Eftersom barnen inte är helt hundra så blev det inte Familjecentralen idag heller. Jag vill inte utsätta dem för något när immunförsvaren redan är påverkade och det börjar närma sig för Loes operation. Istället fick det bli en liten promenad. Ica, torghandel och snart så sov både Isa och Loe i vagnen och då gick jag och Ian, han är ju frisk, vidare till lekplatsen och kunde umgås själva där. På vägen dit kikade vi efter vitsippor - och de är på gång! Vi fick en rolig lekstund och nu ser vi fram emot en skön återhämtningshelg. /Jenny

Igår på förskolan spillde Ian varm soppa på armen och det kom över benen. Jag var inte med så jag vet ju inte i detalj vad som hände men förskolepersonalen hade agerat supersnabbt och hjälpt honom för att förhindra brännskador. Men även på ett sätt som inte skrämde upp honom.

Och när jag kom för att hämta kom personal ut för att berätta vad som hänt innan jag träffade honom och för att jag kanske inte skulle bli chockad när jag fick se brännskadeplåstret de satt på.

Jag tyckte att deras sätt att hantera situationen var så bra. Och efter deras snabba insats syntes det knappt någonting när jag först tog bort plåstret. Att veta att de är så här duktiga och kunniga gör ju att jag känner mig trygg som förälder med att lämna honom där.

Tillsammans med Ian gjorde vi en liten tack-present, inte mycket i det stora hela, men ändå något. Några godispåsar och så skrev Ian några rader. Att börja skriva har vi hållit på med en del. Nu försöker vi få honom att lära sig att skriva bokstäverna som steg ett, och det går ganska bra. För visst går det väl att läsa...? Men nu hoppas vi att Isa får plats på samma fina förskola. /Jenny

Idag är det Internationella Downs Syndrom-dagen och vi har dagen till ära tagit på oss omatchande strumpor för att hylla människors olikheter och även uppmärksamma allas lika värde och rättigheter. Barnen förstår ju inte fullt ut vad det här handlar om - men det ska vi verkligen göra vårt bästa under deras uppväxt för att få dem att förstå och leva efter. Vi gör som så många andra - rockar sockorna! Ett toppensätt att uppmärksamma olikheter och förklaringen till att sockorna ska rockas är att kromosomer ser ut som små kryss, som strumpor med hälarna mot varandra. Och de med Downs Syndrom har vanligast 3 exemplar av kromosom nr 21, vilket ger just det här datumet. Häng på och #rockasockorna!

I torsdags eftermiddag började jag plocka undan vinterleksakerna för att byta ut dem mot våra mer somriga. Det blev en liten mjukstart och under helgen gjorde vi klart det mesta. Nu finns det leksaker i sandlådan, det går att studsa i studsmattan, trädgårdsmöblerna står framme, barnens åkleksaker är på plats, rutschkanorna är utställda och viktigast av allt är att hammockens vinterdvala äntligen är slut. Min härliga hammock! Och det verkar som att det blir jag och Loe i den i sommar för han satt med en stund och gungade med mig - och det dröjde inte länge förrän han somnade! Grillen kom också på plats på trädäcket och invigdes med en enkel kyckling- och sojakorvsgrillning, men vi satt och åt på altanen. Vi hann också med att kika lite på hockey, mys om kvällarna, lite motionerande och så pysslade Isa fina fjärilar och Ian en monstertruck. Och under hela tiden så ignorerade vi att det enligt väderleksrapporten ska snöa i natt... Det känns som att eftersom det aldrig ville bli vinter på riktigt så kan det lika gärna kvitta nu. Vi vill ha vår och sommar och kunna roa oss i trädgården! Bara poolen kvar, men avvaktar väl lite med den då... /Jenny

Förmiddagen gick åt till förskola för Ian, jobb för Jon och resten av oss besökte Familjecentralen, men under eftermiddagen sammanstrålade hela familjen. Kyrkans barn- och vuxengrupp anordnade en bussresa till Stellas lekland.

Nu var vi en hel busslast med kända ansikten som var där och det kändes nästan som vi hyrt hela leklandet. Annars brukar vi inte behöva stanna så länge för barnen tar ut sig ganska bra, men nu hade vi en buss att passa.

Den gick hem halv sex och på bussen halvsov Ian och Loe och Isa helsov. Det blev lite senare i säng här hemma för dem, men imorgon har jag nollat Ian på förskolan så slipper jag elda på dem på morgonen för det.

Och imorgon var det inte helt blankt i kalendern heller, och nu börjar den här lite mer händelserika veckans trötthet att göra sig tillkänna. Så ja, det tar emot att gå ut och power walka nu, men utgång måste det bli. Hoppas jag har medvind i alla fall... /Jenny

Och den här veckan rullar på med åtaganden. Än så länge har jag inte glömt något... Även om det var nära med BVC-boken idag.

På förmiddagen var det dags för BVC-besök för Loe och han vaccinerades. Jag bad även om att få för mässling nu och så blir det istället en av de andra sprutorna om någon månad. Mässling är ju i ropet och finns det sjukdomar vi kan slippa så gör vi gärna det.

Det var en ny barnläkare med på BVC, men hon var väldigt förtroendeingivande och gav bra svar. Vi har fått tid för Loes operation i Göteborg och pratade även en del om den biten. Sprutor, tandläkare, kalas, operation - det blir en händelserik månad för Loe.

Loe vägde in på 10560 gram och var 75,6 cm lång. Igår passade vi även på att väga och mäta Ian och Isa hemma för tidigare har det skiljt runt 3-4 kg och 15 cm mellan Loe och Isa och samma siffror från Isa upp till Ian. Och så fortsätter det ungefär. Isa vägde 14,3 och var 91 cm och Ian vägde 17,6 och var 105 cm.

Sprutorna var ingen höjdare och att bli lämnad ensam naken när storasyster behövde kissa mitt i undersökningen var väl så där, men annars gick det fint. Han somnade ganska omgående i vagnen därifrån. Och vi håller tummarna för att slippa biverkningar. /Jenny

Det är inte förrän i morgon som Loe fyller 1 år, men vi passade på att fira honom lite i förskott eftersom det är lite tajt om tid på måndagar.

I och med ettårsdagen tycker jag att barnen blir så stora, nu är Loe inte någon bebis längre. Vi firade honom traditionsenligt med tårta, ballonger och presenter. Men det blev även en piñata, fast en som öppnades genom att man behövde dra i det rätta snöret. Barnen fick turas om och det slutade med det blev Ian som träffade rätt och ut föll såpbubblor, chokladägg och annat skojigt som vi fyllt upp med.

I paketen låg bland annat Duplo, filmen Trolls och en Bobby Car. Och att han skulle gilla gåbilen anade vi då han lekt en del med den som de har i kyrkan. Vi hade även ett par små presenter och heliumballonger till Ian och Isa för att höja festligheterna ytterligare. 

Loe fick också en blå snowracer. Och på något sätt har det nu blivit en tradition att barnen fått en till sin ettårsdag. Men de andra två har fått vänta på att kunna testa sina - Loe kunde premiäråka med en gång!

Och det är ju inte kalas utan tårta och Loe verkade uppskatta sin för han mumsade på rätt bra. Det blev en enkel tårta med fotooblat som smakade helt okej.

Nu dröjer det ett par månader tills det är dags för nästa födelsedag här och det är ju inte vilken födelsedag som helst, för någon närmar sig snabbt 40-sträcket... /Jenny

Tänk att Ian redan blir 4,5 år idag! Vår fina Ian som kastade oss ut i föräldralivet och verkligen gjorde att vi fick känna på så många sidor av det omgående. Det var en bebistid som var allt annat än lätt, och frågan är om vi sovit nio timmar i sträck någon gång sedan han föddes... Men Ian har mognat på många sätt och även om han fortfarande kan vara oerhört bestämd i sina åsikter och envis till tusen så går han oftast att diskutera med. Han har så många sidor som man som förälder är så tacksam för. Älskade Ian! /mamma och pappa