känns som ett helt okej pris. Det är möjligt att det gått att hitta billigare om man ansträngt sig mer, tyvärr fanns inte rätt storlek på flera ställen. Här hade vi i alla fall tur med de lite utplockade storlekarna.

Nu är i alla fall ett regnställ beställt, så lämna inga tips om regnställ som är billigare och bättre nu. ;) Vi hoppas att det här kommer att hålla Ian torr och varm och passa bra för mycket blöt lek under den kommande säsongen. /Jenny