Som start på långhelgen blev det ett besök i Hjo. Mat på Hjogrillen, lek på lekplatsen i hamnen, säsongens premiärglassar på Moster Elins och lite annat blev det - och allt i det underbara vädret. Äntligen värme! Hoppas på en lugn och krångelfri helg.

Vi hade bestämt att åka till Rankås och bara hämta ut Ians medalj för hans deltagande i vårens Terrängpropaganda. Vi tyckte inte att han var frisk nog att vara med, för även om vattkopporna är något bättre, så verkar han ha dragit på sig en förkylning också. Men det fanns ingen medalj att få, inte för någon. De hade inte kommit. Så det var snopet och kanske att det gjorde några barn besvikna också... Ian blev inte så ledsen, han undrade mest varför vi for fram och tillbaka så där. Han nöjde sig gott och väl med ett par platstallrikar med minioner på från Netto. Lite flängande blev det, för jag hade ju just kommit från jobbet när vi behövde åka iväg igen. Men att även detta inte skulle flyta på som tänkt återspeglar ju verkligen den senaste tiden. /Jon

I det stora hela får vi väl vara glada över att vi åkte dit på vattkoppor och inte magsjuka när det kommer till allt som cirkulerat. I det här fallet går ju vi vuxna fria och det ska mycket till för att Loe ska drabbas. Isa ligger risigast till och det är väl bara en tidsfråga... Hon passar på att få tänder i väntan och tand nummer 15 är nu igenom. Gick väl så där.

På Ian har det fortsatt att ploppa upp koppor, senast kring ögonen och det ser obehagligt ut med alla dessa prickar, en del större än andra. Det har trots allt kliat oväntat lite, och vattkoppsskummet har vi bara behövt ta till vid något enstaka tillfälle när han sagt att det kliat. Men flaskan fortsätter att stå redo i kylskåpet. Feber tror vi inte att han har haft alls, inte så att det känts som att det varit nödvändigt att kolla i alla fall.

Men en natt var riktigt jobbig och när vi varit sömnlösa ett bra tag erbjöd vi Ian surfplattan. Det blev rena mirakelkuren och distraherade honom jättebra. Han satt i vår säng och spelade vid tretiden någon gång... och vi fick lite sömn. De andra två små lyckades turligt nog sova sig igenom hans ljudliga beklaganden... Men han är lite snorig och hostig också.

Det blir ju ingen förskola för honom (och Jon slutar självklart senare...), så vi får försöka fördriva tiden själva. Lite synd att han kommer vara borta så mycket nu, för han verkade gilla arbetet som de startat upp på förskolan med att skapa en dinosaurievärld. I onsdags hade han hjälpt till med att göra en vulkan!

Eftersom humöret och energin oftast varit oförändrad hos honom så har vi hittat på lite av varje ändå i helgen. Lek med vattenkanalen, storstädat lekstugan, cyklat och köpt glass och sådant som verkat lämpligt efter hur han har mått. Jag och Jon passade under hans stillsammare lek på att möblera om i sovrummet och det blev mycket bättre än tidigare. Vi har ju inte så mycket yta att jobba med, men den här lösningen blev mer trivsam och både TV och spjälsäng kunde ändå vara kvar. 

Men lite krångel har det fortsatt att vara och att fokusera på snälla, söta barn är en stor ljusglimt. Senast i raden att röra till det är att dammsugaren gick sönder... Fast "bara" i slangen så förhoppningsvis går den att laga. /Jenny

Olika vitsippor. Samma barn.

Det är studiedag för skolbarnen och 15-timmarsbarnen på förskolan är därför lediga. Så för att fördriva förmiddagen gav vi oss iväg på en liten utflykt och hade picknick på kullen. Det var härligt när solen höll sig framme, men vinden var kylig. Spring upp och ner värmde hursomhelst upp. Skönt att få komma ut lite. /Jenny

Till Loes ankomst fixade vi en ny liggdel för att kunna fortsätta att använda syskonvagnen som vi haft till Ian och Isa och som har bra lastutrymme och vändbara sitsar. Det fungerade fint ett tag men så började Isa mer och mer bli ovillig att sitta i vagnen och hon har mer eller mindre fått tvingas till att sitta i den.

För när Ian ska till förskolan går han själv och att ha henne lös också skulle kännas riskabelt och sedan har hon ingen vidare brådska heller. Hon har fått gå själv när vi gått för att hämta honom någon gång och då gäller det att starta tidigt. Förra gången hade hon med sig en leksakskamera och gjorde väldigt många stopp längs den inte alls så långa vägen. Mest för att fotografera robotgräsklippare...
Men så fick jag punktering på den vagnen och då använde jag istället en annan syskonvagn. Den som vi annars har i bilen. Har man stor bil så kan man faktiskt lyxa till det med att ha en barnvagn där hela tiden så man slipper lasta in och ut om vi ska iväg. Den vagnen är smidigare att köra men förvaringskorgen under är pytteliten och sitsarna går inte att vända.
Och jag tyckte att den var lättare att köra så det blev att jag fortsatte med den. Men Isa var precis lika tveksam till den.

Och vid varje vagntur har hon surat till och sugit energi. Det räcker ju liksom med företaget att få ut tre barn genom dörren överhuvudtaget. Men hon ser väl sig som en stor tjej, för det märks ju att hon ser upp mycket till Ian, och vill också gå.

För att kompromissa brukar hon få gå själv hem från förskolan, men det tar ju sin lilla tid.

Ett nytt försök får nu bli en ny vagn. Vi hittade en billig vagn med mjuklift som vi nu ska testa. Den har fällbart handtag så Isa kanske kan köra Loe och vi köpte även till en ståbräda. Vi hade en bräda sedan tidigare men den var helt utan fjädring och var väldigt "plastig" och "stel".

Även om vagnen är äldre så är den ändå väldigt fräsch och fyndig med ett inbyggt myggnät. Tänk om man kunde kombinera flera utav de olika vagnarnas egenskaper. Nu är kanske inte det här något som Isa bryr sig om ändå, men vi får se. Loe verkar i alla fall gilla den.

Men när det slutat rulla så har Loe många gånger vaknat och då har han också fått följa med in på förskolan. Det vore ju smidigast om han hade legat kvar och sovit, för det räcker att hålla reda på Isa. I början stoppade jag henne när hon också började ta av sig ytterkläderna för att gå in till förskolan, men gav upp. Vid lämningen så får föräldrarna följa med in, hjälpa till att sätta upp barnets närvarobild osv och då är Isa med och hon har också testat några utav förskolans leksaker.

Men för Isa har vi inte sökt någon plats än. Om det inte vore för barnvagnskrånglet så tycker jag om att få lite tid med henne också. Loe sover ju en del. Tiden som Ian är på förskolan går ändå ganska fort. Men det händer mycket för honom under den tiden och nu ska de arbeta med dinosaurier. Det ska bli spännande att se om det väcker något intresse hos honom! Och roligt med en lapp i hans postfack som kunde engagera oss här hemma också. Ian var med och hjälpte till att leta efter material och vi har letat fram en dinobok för att "läsa på" lite. /Jenny

Ja, tänk om de kunde vara helt självgående när det kommer till lek och aktivering. ;) Så är det ju förstås inte. Det är alldeles för mycket att begära av så små barn. Man får vara nöjd om de leker någorlunda snällt. Lättast går det när aktiveringen styrs upp och det har den på sistone blivit gjord med t.ex stillsamt enkelt pyssel.

En bok med respektive barns namn och bild blev ett oväntat långdraget pyssel. Barnen satt länge och väl och pysslade med sina från början blanka sidor. De målade, stämplade, klippte och klistrade bilder och satte fast klistermärken.
Det andra pysslet var lite åt adventskalenderhållet med luckor, fast luckorna var dörrar till hus. Och fantasin sattes i gungning när jag uppmanade barnen att hitta på vem eller vilka som skulle bo innanför de olika dörrarna. De fick också ge sig på att försöka måla av de boende. Hos Ian bodde det inte helt oväntat en hel radda karaktärer från Bilar... och så pappa. /Jenny