I somras kom vi oss aldrig iväg till Liseberg och Jul på Liseberg är ju hur mysigt som helst... om man nu inte är höggravid med bara några veckor kvar till förlossning. Så lösningen fick bli att åka till Halloween på Liseberg.
Vi hade hört att det skulle vara en del läskigheter, men att Kaninlandet skulle vara säkrat, individuella besökare borträknade förstås. Och till de skrämmande områdena var det skyltat och avskärmat så barnen upplevde inget av detta.

Jon var däremot lite nyfiken...

Haunted Mansion

Och det var just Jon som fick stå för merparten av åkandet med barnen, fast en del åkte faktiskt Ian och Isa själva. Jag följde med en vända i den mysiga Kaninresan. Loe åkte också en del och skrattade extra gott i Hoppalång.

Glada attraktionsåkare

De flesta av åkattraktionerna var öppna även nu och barnen åkte lite av varje och Bushållplatsen var ju ett självklart stopp. Vi var där strax efter att parken öppnat och dröjde oss kvar tills det att det mörknat.

Åkpassen nyttjades

Vi fick därför se parken i dagsljus och när den fick en mer skrämmande uppsyn. Det var framförallt pumpor i mängder! Men också en hel del paraplyer. Vi är ju i och för sig ganska partiska och tycker att Liseberg är en magisk plats, men för att ta fram något negativt som dock inte parken kunde rå för var att det var kyligare än vi trodde och faktiskt fler besökare också. Det är ju ingen höjdare när man har barn som inte är så förtjusta i att köa.

Halloweenpyntad park

För oss var det premiär för Halloween på Liseberg och det var roligt att även ha fått uppleva detta. Barnen fick en massa intryck - och körkort för Farfars bil - och på det sättet börjar vi vårt höstlov tillsammans. Och vi har en del på gång! Men tackar Liseberg för startskottet. /Jenny

Halloweenvandringen som Lions anordnar på berget Billingen runt Åsbotorpssjön är precis så där lagom läskig för våra små och har blivit ett traditionellt inslag på hösten. Längs tipspromenadsslingan finns några stopp med varierad skrämselfaktor.

Vi hade dessutom snyggat till barnen inför denna runda. Loe fick vara en sötläskig mini-spindel, Ian förvandlades till greve Dracula och Isa som fått en ny favorit blev just Vampirina Ballerina.

... hann vi med lite pepparkaksbak också!

Vardagar och helger rinner iväg så fort men märkligt att det ännu inte känns som att graviditetens slut närmar sig. Fortfarande långt kvar och otympligare blir det. Men på helgerna är vi i alla fall två om det här. Jon var ledig i fredags och tog med sig Ian och Isa för att köpa ved. Det blev totalt tre vändor med släp, men barnen var bara med på första.
Under den turen hade jag med mig Loe som shoppingkompis och vi handlade handskar inför vintern. Och så lite annat. I förrådet staplades det med ved allteftersom och det här blev en självklar hämtmatsdag. Fredagmyset satt väldigt bra det också på kvällen även om vi inte orkade vara vakna så länge.
Igår hämtade vi upp en kompis och jag och hon for på klädbytardag i Mölltorp medan Jon traditionsenligt lekte med barnen på den närliggande lekplatsen. Många fynd blev det och barnen var ju helnöjda de med - alla glada!

Det blev även ett till second hand-stopp på hemvägen - ännu mer miljötänk och fyndigheter! Och så lite tur på det. Att spara pengar är det svårt att inte känna sig nöjd över.
Eftermiddagen gick åt till en del bilfix då vi för några dagar sedan hade oturen att få punktering på ett av bildäcken. Men nu verkar det vara löst. Men ännu en kväll då det var skönt när det var dags för lördagsmys.

Denna dag har varit mulen och regnig men vi har gjort oss redo för en ny vecka. Torsdagen blir väldigt hektisk med minst fyra fasta punkter, så den dagen lär rulla på bra. I övrigt så väntar allt från öringsafari till Halloweenvandring. Och vips så befinner vi oss i vecka 30 med bara ett 70-tal dagar kvar...
På förmiddagen var vi iväg til badhuset i Karlsborg och passade på att bada i och med att skridskoskolan är inställd under den här veckan på grund av hockeyturnering i ishallen. Och det hade nog inte barnen något emot alls. /Jenny 

Gårdagen gick till mångt och mycket gått åt till släp-, skräp- och vedhantering.

Ian och Isa fick minsann bidra lite grann de också. Fast de var kanske inte så uthålliga... Drygt 3 kubikmeter finns nu prydligt staplat i förrådet och det borde räcka gott och väl för mysvärme under den kommande kyliga tiden. 

Vi har höströjt så att säga, men det är många löv kvar som ska falla,

men de hoppas vi blåser bort eller blir sönderklippta av robotklipparen.
En del av barnens leksaker i trädgården återstår också men de väntar vi med. 

Ljusvandringen som anordnas på vår lilla ort brukar bli en stor publikfest och årets var inget undantag. Och varför skulle man inte vilja se alla de fina, mystiska, spännande, roliga, uppfinningsrika och framförallt mysiga installationerna med något för alla sinnen.
Temat för denna kväll var "En ljusare framtid" och för att fira 100-årsjubileumet av den nyrenoverade stenbron som Tibro fått sitt namn ifrån startades och avslutades vandringen på denna plats. Men däremellan sträckte sig rundan ca 2,5 kilometer runt på byn och bjöd på flera olika intressanta stopp.
Vi hade tänkt ha Isa på springcykel men alla barn fick en ficklampa vid start och det blev istället att hon liksom Ian gick runt istället. Deras ben tröttnade något mot slutet men kanske inte så konstigt det efter en lång och händelserik dag.
De somnade gott i sina sängar inte långt efter att vi kommit hem och ljusvandringskvällen var över.

En kväll där vårt första stopp blev att hänga upp vårt kärlekslås, då just det var något som efterfrågades till installationen "Evig kärlek". Nu blev ju inte det här en spontan kärlekshandling, men lika ärligt menad för det och förresten så har vi nog varit tillsammans för länge för att låta spontaniteten rå över oss... /Jenny 

#ljusvandringitibro #viärtibro

Det börjar vara mörkare om kvällar och morgnar och funderingar kring belysning och reflexer slog mig. Så jag och barnen besökte det mobila poliskontoret och frågade om just detta. Vad behöver det vara för belysning och reflexer på en springcykel? Och vad behöver sitta på cykelkärran?
Inte de lättaste av frågor kanske då vi blev ombedda att komma tillbaka lite senare när de fått ström till sin utrustning och kunde kolla upp det.
Sagt och gjort.
Springcykeln var inte riktigt ett fordon och där fick man sätta på det som kändes tryggt för en själv som förälder och gärna reflexväst på barnet. Men inga bötermåsten.

På cykelkärran var det inget krav på belysning, men reflex bak och även där var det ju fritt fram att använda det som känns bra för en själv. Men lampa var inget måste, fast heller för mycket än för lite. /Jenny

Lite enkelt klipp- och klistrande.